Årskrönika - Flugfiskeåret 2009 - Del 2/3

Jag har levt gott på veckan i Härjedalen i över ett halvår nu, och jag levde gott på det jag/vi hade framför oss ett halvår innan. Resan till Tännäs bokades på senhösten 2008 och redan där började planeringen och skrockandet mig och Per emellan.

Så blev det då verklighet några dagar efter midsommar …

Efter en längre bilresa, depåstopp och bunkring av livsmedel i Mora var vi framme i Tännäs. Stugan är perfekt, vädret är perfekt och omgivningen är perfekt, hur blir det nu med det mest elementära – fisket? Ja, efter ett par dagar började vi hitta rätt metod ...

Hela storyn om bonanzat i Härjedalen kan ni läsa här, nedan är en väldigt komprimerad variant.

Första landade harren firades som sig bör med öl och cigarr, sittandes på en tuva vid strandkanten. Det var ljuvligt att sitta där i solskenet med vadarskorna i ån, de snöbetäckta fjällen som bakgrund och blicka bort ett hundratal meter och se Per göra tummen upp – även han hade landat fisk. Att premiärfisken var en harr som nästan fått plats i ansjovisburken spelade ingen roll, det luktade ju nu Thymallus Thymallus om händerna och håven. ”Den lille” fick givetvis simma åter och växa till sig. Catch & Release fiske tillämpades hela veckan, endast två godkända fiskpannefirrar tog vi upp per dag. ”Det är ju inget skafferi …” som River-Keeper Ingebrikt sade till oss på introduktionsmötet vid ankomst, och det har han ju helt rätt i.

Att vi hade ett fantastiskt väder under vecka 26 kan ju belysas av att vattentemperaturen i Tännån steg cirka tio grader under veckan. Då detta var den första riktiga sommarvärmen i omgivningen hade vi stora förhoppningar om massiva kläckningar av Sjösandsländan. Och visst kläckte det, tyvärr för sent för oss då när vi kastade de sista kasten sent på kvällen vår sista fiskedag kom de stora dagsländorna flytande på vattenytan. Precis när vi hittat rätt rytm i flugval, teknik, hemtagning, presentation och rätt rytm i levernet att fiska i snitt minst 14 timmar per dag måste vi åka hem. Dystert! På tal om kläckningar och insekter så landade de största nattsländor jag någonsin sett på oss under hela veckan, nästan larvigt stora. Är det nattsländor eller fågelungar?

Klinkhammer, Red Tag, gul forsslända i olika flytande stadier och knottvarianter var de flugor som genererade mest och störst fisk. Även en harr som tog en Butcher under kvällsfiske på knappt knädjuptvatten är ett minne jag vårdar ömt så här off-season. Just gul forsslända i dunstadie med CDC-vinge tog jag under en timma mina tre störa harrar på – efter den tredje var kroken böjd och flugan ofiskbar. Tyvärr var det enda flugan i sitt slag i asken, liknande fanns men med annan gul nyans och den tog inte fisken i samma frekvens. Tillfällighet eller inte? Ovetandet är en del av charmen …

Under de resterande fem veckorna av min monstersemester på sex veckor i somras hann jag även med lite flytringsfiske efter abborre, ett par besök vid ”klubbsjöarna” i Lerum och ett par underbara upplevelser vid Säveån. Noterbart är det ”bottennapp” i form av en gädda jag upplevde i flytringen – målet med turen var klart, nämligen ett par fina lunchabborrar. Men vid inpaddlingen mot land passade jag på att kasta lite sporadiskt och plötsligt satt Dog Nobblern fast i vad jag trodde var en stock eller annan bottenvegetation. Men det visade sig vara en, för årstiden, väldigt stridbar gädda som verkligen gav mitt #6 spö en riktigt minnesvärd kamp. Mer om detta här.

