Ny domän - ny design - Välkommen!

Vänligen uppdatera ditt bokmärke till http://www.itsabouttrout.se - det är mitt nya hem och min nya adress för bloggen.

Välkommen till en helt omdesignad sida, nu på egen domänadress.

www.itsabouttrout.se - ständigt vakande

(Den här Blogspot/Blogger adressen kommer inte uppdateras).

Tack!

I Sawyers fotspår - Caenis Dun

Jag fortsätter i Frank Sawyers fotspår tillsammans med Johan Klingberg genom filmen "Frank Sawyers Favoritflugor". Även om Sawyer i stort sett enbart är känd som riddaren som stolt bar nymfflugfiskets fana så finns det torrflugor med hans stämpel på. Ikväll kom min flugbindning till just ett sådant kapitel. Caenis och här i dunstadie.

Då jag inte hade något svart stutsherl på lager bytte jag det mot ett påfågel dito som thorax och mullvad som dubbing hade jag inte heller så jag dubbade kroppen med Fly-Rite #7 Dark Grey, till de tre stjärtspröten använde jag de fantastiska Mayfly Tails (tan) som är förpreparerade med Water Shed och som krok använde jag Daiichi 1180 storlek 20 och slutligen ett light dyed dun hackel. Visst var/är det pilligt att binda i dessa väldigt små krokstorlekar, men det är spännande och samtidigt lika avkopplande som vanligt som när man sätter sig vid städet. Precis vad man behöver på en söndagskväll ...

S.S. Nymph

För en tid sedan köpte jag ett mycket intressant "Sawyer-kit" innehållandes en bok som samlar flertalet av Frank Sawyers viktiga och nyskapande texter om flugfiske med nymf och en film med Johan Klingberg som på sedvanligt pedagogiskt och trevligt vis binder flera av Sawyers mest kända flugor.

Boken slukade jag nästan omgående och den gav mersmak och kommer att läsas igen. Även om jag tycker Sawyers sätt att berätta är ganska besserwisser-aktigt. Jag har inte läst någon av hans texter på originalspråket, så det kan vara översättaren som "överdriver" något, eller så har man kanske rätt att uttrycka sig på det sättet jag uppfattar, om man var Frank Sawyer. Hans stämpel på flugfiske genren har verkligen tålt tiden, och hans teknik och flugor är lika aktuella idag som då.

Filmen inleds med att Johan introducerar oss i vem Sawyer var och vilken inverkan han har fortfarande idag, intressant. Den första flugan Johan visar hur man skall binda är kanske Sawyers mest kända fluga - Pheasant Tail Nymph, därefter binder han upp Sawyers svenska nymf, S.S. Nymph. Jag härmar Johan och resultaten ser du nedan, 5 st i originalutförande i grå färg och 5 st varianter i oliv. Trevlig fluga, det skall bli ett nöje att blötlägga dem när väl isen släpper och våren fäster greppet.

Än finns det hopp … snart är det dags igen och det är fan på tiden!

Nu äntligen börjar det vibrera lite i kropp och själ. Vi är nu inne i mars månad vilket logiskt innebär att april kommer på nästa blad i almanackan. April betyder väldigt, väldigt mycket för mig och säkerligen även för många andra flugfiskare. För oss flugdängare här på västkusten innebär 1:a april i första hand inte skojfriska skämt och lurendrejerier, det är betydligt allvarligare än så. 1:a april innebär havsöringspremiär.

I senastenumret av Allt om Flugfiske som landade på hallmattan häromdagen var det ett undersökande reportage om havsöringen och det påstående att havsöringsfisket utmed de svenska kusterna var speciellt dåligt under 2009. Själv hade jag ett, med mina mått mätt, jättebra havsöringsfiske under förra året. I stort inriktade jag förra årets fiske på två ställen; Åsa och Smithska Udden. Med säkerhet kommer jag att besöka i alla fall det sistnämnda stället även i år. Jag gillar "Smithska" och området kring Näset - det är nära hem vilket innebär mer tid för fiske och mindre för restid och trots att det ligger centralt finns det en storslagen natur. Jag lever ännu gott på de tidiga morgnar jag var där förra våren och kunde spana på strandskator i kikaren samtidigt som jag drack morgonkaffe. Förutom fisket, spänningen, naturen och det faktum att vi går mot varmare tider innebär havsöringsfisket ett ypperligt tillfälle att få fart på flugsvingsmusklerna igen. Att försöka hitta form och linbåge efter alldeles för många månader av att enbart titta på flugfiskefilmer och inte svingat själv.

Jag brukar fiska efter havsöring i april och beroende på hur varm den månaden blir eventuellt någon vecka in i maj. Sen kommer ju flugfisket i stilla och strömmande vatten in mer och mer och tar över intresset något. I år inträffar 1:a april på en torsdag, alltid något. Jag har varit noga med att inte planera in aktiviteter, möten och annat både jobb och privat och hoppas på att kunna ta semester både på torsdagen och fredagen. Det är högtflygande planer, men det är mitt mål. Något som dock är lite jobbigt så här års innan premiären är det hybris jag känner när det kommer till platser för fisket. Säkra kort eller nya upptäckter? Jag har i alla fall bestämt mig för att i år försöka upptäcka områdena kring Vallda och Lerkil, har hört och läst mycket gott om det området och spanat på flygfoton på eniro.se - det ser bra ut.
Linan är infettad och klar och havsöringsasken är sonderad och sorterad - jag ser fram emot att vada ut de första salta stegen om en månad och försöka hitta svingen och linbågen igen.

Gick en liten söndagspromenad i snöblasket igår. När jag gick förbi en större vattenpöl som bildats i blasket ser jag svärmande röd-bruna fjädermyggor. Det börjar hända saker nu ...

Lennart 50% - Utförsäljning och off-season shopping

När man inte kan fiska eller om man fiskar och inte får någon fisk kan man ju alltid handla prylar. På inköpslistan inför kommande säsong fanns ett par nya vadare och vadarskor samt en rulle till mitt #4 spö. De vadare jag har börjar bli slitna efter tre säsongers flitigt användande och vadarskorna är utslitna här och där så detta nuvarande "kit" kommer jag använda i saltvatten och de jag planerade att köpa får användas i sötvatten. Larvigt? Ja, kanske ...

När det svenska flugfiskekonceptet Imago kom till min kännedom för ett par år sedan svalde jag snabbt hela konceptet. Det osade entreprenörsskap, nytänk och hunger i deras marknadsföring och produktutbud, att bolaget och eldsjälarna bakom Imago är, som jag, bördiga från Norrköping gjorde självklart sitt också. Jag bestämde mig snabbt för att detta är något jag vill stödja och produkter som jag vill använda. Imagos Amphibian vadare är och känns 100% genomtänkta, det märks att det är hängivna flugfiskare som ligger bakom produkterna och att de testat sig fram till hur de önskar sig att ett par vadare skall vara. Finjusteringar i detaljnivå för användaren, färgkombinationen, passform och funktion och allt annat känns klockrent på alla sätt. Så när http://www.lbflugfiske.se/ släppte bomben om utförsäljning och halva priset på sitt utbud nu i veckan var mitt sikte direkt inställt på vad som stod på min inköpslista, och högst upp fanns ett par Imago-vadare. Initialt stötte jag på lite motgång när butiken och Imago inte kommunicerat "rean" och till en början tog bort Imagos sortiment från det prisreducerade utbudet. Men efter lite proffsigt kundorienterat hanterande ändrade man sig igen och Imago fanns med på rean och därmed finns nu ett par av dessa briljanta vadare i min ägo. Tack för det! Jag har även spanat på den, till synes, lika briljanta vadarjackan i Imagos sortiment och risken finns att jag blir en Imago-skyltdocka inom kort.

Rulle inhandlades också till halva priset. När jag på plats i butiken gick mina ögon åt olika håll och plånboken brände i innerfickan - jag såg allt men jag såg inga rullar. När jag lade upp mina Roman Moser tafsar, krokar, Anvil-saxar och övrigt flugbindningsmaterial första gången jag var i butiken (jag fick återkomma en andra gång för Imago-vadarna) frågade jag om de inte hade några rullar kvar? Svaret blev ett "nja - vi har knappt något kvar, bara den här" och upp kom en Ross Vexsis 1.5, en rulle som jag gluttat på och läst om under ett års tid. Vad kostar den? "Ja, det är ju halva priset ..." Taget! Rullen har en fantastiskt mjuk och trevlig broms som påminner mycket om den broms jag finner i min Galvan Torque T5 som jag har på mitt #6 spö och som jag älskar. Design, funktion och grundtanken känns genomarbetad och i symbios - viktiga grejer. Det skall bli ett nöje att fiska tillsammans med min nya fiskekompis Ross.

Situationen på LB var smärre kaotisk vid båda tillfällena jag var där i veckan, med kaotiskt menar jag det faktum att det var 50% på hela sortimentet och att jag inte är ensam flugfiskare som vill fynda - telefonen ringde konstant. Men i butiken var jag i stort sett ensam kund vid båda tillfällena, konstigt men fördelaktigt för mig givetvis. Imponerande var dock att personalen på plats tog sig tid för att hjälpa till, springa ut på lagret och spana om det jag frågade fanns i gömmena backstage. Jag var ju så glad när jag fick tag på Imago-vadarna att jag i min hast glömde bort att jag behöver skor också. Tur var ju då att personalen agerade hjärna och hjärta och inte glömde bort merförsäljningen mitt i kaoset. "Skor, har du det?". Famnen fylldes alltså även med ett par Korkers Cross-Current. Ni vet dom där med utbytbara sulor - en filtsula och en gummisula ingick - och detta till ett pris som nästan var skamligt lågt. Kul för mig och antagligen också för butiken, hoppas jag. Oroa er inte, det fanns grejer kvar i butiken även efter det att jag sagt adjö. Spön, rullar och vadarutrustning var nästan slut, men det finns mängder med flugbindningsmaterial kvar till halva priset - och det är tjänstefel att inte skynda dit om du bor i närheten av Göteborg.

Årskrönika - Flugfiskeåret 2009 - del 3/3

I och med sensommaren och höstens intåg var jag tvungen att tacka Säveån för i år, smärtsamt. Det blev mycket fisketillfällen under 2009, men alldeles för få tillfällen vid min personliga favorit oas. Jag hoppas på fler tillfällen vid ån 2010.

Hur som helst så började hösten på bästa sätt – ett par tillfällen vid klubbsjön och ett samtal från Per som ville ge Hökensås en chans till i år. Jag älskar Hökensås! Det får regna, hagla, snöa eller vara tropisk hetta, det spelar ingen roll. Till och med den gången i våras när vi var där i våras och både Per och jag bommade trots måååånga timmars fiske kom jag hem med ett leende på läpparna. Naturupplevelsen, gott sällskap, att campen är ypperligt skött och möjligheten att fiska dygnet runt är givetvis ingredienser i framgångsreceptet. Så sista helgen i augusti var det dags igen …

Den här gången slog vi på stort och åkte ned till "åsen" på fredagen. Jag tog ut en heldag och kunde sova ut och åka och handla innan jag begav mig ut på riksväg 40. "- Du handlar bärs och whisky så fixar jag mat och engångsgrillar", så var överenskommelsen oss emellan, inte den mest komplicerade inför-planeringen. Sagt och gjort! Väl nere hämtade jag ut nyckeln till stugan, denna gång fick vi kosta på oss en större deluxe-stuga då de mindre budgetvarianterna var uthyrda allihopa. Det är inte så att vi är snåla, men varför betala för något man inte använder? Det är ju fiska vi skall göra, inte besöka ett spa. Nu fick vi ett varsitt rum, ett stort kök, ett badrum större än det jag har hemma, ett sovrum till som vi inte använde och ett vardagsrum med köksbord soffor och fåtöljer. Skojfriskt! Om vi bommade fisket den här trippen kunde vi ju i alla fall säga att vi hade bott fint, alltid något.

Per tog halvdag så han kom ner ett par timmar senare än mig så jag hann köpa fiskekort och få "stalltips" från den trevliga personalen i shoppen. Jag hann också att land en abborre i Enesjön innan min kamrat anlände.

- Tjena, det skall blåsa i helgen.
- Vill du ha en öl?
- Vad tror du?

Och vi var igång …

Fredagsfisket var trevligt, så pass trevligt att vi fick äta regnbåge i stugan på kvällen. Nyfångad regnbåge, grillad i folie med smör och kryddor, till den kokt potatis och starköl. Prima liv!

Vi bommade inte den här gången, skönt! Flugan för den här gången var Double Legs, den fick vi och tappade fisk på båda två. Vi fick även fisk på helt nya, för oss, oprövade ställen vilket bådar gott inför framtiden. Summa summarum ger jag även den här resan ner till Hökensås bästa betyg, eller nästan föresten. Damen som hårdgranskade vår städning av stugan innan vi fick åka drar ner betyget något, men det är ju inte hennes fel. Läs mer om detta äventyr på: http://itsabouttrout.blogspot.com/2009/09/speedwayresultat-i-hokensas.html

Jag hann också med att köpa ett nytt spö under hösten. Jag kom aldrig riktigt överens 100% med Danielssons E-T-C spö som jag köpte på mig under våren. Jag sålde det således på Tradera och begav mig iväg och provkastade ett nytt. Jag provade några olika modeller från Guideline, Loop och Vision och fastnade tillslut för Loop AEG 696-4. Det satt perfekt i handen och fungerade klockrent tillsammans med min RIO Gold lina. Det var bara att lämna över betalkortet och le.

Sen äntligen tog jag tag i flugbindningsprojektet på allvar, revolutionerande trevligt! Jag har svårt för att misslyckas, mycket att göra och jag vet att om jag fastnar för någonting så sväljer jag hela konceptet – måste ha allt och veta allt (= dyrt). Men nu kunde jag inte hålla mig längre! Flugbindning på mitt sätt av Lennart Bergqvist inhandlades tillsammans med Johan Klingbergs DVD-film Att börja med flugbindning.och ett start-kit från Fly-Dressing. Helt plötsligt band jag flugor på, förhoppningsvis, rätt sätt. Efter detta har jag givetvis handlat fler böcker, material och ett dyrt städ, sådan är jag. Men, jag vet att detta är en hobby jag kommer ha med mig så länge i livet som jag kan hålla händerna stilla. Jag är ganska nöjd över mig själv att jag äntligen tog tag i detta på allvar för den överraskande långa vintern även här nere i söder kommer antagligen att innebära senare premiär och islossning än vanligt. Och då ger mig flugbindningen tätkontakt med min favoritsyssla.

Provläs Westrins senaste

I nästa leverans i Setterns Bokklubbs utskick kommer, enligt mig, två intressanta titlar. Dels Gunnar Westrins senaste bok Westrins fjällfisketips och DVD-filmen Mayfly Madness av och med bl. a. Johan Klingberg - precis sånt här man behöver när säsongen känns långt borta.

Settern skickade ut en länk för att provbläddra, här är den:

http://www.smakprov.se/smakprov/Westrins-fjallfisketips-Gunnar-Westrin_9789175866246

Zap-A-Gap istället för whipfinish

Läste följande i El-Ge's webbshop: Ett måste för flugbindaren, whipfinishknuten kommer snart vara ett minne blott. Applicera lite med penseln ifrån Zap-a-Gap på bindtråden, linda ett par varv med limmet på tråden och klipp av. Starkt och snabbt!
Detta lät ju minst sagt sensationellt i mina öron, men El-Ge fick medhåll från flera flugbindare i det forum jag postade frågan om detta kan vara sant. Detta måste testas och inköp gjordes.


Igår fick jag då slutligen leverans så jag satte mig vid bindstädet och bestämde mig för att hårdtesta detta wonder-glue genom att binda Corixor med gummiben. Resultat? Jag är övertygad. Limmet är klockrent, det torkar direkt och kändes smidigt och bra att arbeta med. Spännande! Kommer dock inte att kasta min whipfinisher, men för mindre flugor och där det där väldigt pilligt kommer limmet att komma till användning. Kul!

Årskrönika - Flugfiskeåret 2009 - Del 2/3

Jag har levt gott på veckan i Härjedalen i över ett halvår nu, och jag levde gott på det jag/vi hade framför oss ett halvår innan. Resan till Tännäs bokades på senhösten 2008 och redan där började planeringen och skrockandet mig och Per emellan.

Så blev det då verklighet några dagar efter midsommar …

Efter en längre bilresa, depåstopp och bunkring av livsmedel i Mora var vi framme i Tännäs. Stugan är perfekt, vädret är perfekt och omgivningen är perfekt, hur blir det nu med det mest elementära – fisket? Ja, efter ett par dagar började vi hitta rätt metod ...

Hela storyn om bonanzat i Härjedalen kan ni läsa här, nedan är en väldigt komprimerad variant.

Första landade harren firades som sig bör med öl och cigarr, sittandes på en tuva vid strandkanten. Det var ljuvligt att sitta där i solskenet med vadarskorna i ån, de snöbetäckta fjällen som bakgrund och blicka bort ett hundratal meter och se Per göra tummen upp – även han hade landat fisk. Att premiärfisken var en harr som nästan fått plats i ansjovisburken spelade ingen roll, det luktade ju nu Thymallus Thymallus om händerna och håven. ”Den lille” fick givetvis simma åter och växa till sig. Catch & Release fiske tillämpades hela veckan, endast två godkända fiskpannefirrar tog vi upp per dag. ”Det är ju inget skafferi …” som River-Keeper Ingebrikt sade till oss på introduktionsmötet vid ankomst, och det har han ju helt rätt i.

Att vi hade ett fantastiskt väder under vecka 26 kan ju belysas av att vattentemperaturen i Tännån steg cirka tio grader under veckan. Då detta var den första riktiga sommarvärmen i omgivningen hade vi stora förhoppningar om massiva kläckningar av Sjösandsländan. Och visst kläckte det, tyvärr för sent för oss då när vi kastade de sista kasten sent på kvällen vår sista fiskedag kom de stora dagsländorna flytande på vattenytan. Precis när vi hittat rätt rytm i flugval, teknik, hemtagning, presentation och rätt rytm i levernet att fiska i snitt minst 14 timmar per dag måste vi åka hem. Dystert! På tal om kläckningar och insekter så landade de största nattsländor jag någonsin sett på oss under hela veckan, nästan larvigt stora. Är det nattsländor eller fågelungar?

Klinkhammer, Red Tag, gul forsslända i olika flytande stadier och knottvarianter var de flugor som genererade mest och störst fisk. Även en harr som tog en Butcher under kvällsfiske på knappt knädjuptvatten är ett minne jag vårdar ömt så här off-season. Just gul forsslända i dunstadie med CDC-vinge tog jag under en timma mina tre störa harrar på – efter den tredje var kroken böjd och flugan ofiskbar. Tyvärr var det enda flugan i sitt slag i asken, liknande fanns men med annan gul nyans och den tog inte fisken i samma frekvens. Tillfällighet eller inte? Ovetandet är en del av charmen …

Under de resterande fem veckorna av min monstersemester på sex veckor i somras hann jag även med lite flytringsfiske efter abborre, ett par besök vid ”klubbsjöarna” i Lerum och ett par underbara upplevelser vid Säveån. Noterbart är det ”bottennapp” i form av en gädda jag upplevde i flytringen – målet med turen var klart, nämligen ett par fina lunchabborrar. Men vid inpaddlingen mot land passade jag på att kasta lite sporadiskt och plötsligt satt Dog Nobblern fast i vad jag trodde var en stock eller annan bottenvegetation. Men det visade sig vara en, för årstiden, väldigt stridbar gädda som verkligen gav mitt #6 spö en riktigt minnesvärd kamp. Mer om detta här.

Precis innan semsterlugnet tog slut och kropp, vanor och hjärna började förbereda sig för arbete igen hann jag med två ljuvliga dagar vid Säveån. Ett nytt hot-spot hittades (läs mer här) och några öringar landades (och släpptes givetvis åter). Säveån är en oas, så otroligt vackert och har en grym potential för öring- och insektsliv. I mitten av maj är det dags igen …

Efter sommaren kommer hösten, och det är inget negativt med det, i alla fall inte för oss flugfiskare. I nästa del av denna avhandling behandlas hösten och vintern 2009 som kommer innehålla reflektioner om bland annat Hökensås och flugbindning.

Flugfiske app till Iphone?

Flugfiskar du? Har du iPhone? Kan du tipsa om en bra flugfiskerelaterad app? Nej, tänkte väl det.

Drömapp till min iPhone är en för gränssnittet anpassad variant av Boström och Bengtssons "Nattsländor i öringvatten" och "Dagsländor i öringvatten". Ni vet de intelligenta och fantastiska identieringsböckerna i fältformat. Och varför inte en variant av "The Fly-Tying Bible" och "Flugbindning på mitt sätt"?

Är jag ensam om att törsta efter flugfiskerelaterade applikationer till iPhone? Allt annat, och det menar jag verkligen, finns ju. Kom igen nu utvecklare, här är köpsignaler!

Årskrönika - Flugfiskeåret 2009 - Del 1/3

Att sammanfatta ett år klingar ju väldigt dramatiskt och seriöst, men det är faktiskt det jag tänkt försöka mig på. Jag är inte mästare på att sammanfatta, det vet jag om. När jag började skriva detta upptäckte jag snart att jag kommer att vara tvungen att dela upp den här "historian" i tre delar. Del 1 (denna) handlar om försäsongen, ungefär fram t o m. maj månad. Del 2 (kommer om några dagar) behandlar årets höjdpunkt, resan till Tännäs samt även lite semesterfiske fram t o m. augusti månad. Del 3 (kommer om ytterligare några dagar) behandlar höstsäsongen samt det faktum att jag äntligen tog tag i flugbindningen på allvar.

2009 var ett dramatiskt år på många sätt – kris och panik överallt, massarbetslöshet och oro. Men de regionerna av livet lämnar jag här där hän och inriktar mig istället på flugfiske. Naturen och flugfisket är det stället för mig att tanka upp livskvalitet och för att lämna oro och krishantering till morgondagen – det är viktigt att ha ett sådant ställe. Nu är det väl kanske inte just detta jag tänker på när jag befinner mig vid å, hav eller sjö – det är en undermedveten bonus som jag oftast blir påmind om när jag kommer hem.

Flugfiskeåret 2009 började som vanligt med en fruktansvärd abstinens, man vill något väldigt mycket men det är omöjligt. Vad göra i januari, februari och mars? Årets fiskeresa bokades tidigare under vintern, vecka 26 hoppades Per och jag att pricka en massiva dagsländekläckningar i Tännäs. En mysig timmerstuga med fjällutsikt och fiske i den privata delen av Övre Tännån var bokad. Detta faktum upptog mycket av mina funderingar under våren – vilka flugor? Har vi bokat (kläckningsmässigt) rätt vecka? Finns det fisk? Kommer Per att fånga större harrar än mig? Ja, frågetecknen var många och ångestladdade.

Lars-Åke Olsson och det amerikanska ”Trout-Bums gänget” hjälpte mig i min abstinens under den tidiga våren 2009, tyvärr inte personligen utan genom deras filmproduktioner. Lars-Åkes trilogi om flugfiske i strömmande vatten, inriktade på torr-, nymf- och våtflugefiske var mumma de mörka första månaderna på året innan havsöringen är lovlig 1:a april. Likaså de amerikanska ”lodisarna”, som går under det mer korrekta namnet Trout Bums, och deras tre filmer från Patagonien, Nya Zeeland och Mongoliet var skojfriska och gav abstinenslindrande effekt.

I mars månad damp det ner ett välkommet brev på dörrmattan hemma. Efter något års väntetid hade jag blivit antagen som medlem i Lerums Sportfiske och Fiskevårdsförening vilket öppnade välkomna dörrar. Spontanfiske en eftermiddag/kväll efter jobbet och tre nya sjöar som enbart är öppen för medlemmar är två exempel som direkt blixtrar till bakom pannbenet när jag tänker på det. Föreningsverksamhet är också något jag uppskattar, och att få kombinera detta med ovanstående är briljant.

Så blev det då april! Min önskan och förhoppning var givetvis att jag kunde stå i givakt och redo vid vattnet 1:a april, men så lätt är livet inte alltid. Arbete och familj … du vet. Men helgen efter kunde jag kombinera familj och fiske, min bror bor i Åsa och där finns det ju havsörings-hot-spots överallt.
När jag väl stod vid vattnet märktes det att kastformen var allt annat än väl bevarad under vintern, ibland räcker det inte att vara 100% motiverad. Jag nästan skrattade åt mig själv och min linbåge hela den första timman. Men efter en stund började jag och mina flugfiskemuskler (?) hitta rätt igen och bågen blev allt snävare och kasten längre och bättre placerade, dock uteblev känningarna av fisk endast ett par lovande hugg i tången spelade min hjärna ett spratt några gånger. Men tång var inte allt jag fick, tack och lov! En sak som vi flugfiskare har gemensamt med utförsåkarna är att deras ”sista åk” för dagen sällan är det, och vi tänker gärna ”bara ett par kast till”. Och det var i just ett av dessa sista kast som dagen skiftade från underbar till euforiskt underbar. Som en blixt från klar himmel smäller det till i spöet och en skvatt galen havsöring på cirka halvmetern tar min vita räkimitation. Det blir en minst sagt trevlig premiärfight med ett par rusningar ner i tången och mellan stenarna, rusningar som ger fisken hopp och mig magsår. Men jag vinner! Mina händer darrar av lycka när jag fotograferar min fångst med min iPhone.

De nästkommande veckorna går i liknande tecken, jag försöker täppa till varenda lucka i livets schema genom att stå utvadad i saltvattnet. Jag bedriver min jakt främst ute vid Näset/Smithska Udden, och fisket är bra. Jag landar flertalet fina silverblanka havsöringar och kan även tillräkna mitt samvete lika många hugg och tappade dylika. Livet är underbart!

Senare i april är det en närmast religiös upplevelse när jag premiärfiskar klubbvattnen i Lerum. Som medlem har jag tre sjöar att välja på – en större, en mindre och en ännu mindre. Det känns tryggt att börja i den mindre, lagom är ju alltid bäst brukar det ju heta. Och sjön levererar, jag får fisk på både Montana och Wolly Bugger under min första tur. Jag utnyttjar mitt medlemskap och fiskar i stort sett varje helg från sista veckan i april till maj månads slut. Och fisk får jag på bl. a., förutom ovanstående, imitationer av kläckande myggpuppor, haröra och corixa – klassiska regnbågsflugor. Jag är även bortskämd med att ha friskvårdstimme i arbetet, alltså när jag med rent samvete kan sluta tidigare och ägna mig åt friskvård. Och vad kan vara mer friskvård än att vara ett med naturen i och med flugfiske? Detta innebär att jag även har möjlighet till en fyra, fem timmars fiske en dag mitt i veckan. Inte illa!

Sköna maj välkommen ... sjunger de i Uppsala, men hos mig sjunger helst mitt spö i Säveån när den månaden kommer. Det är en högtid när den 15/5 kommer, då är det premiär för det fantastiska öringfisket med start i Floda och söderut. Hela berättelsen om denna högtid kan ni läsa här. För att sammanfatta innebar årets premiär att mitt spö gick i flera delar, jag såg bäver och vad dess tänder kan uträtta för mirakel samt att jag gick fisklös. Låter kanske inte så upphetsande (om räknar bort bäverupplevelsen förstås) men tvärtom, alla tillfällen vid Säveån är magiska oavsett fisk eller inte. Efter ett par veckor var jag tillbaka vid ån igen, och då fick jag jackpot - både fisk och en underbar naturupplevelse då jag lyckades spana in en Kungsfiskare.

Till försäsongen räknar jag också uppladdningen tillsammans med Per i Hökensås - två och en halv dags intensivt fiske med god whisky och cigarr som lök på laxen. Vi kände att vi var tvungna att träna upp fångstmusklerna inför Tännäsresan, vi vill ju inte få träningsvärk av alla feta harrar och öringar vi skall fightas med där uppe i norr. Vi kände även på oss att de dagar vi valt i Hökensås, de två sista dagarna i maj, var perfekt för att pricka in sjösandsländekläckningarna där nere. Och visst kläckte det, om än inte massivt, men fiskarna var betydligt mer intresserade av de riktiga sländorna än de imitation vi presenterade. Vi lade säkert 24 timmars fiske i ryggsäcken utan att fånga en enda lite firre. Så här i efterhand låter det smått fantastiskt att vi lyckades med denna bedrift (?), ungefär som att få 0 rätt på Stryktipset, men så var fallet. Hur som helst så var det underbara dagar där nere med 30 graders försommarvärme och helt vindstilla - sämre kan man ju ha det med vadarbyxorna på. Vi fick helt enkelt förbereda oss på lite träningsvärk i Tännäs ...

Jannes kläckare

Ja, nu blev det ju inte så att nästa inlägg blev en årskrönika över fiskeåret 2009 som det var tänkt. Jag sticker emellan med en het fluga med inspiration från Jan Grandal-Johansen, en så kallad Jan's Emerger. I mina ögon ser den extremt giftig ut, samt att den ser ut att ha en väldigt bra flytförmåga. Påminn mig att binda upp ett gäng dylika i olika färger - gult, grönt, brun/röd en ljusare gul/vit variant tycker jag att asken förtjänar inför 2010.

Sälhår, tunn koppartråd, foam, hackelspetsar och tupphackel på en kläckarkrok (t ex. Kamasan B100) does the trick. Den här är på storlek 14.

Lite nya förmågor i asken

De som följt den här bloggen kommer säkert ihåg hur jag stoltserade för några månader sedan med att äntligen lyckats minimera antalet flugaskar jag har med i packningen till 2 stycken. En ask med flugor som flyter och en ask med icke flytande flugor. Visserligen har jag dessutom en liten halvask för imitationer av myggpuppor, buzzers och knott, men den asken är ju lika stor som min snusdosa så den räknas ju inte. Och sen jag ju visst en speciell ask för havsöringsfisket i saltvattnet här på västkusten, men då jag jag ju endast en ask och det är ju super-duper.

Men nu när flugbindningen verkligen tagit fart på riktigt börjar jag få lite ångest över det kommer bli med detta lilla ovannämnda projekt. Känner på mig att när väl våren kommer och det börjar vankas fiske igen att jag kommer stå där och svinga mitt spö med fickor och väskor sprängfyllda med medhavda flugaskar.

Hur som helst, året slutade och började med lite flugbindning. Först kunde jag inte sluta med att försöka få till "X-Wingen" så nära 100% jag kommer med den kompetens jag har, och jag tycker det börjar likna något. Här är den bunden med enbart bindtråd och foamvinge i storlek 18. Det skall bli mycket spännande att prova den i olika färger och storlekar kommande säsong, den flyter som en kork hur som helst.

Inspirerad av "Superhero-flugorna" i senaste numret av Fly-Tyer Magazine skapade jag "The Flash" (den gul-röda) och "Green Arrow" (den grön-svarta), som för övrigt även är klassiska karaktärer i DC Universe som jag föredrar när det kommer till comics.

Sen kämpade jag en stund med den "PMD Compara Dun" som syns längst ned av bilderna. May-Fly Tails, en tunn Fly-Rite kropp och sen hjorthår som vinge, den blev godkänd till slut tycker jag nog.

Nästa uppdatering blir nog en årskrönika av fiskesäsongen 2009. Detta om jag inte hinner binda något mer jag vill dela med mig av innan förstås.

Cheers!