Att sammanfatta ett år klingar ju väldigt dramatiskt och seriöst, men det är faktiskt det jag tänkt försöka mig på. Jag är inte mästare på att sammanfatta, det vet jag om. När jag började skriva detta upptäckte jag snart att jag kommer att vara tvungen att dela upp den här "historian" i tre delar. Del 1 (denna) handlar om försäsongen, ungefär fram t o m. maj månad. Del 2 (kommer om några dagar) behandlar årets höjdpunkt, resan till Tännäs samt även lite semesterfiske fram t o m. augusti månad. Del 3 (kommer om ytterligare några dagar) behandlar höstsäsongen samt det faktum att jag äntligen tog tag i flugbindningen på allvar.
2009 var ett dramatiskt år på många sätt – kris och panik överallt, massarbetslöshet och oro. Men de regionerna av livet lämnar jag här där hän och inriktar mig istället på flugfiske. Naturen och flugfisket är det stället för mig att tanka upp livskvalitet och för att lämna oro och krishantering till morgondagen – det är viktigt att ha ett sådant ställe. Nu är det väl kanske inte just detta jag tänker på när jag befinner mig vid å, hav eller sjö – det är en undermedveten bonus som jag oftast blir påmind om när jag kommer hem.
Flugfiskeåret 2009 började som vanligt med en fruktansvärd abstinens, man vill något väldigt mycket men det är omöjligt. Vad göra i januari, februari och mars? Årets fiskeresa bokades tidigare under vintern, vecka 26 hoppades Per och jag att pricka en massiva dagsländekläckningar i Tännäs. En mysig timmerstuga med fjällutsikt och fiske i den privata delen av Övre Tännån var bokad. Detta faktum upptog mycket av mina funderingar under våren – vilka flugor? Har vi bokat (kläckningsmässigt) rätt vecka? Finns det fisk? Kommer Per att fånga större harrar än mig? Ja, frågetecknen var många och ångestladdade.
Lars-Åke Olsson och det amerikanska ”Trout-Bums gänget” hjälpte mig i min abstinens under den tidiga våren 2009, tyvärr inte personligen utan genom deras filmproduktioner. Lars-Åkes trilogi om flugfiske i strömmande vatten, inriktade på torr-, nymf- och våtflugefiske var mumma de mörka första månaderna på året innan havsöringen är lovlig 1:a april. Likaså de amerikanska ”lodisarna”, som går under det mer korrekta namnet Trout Bums, och deras tre filmer från Patagonien, Nya Zeeland och Mongoliet var skojfriska och gav abstinenslindrande effekt.
I mars månad damp det ner ett välkommet brev på dörrmattan hemma. Efter något års väntetid hade jag blivit antagen som medlem i Lerums Sportfiske och Fiskevårdsförening vilket öppnade välkomna dörrar. Spontanfiske en eftermiddag/kväll efter jobbet och tre nya sjöar som enbart är öppen för medlemmar är två exempel som direkt blixtrar till bakom pannbenet när jag tänker på det. Föreningsverksamhet är också något jag uppskattar, och att få kombinera detta med ovanstående är briljant.
Så blev det då april! Min önskan och förhoppning var givetvis att jag kunde stå i givakt och redo vid vattnet 1:a april, men så lätt är livet inte alltid. Arbete och familj … du vet. Men helgen efter kunde jag kombinera familj och fiske, min bror bor i Åsa och där finns det ju havsörings-hot-spots överallt.