Precis innan semsterlugnet tog slut och kropp, vanor och hjärna började förbereda sig för arbete igen hann jag med två ljuvliga dagar vid Säveån. Ett nytt hot-spot hittades (läs mer här) och några öringar landades (och släpptes givetvis åter). Säveån är en oas, så otroligt vackert och har en grym potential för öring- och insektsliv. I mitten av maj är det dags igen …

Efter sommaren kommer hösten, och det är inget negativt med det, i alla fall inte för oss flugfiskare. I nästa del av denna avhandling behandlas hösten och vintern 2009 som kommer innehålla reflektioner om bland annat Hökensås och flugbindning.

Flugfiske app till Iphone?

Flugfiskar du? Har du iPhone? Kan du tipsa om en bra flugfiskerelaterad app? Nej, tänkte väl det.

Drömapp till min iPhone är en för gränssnittet anpassad variant av Boström och Bengtssons "Nattsländor i öringvatten" och "Dagsländor i öringvatten". Ni vet de intelligenta och fantastiska identieringsböckerna i fältformat. Och varför inte en variant av "The Fly-Tying Bible" och "Flugbindning på mitt sätt"?

Är jag ensam om att törsta efter flugfiskerelaterade applikationer till iPhone? Allt annat, och det menar jag verkligen, finns ju. Kom igen nu utvecklare, här är köpsignaler!

Årskrönika - Flugfiskeåret 2009 - Del 1/3

Att sammanfatta ett år klingar ju väldigt dramatiskt och seriöst, men det är faktiskt det jag tänkt försöka mig på. Jag är inte mästare på att sammanfatta, det vet jag om. När jag började skriva detta upptäckte jag snart att jag kommer att vara tvungen att dela upp den här "historian" i tre delar. Del 1 (denna) handlar om försäsongen, ungefär fram t o m. maj månad. Del 2 (kommer om några dagar) behandlar årets höjdpunkt, resan till Tännäs samt även lite semesterfiske fram t o m. augusti månad. Del 3 (kommer om ytterligare några dagar) behandlar höstsäsongen samt det faktum att jag äntligen tog tag i flugbindningen på allvar.

2009 var ett dramatiskt år på många sätt – kris och panik överallt, massarbetslöshet och oro. Men de regionerna av livet lämnar jag här där hän och inriktar mig istället på flugfiske. Naturen och flugfisket är det stället för mig att tanka upp livskvalitet och för att lämna oro och krishantering till morgondagen – det är viktigt att ha ett sådant ställe. Nu är det väl kanske inte just detta jag tänker på när jag befinner mig vid å, hav eller sjö – det är en undermedveten bonus som jag oftast blir påmind om när jag kommer hem.

Flugfiskeåret 2009 började som vanligt med en fruktansvärd abstinens, man vill något väldigt mycket men det är omöjligt. Vad göra i januari, februari och mars? Årets fiskeresa bokades tidigare under vintern, vecka 26 hoppades Per och jag att pricka en massiva dagsländekläckningar i Tännäs. En mysig timmerstuga med fjällutsikt och fiske i den privata delen av Övre Tännån var bokad. Detta faktum upptog mycket av mina funderingar under våren – vilka flugor? Har vi bokat (kläckningsmässigt) rätt vecka? Finns det fisk? Kommer Per att fånga större harrar än mig? Ja, frågetecknen var många och ångestladdade.

Lars-Åke Olsson och det amerikanska ”Trout-Bums gänget” hjälpte mig i min abstinens under den tidiga våren 2009, tyvärr inte personligen utan genom deras filmproduktioner. Lars-Åkes trilogi om flugfiske i strömmande vatten, inriktade på torr-, nymf- och våtflugefiske var mumma de mörka första månaderna på året innan havsöringen är lovlig 1:a april. Likaså de amerikanska ”lodisarna”, som går under det mer korrekta namnet Trout Bums, och deras tre filmer från Patagonien, Nya Zeeland och Mongoliet var skojfriska och gav abstinenslindrande effekt.

I mars månad damp det ner ett välkommet brev på dörrmattan hemma. Efter något års väntetid hade jag blivit antagen som medlem i Lerums Sportfiske och Fiskevårdsförening vilket öppnade välkomna dörrar. Spontanfiske en eftermiddag/kväll efter jobbet och tre nya sjöar som enbart är öppen för medlemmar är två exempel som direkt blixtrar till bakom pannbenet när jag tänker på det. Föreningsverksamhet är också något jag uppskattar, och att få kombinera detta med ovanstående är briljant.

Så blev det då april! Min önskan och förhoppning var givetvis att jag kunde stå i givakt och redo vid vattnet 1:a april, men så lätt är livet inte alltid. Arbete och familj … du vet. Men helgen efter kunde jag kombinera familj och fiske, min bror bor i Åsa och där finns det ju havsörings-hot-spots överallt.
När jag väl stod vid vattnet märktes det att kastformen var allt annat än väl bevarad under vintern, ibland räcker det inte att vara 100% motiverad. Jag nästan skrattade åt mig själv och min linbåge hela den första timman. Men efter en stund började jag och mina flugfiskemuskler (?) hitta rätt igen och bågen blev allt snävare och kasten längre och bättre placerade, dock uteblev känningarna av fisk endast ett par lovande hugg i tången spelade min hjärna ett spratt några gånger. Men tång var inte allt jag fick, tack och lov! En sak som vi flugfiskare har gemensamt med utförsåkarna är att deras ”sista åk” för dagen sällan är det, och vi tänker gärna ”bara ett par kast till”. Och det var i just ett av dessa sista kast som dagen skiftade från underbar till euforiskt underbar. Som en blixt från klar himmel smäller det till i spöet och en skvatt galen havsöring på cirka halvmetern tar min vita räkimitation. Det blir en minst sagt trevlig premiärfight med ett par rusningar ner i tången och mellan stenarna, rusningar som ger fisken hopp och mig magsår. Men jag vinner! Mina händer darrar av lycka när jag fotograferar min fångst med min iPhone.

De nästkommande veckorna går i liknande tecken, jag försöker täppa till varenda lucka i livets schema genom att stå utvadad i saltvattnet. Jag bedriver min jakt främst ute vid Näset/Smithska Udden, och fisket är bra. Jag landar flertalet fina silverblanka havsöringar och kan även tillräkna mitt samvete lika många hugg och tappade dylika. Livet är underbart!

Senare i april är det en närmast religiös upplevelse när jag premiärfiskar klubbvattnen i Lerum. Som medlem har jag tre sjöar att välja på – en större, en mindre och en ännu mindre. Det känns tryggt att börja i den mindre, lagom är ju alltid bäst brukar det ju heta. Och sjön levererar, jag får fisk på både Montana och Wolly Bugger under min första tur. Jag utnyttjar mitt medlemskap och fiskar i stort sett varje helg från sista veckan i april till maj månads slut. Och fisk får jag på bl. a., förutom ovanstående, imitationer av kläckande myggpuppor, haröra och corixa – klassiska regnbågsflugor. Jag är även bortskämd med att ha friskvårdstimme i arbetet, alltså när jag med rent samvete kan sluta tidigare och ägna mig åt friskvård. Och vad kan vara mer friskvård än att vara ett med naturen i och med flugfiske? Detta innebär att jag även har möjlighet till en fyra, fem timmars fiske en dag mitt i veckan. Inte illa!

Sköna maj välkommen ... sjunger de i Uppsala, men hos mig sjunger helst mitt spö i Säveån när den månaden kommer. Det är en högtid när den 15/5 kommer, då är det premiär för det fantastiska öringfisket med start i Floda och söderut. Hela berättelsen om denna högtid kan ni läsa här. För att sammanfatta innebar årets premiär att mitt spö gick i flera delar, jag såg bäver och vad dess tänder kan uträtta för mirakel samt att jag gick fisklös. Låter kanske inte så upphetsande (om räknar bort bäverupplevelsen förstås) men tvärtom, alla tillfällen vid Säveån är magiska oavsett fisk eller inte. Efter ett par veckor var jag tillbaka vid ån igen, och då fick jag jackpot - både fisk och en underbar naturupplevelse då jag lyckades spana in en Kungsfiskare.

Till försäsongen räknar jag också uppladdningen tillsammans med Per i Hökensås - två och en halv dags intensivt fiske med god whisky och cigarr som lök på laxen. Vi kände att vi var tvungna att träna upp fångstmusklerna inför Tännäsresan, vi vill ju inte få träningsvärk av alla feta harrar och öringar vi skall fightas med där uppe i norr. Vi kände även på oss att de dagar vi valt i Hökensås, de två sista dagarna i maj, var perfekt för att pricka in sjösandsländekläckningarna där nere. Och visst kläckte det, om än inte massivt, men fiskarna var betydligt mer intresserade av de riktiga sländorna än de imitation vi presenterade. Vi lade säkert 24 timmars fiske i ryggsäcken utan att fånga en enda lite firre. Så här i efterhand låter det smått fantastiskt att vi lyckades med denna bedrift (?), ungefär som att få 0 rätt på Stryktipset, men så var fallet. Hur som helst så var det underbara dagar där nere med 30 graders försommarvärme och helt vindstilla - sämre kan man ju ha det med vadarbyxorna på. Vi fick helt enkelt förbereda oss på lite träningsvärk i Tännäs ...

Jannes kläckare

Ja, nu blev det ju inte så att nästa inlägg blev en årskrönika över fiskeåret 2009 som det var tänkt. Jag sticker emellan med en het fluga med inspiration från Jan Grandal-Johansen, en så kallad Jan's Emerger. I mina ögon ser den extremt giftig ut, samt att den ser ut att ha en väldigt bra flytförmåga. Påminn mig att binda upp ett gäng dylika i olika färger - gult, grönt, brun/röd en ljusare gul/vit variant tycker jag att asken förtjänar inför 2010.

Sälhår, tunn koppartråd, foam, hackelspetsar och tupphackel på en kläckarkrok (t ex. Kamasan B100) does the trick. Den här är på storlek 14.

Lite nya förmågor i asken

De som följt den här bloggen kommer säkert ihåg hur jag stoltserade för några månader sedan med att äntligen lyckats minimera antalet flugaskar jag har med i packningen till 2 stycken. En ask med flugor som flyter och en ask med icke flytande flugor. Visserligen har jag dessutom en liten halvask för imitationer av myggpuppor, buzzers och knott, men den asken är ju lika stor som min snusdosa så den räknas ju inte. Och sen jag ju visst en speciell ask för havsöringsfisket i saltvattnet här på västkusten, men då jag jag ju endast en ask och det är ju super-duper.

Men nu när flugbindningen verkligen tagit fart på riktigt börjar jag få lite ångest över det kommer bli med detta lilla ovannämnda projekt. Känner på mig att när väl våren kommer och det börjar vankas fiske igen att jag kommer stå där och svinga mitt spö med fickor och väskor sprängfyllda med medhavda flugaskar.

Hur som helst, året slutade och började med lite flugbindning. Först kunde jag inte sluta med att försöka få till "X-Wingen" så nära 100% jag kommer med den kompetens jag har, och jag tycker det börjar likna något. Här är den bunden med enbart bindtråd och foamvinge i storlek 18. Det skall bli mycket spännande att prova den i olika färger och storlekar kommande säsong, den flyter som en kork hur som helst.

Inspirerad av "Superhero-flugorna" i senaste numret av Fly-Tyer Magazine skapade jag "The Flash" (den gul-röda) och "Green Arrow" (den grön-svarta), som för övrigt även är klassiska karaktärer i DC Universe som jag föredrar när det kommer till comics.

Sen kämpade jag en stund med den "PMD Compara Dun" som syns längst ned av bilderna. May-Fly Tails, en tunn Fly-Rite kropp och sen hjorthår som vinge, den blev godkänd till slut tycker jag nog.

Nästa uppdatering blir nog en årskrönika av fiskesäsongen 2009. Detta om jag inte hinner binda något mer jag vill dela med mig av innan förstås.

Cheers!