När jag väl stod vid vattnet märktes det att kastformen var allt annat än väl bevarad under vintern, ibland räcker det inte att vara 100% motiverad. Jag nästan skrattade åt mig själv och min linbåge hela den första timman. Men efter en stund började jag och mina flugfiskemuskler (?) hitta rätt igen och bågen blev allt snävare och kasten längre och bättre placerade, dock uteblev känningarna av fisk endast ett par lovande hugg i tången spelade min hjärna ett spratt några gånger. Men tång var inte allt jag fick, tack och lov! En sak som vi flugfiskare har gemensamt med utförsåkarna är att deras ”sista åk” för dagen sällan är det, och vi tänker gärna ”bara ett par kast till”. Och det var i just ett av dessa sista kast som dagen skiftade från underbar till euforiskt underbar. Som en blixt från klar himmel smäller det till i spöet och en skvatt galen havsöring på cirka halvmetern tar min vita räkimitation. Det blir en minst sagt trevlig premiärfight med ett par rusningar ner i tången och mellan stenarna, rusningar som ger fisken hopp och mig magsår. Men jag vinner! Mina händer darrar av lycka när jag fotograferar min fångst med min iPhone.
De nästkommande veckorna går i liknande tecken, jag försöker täppa till varenda lucka i livets schema genom att stå utvadad i saltvattnet. Jag bedriver min jakt främst ute vid Näset/Smithska Udden, och fisket är bra. Jag landar flertalet fina silverblanka havsöringar och kan även tillräkna mitt samvete lika många hugg och tappade dylika. Livet är underbart!
Senare i april är det en närmast religiös upplevelse när jag premiärfiskar klubbvattnen i Lerum. Som medlem har jag tre sjöar att välja på – en större, en mindre och en ännu mindre. Det känns tryggt att börja i den mindre, lagom är ju alltid bäst brukar det ju heta. Och sjön levererar, jag får fisk på både Montana och Wolly Bugger under min första tur. Jag utnyttjar mitt medlemskap och fiskar i stort sett varje helg från sista veckan i april till maj månads slut. Och fisk får jag på bl. a., förutom ovanstående, imitationer av kläckande myggpuppor, haröra och corixa – klassiska regnbågsflugor. Jag är även bortskämd med att ha friskvårdstimme i arbetet, alltså när jag med rent samvete kan sluta tidigare och ägna mig åt friskvård. Och vad kan vara mer friskvård än att vara ett med naturen i och med flugfiske? Detta innebär att jag även har möjlighet till en fyra, fem timmars fiske en dag mitt i veckan. Inte illa!
Sköna maj välkommen ... sjunger de i Uppsala, men hos mig sjunger helst mitt spö i Säveån när den månaden kommer. Det är en högtid när den 15/5 kommer, då är det premiär för det fantastiska öringfisket med start i Floda och söderut. Hela berättelsen om denna högtid kan ni läsa här. För att sammanfatta innebar årets premiär att mitt spö gick i flera delar, jag såg bäver och vad dess tänder kan uträtta för mirakel samt att jag gick fisklös. Låter kanske inte så upphetsande (om räknar bort bäverupplevelsen förstås) men tvärtom, alla tillfällen vid Säveån är magiska oavsett fisk eller inte. Efter ett par veckor var jag tillbaka vid ån igen, och då fick jag jackpot - både fisk och en underbar naturupplevelse då jag lyckades spana in en Kungsfiskare.
Till försäsongen räknar jag också uppladdningen tillsammans med Per i Hökensås - två och en halv dags intensivt fiske med god whisky och cigarr som lök på laxen. Vi kände att vi var tvungna att träna upp fångstmusklerna inför Tännäsresan, vi vill ju inte få träningsvärk av alla feta harrar och öringar vi skall fightas med där uppe i norr. Vi kände även på oss att de dagar vi valt i Hökensås, de två sista dagarna i maj, var perfekt för att pricka in sjösandsländekläckningarna där nere. Och visst kläckte det, om än inte massivt, men fiskarna var betydligt mer intresserade av de riktiga sländorna än de imitation vi presenterade. Vi lade säkert 24 timmars fiske i ryggsäcken utan att fånga en enda lite firre. Så här i efterhand låter det smått fantastiskt att vi lyckades med denna bedrift (?), ungefär som att få 0 rätt på Stryktipset, men så var fallet. Hur som helst så var det underbara dagar där nere med 30 graders försommarvärme och helt vindstilla - sämre kan man ju ha det med vadarbyxorna på. Vi fick helt enkelt förbereda oss på lite träningsvärk i Tännäs ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar