Abborre med bonus på 3 KG

Dag 21 & 22 (2009-07-22/23)

___________________________________

Plats: "Badsjön", St. Reusvattnet

Väder: Sol, blåst, 15-20 grader

___________________________________

En veckas avkoppling i sommarstugan uppe i de bohuslänska skogarna gör mig gott. Det är helt tyst, privat väg med bom och inga grannar - underbart! Svampplockning och bärplockning med familjen, bad om vädret tillåter, sällskapsspel i stugan på kvällen och det finns äntligen tid och möjlighet att ta tag i de böckerna och tidningarna som m

an inte annars har tid med. F

iske då? Jo, självklart finns det sådana möjligheter också. Att fiska abborre på fluga från flytring är en fröjd. Det är ettriga och huggvilliga fiskar som alltid bjuder upp till kamp - det var alltså abborrfiske som var målet och utrustningen lämpad för. Klass #6 spö och lina, tafsspets på 0.25 och i den medtagna flugasken fanns det streamers.

Någon sa till mig en gång att "finns det mört så finns det abborre så finns det gädda", detta vet jag gäller även "sjön" uppe vid stugan där jag brukar fiska då jag fått flera fina gäddor där under åren. Men denna gång brydde jag mig inte om gädda då abborre var beställt till lunch tillsammans med de kantareller som fru och barn skulle plocka under tiden jag satte i flytringen och svingade spöet. Få saker slår, enligt mig, smörstekt abborre och kantareller med råstekt potatis - bara salt och färskmalen svartpeppar behövs so

m smakf

örstärkare för att gom och själ skall slå frivolter av glädje.

Det går fort att pumpa upp flytringen - jag småler när jag tänker på misären sist jag skulle flytringsfiska här uppe i stugan tidigare i våras. Vid det tillfället glömde jag borde pump och flytväst hemma i Göteborg, dessa två saker var givetvis det första jag lade i packningen inför det här stugbesöket. Innan jag kan börja fiska bjuder jag min femårige son på en kort åktur i flytringen, han sitter i mitt knä och tycker det är mycket spännande saker som pappa håller på med. Att han framöver skall bli flugfiskare råder det ju inga tvivel om, och redan försöker han härma mina flugfiskerörelser när han fiskar krabbor vid havet

med snöre och klädnypa.

Jag bestämmer mig för att sätta på en snabbsjunkande tafs och en ganska lång tafsspets som längst fram skall prydas med en brun Dog Nobbler. Jag vill att flugan skall sjunka snabbt, det är ju högsommar så jag får för mig att de större exemplaren ligger och trycker på djupkanterna. Jag paddlar ut genom vassen, jag har vinden i ryggen så jag behöver inte alls anstränga mig för att få ut lina och tafs. När jag börjar kasta hör jag att min son har massor med frågor till mamma, frågor om fiske och flugfiske som mamma absolut inte kan besvara, men gör ett bra försök. Varför heter det så och varför gör pappa så och varför måste han han en sån? Att vara fem år är spännande - om man vill veta vad något heter så måste man ju också veta varför det just heter så.

Efter ett tiotal kast börjar jag tveka på mitt flugval, jag bestämmer mig för att plocka hem linan och byta till en annan färg. Jag väljer en vit dito och det visar sig vara klokt för i det första kastet efter flugbytet känner jag något där jag ryckvis drar hem linan. I kastet efter sitter det äntligen något på flugan. Jag känner direkt att det är absolut ingen större storlek på det som bitit på flugan, men det är hur som helst en liten fight och det tackar man ju inte nej till. När jag första gången ser fångsten under vattnet blir jag överraskad över att den mört som tagit flugan inte var mindre, hade det varit en abborre hade jag varit relativt glad och den hade åkt med hem till stekpannan. Snart luktar det mört om håvnätet och fisken släpps åter till djupet. Grattis.

Jag fiskar av vasskanten utan önskat resultat. Bestämmer mig för att paddla vidare mot ett annat hot-spot jag har på andra sidan sjön, en längre djupkant utefter ett berg som fortsätter ner i sjön. Väl framme byter jag färg igen, denna gång till en röd fluga med samma namn, alla fiskar gillar rött tänker jag för att hålla självförtroendet på topp. Alltid rött, alltid rätt textade Thåström tillsammans med Imperiet på 80-talet, och det stämmer i alla fall idag. För det tar inte många kast innan den första abborren sitter på, trevligt. Den kämpar väl i några sekunder och gör ett par rusningar, men det hjälper inte för snart håvar jag den och ger den "prästen". En fin matfisk tänker jag och kan redan känna doften av kantarell, smör och abborre. Finns det en så finns det flera. När jag tar hem flugan kort efter lyfter jag upp alldeles för tidigt och snabbt. Jag ser en rekordabborre som vänder precis vid ytan när jag okoncentrerat lyfter spötoppen för att förbereda ett nytt kast. Den vill jag ha, men jag får den inte. Den här gången. Jag har några hugg och stötar på min röda Dog Nobbler men inget som fastnar. Ett flugbyte till tänker jag, sen åker jag hem för dagen. Det blir en orange dito istället, jag fiskar med den i en halvtimme innan jag bestämmer mig för att paddla mot stranden. Jag paddlar och fiskar samtidigt, plötsligt får jag bottennapp, det var ju fan typiskt! Men helt plötsligt börjar bottennappet att göra utslag på min spötopp och snart ruskar det rejält i spöet. Jösses! Detta måste vara en gädda! Hur skall detta gå, jag har varken spö eller tafs för en gäddfajt. Detta konstaterande förhöjer givetvis känslan och spänningen. Jag kämpar och kämpar mot både gäddan och för att undvika spö- och tafsbrott. Jag lyckas ta in en del lina, men så rusar den ner mot botten igen, detta upprepas ett par gånger. Till slut är gäddan helt slut, och jag med. Jag drog det längsta strået den här gången, för det är gäddan som finns i min håv och mitt spö och tafs klarade fighten.

Det var ju inte tänkt att bli gädda till middag, men flugan sitter så pass djupt att jag inte kan plocka ur den utan att riskera händer och fingarar. Stekt abborre och kantarell på bröd till förrätt och ugnsbakad gädda tillsammans med rotfrukter och grädde till huvudrätt. Splendid!

Dagen efter stordådet sitter jag i flytringen igen. Under natten har jag drömt om jätteabborren som var nyfiken på min fluga, men vände när jag okoncentrerat för tidigt lyfte flugan ur vattnet. Jag vill har revansch, och jag vill ha abborre till huvudrätt! Det är en härlig dag, lagom varmt, lagom med blåst och jag har ett par timmar i flytringen framför mig. Jag bestämmer mig tidigt för att använda det jag vet fungerar, en röd Dog Nobbler alltså. Jag skippar vasskanten och paddlar direkt till bergskanten. Det går bra, jag får ganska tidigt en abborre i matstorlek. Efter detta landar jag ett par mindre abborrar som får växa till sig till nästa år. Jag drar ner solglasögonen för ögonen och blickar bak mot utrymmet i flytringen där matabborren ligger. Solglasögonen får den att se ut som en harr, detta får mig att le och längta åter till Tännån. När jag så smått börjar tänka på att abborren jag hittills landat enbart räcker till förrätt drar det till i spöet och snart är dagen räddad med två fina abborrar landade i stort i kasten efter varandra. Jag och magen har fått mitt lystmäte idag. Flugfiske efter abborre är något som jag nu verkligen fastnat för.

Semesterfiske efter regnbåge

Dag 20 (2009-07-18)
___________________________________

Plats: Lilla Långetjärn, Kattjärn
Väder: Regn, rusk och åska
___________________________________

Det har gått några veckor sen fiskeveckan i Tännäs, men jag blir snabbt påmind av den då jag drar på mig vadarjackan och insidan av kragen luktar en blandning av myggmedlet Nordic Summer, lägereldsrök, cigarr och svett. Det låter kanske inte så upphetsande, men det är det.

Jag parkerar bilen på den tomma parkeringsplatsen, tacklar upp och beger mig mot sjön. Det är nästan helt tyst, regnet gör sig påminnt och smattrar lätt mot vadarjackan och några morgontidiga småfåglar hälsar mig välkommen. Så hur var det nu man gjorde, fiske efter regnbågsöring i stilla vatten, det kommer kännas konstigt att inte behöva menda linan. Jag bestämmer mig för en svart-gul Montana nymf med guldskalle - det brukar alltid fungera. Innan jag börjar kasta tar jag upp min mobiltelefon och sätter den på "ljudlös", jag noterar att klockan är 08:00. Regnet mattar av något och det börjar blåsa, jag står bra till så vinden stör mig inte alls, vad som oroar mig är dock de mörkare molnen som blåsten för mot mig.

Ett kast, två kast, tre kast och PANG! Dagen kan inte ha börjat bättre, en pigg och stark regnbåge tyckte om vad jag presenterade för den. Den kämpar väl och gör några rusningar innan jag landar den i håven. Jag har lovat att försöka få med mig en fisk hem till svärföräldrarna där familjen skall äta middag till kvällen. Men klockan är inte ens 08:30 ännu och jag har tänkt att fiska fram till ca 15, så denna får tillbaka friheten. Det är inte speciellt varmt i duggregnet och blåsten, jag bestämmer mig för att ta en första kortare kaffepaus. Kaffet smakar alltid ypperligt tillsammans med vakspaning, även om det som nu inte syns några vak på vattenytan. Efter pausen byter jag kastbrygga och fluga, jag bestämmer mig för ett annat säkert kort, en simmande flickslända knyts på spetsen. Jag fiskar in den ryckigt mot land och hoppas att det går någon fisk och mumsar nymfer in mot land. Men icke! En annan nymf åker på, ett haröra - samma resultat. Jag avverkar några nymfer till, en våtfluga en annan kastbrygga och så några nymfer till. Jag kastar även en myra mot ett vak ganska nära land, men inget. Istället för att drilla fisk bestämmer jag mig för en längre paus. Jag går upp till vindskyddet och dukar upp kaffe, smörgåsar och kexchoklad. Det börjar att regna häftigare och jag kan höra åskan dundra långre bort, hoppas att inte åska och blixtrar bestämmer sig för att störa mig.

Efter lunchpausen drar jag på mig vadarjackan igen, fäller upp luvan på densamme och beger mig mot sjön igen. Bestämmer mig för att börja om från början - samma fluga och samma kastbrygga. Men det verkar omöjligt och jag förbannar mig själv för att jag inte behöll fisken jag fick direkt på morgonen. Jag provar ytterligare några streamers utan, för mig, positivt resultat. Nu regnar det väldigt mycket och åskan kommer allt närmare. Jag känner mig halvt besegrad och bestämmer mig för att packa ihop för dagen och köpa en bit varmrökt lax på vägen hem istället, inte helt fel det heller.

Trots att jag misslyckades att komma hem med en middagsfisk, att det regnade och åskade kraftigt är jag nöjd med dagen. Det var skönt att svinga spöet igen och timmarna i naturen stärkte mig. Positivt är också så här i efterhand att jag har en revanschlusta i kroppen när jag tänker på sjöarna. I'll be back.

En underbar vecka hos de gäckande harrarna i Övre Tännån

Dag 13 - 19 (2009-06-22 - 2009-06-28)
___________________________________

Plats: Tännäs, Övre Tännån
Väder: Strålande
___________________________________

Efter ett halvårs planering, förhoppningar och längtande var det äntligen dags. En hel veckas fiske i en kvoterad och privat åsträcka i Härjedalen låter som en våt dröm, och det vi upplevde låg i närheten av det också.

Mitt i natten, 02:00, väckarklockan ringer och jag hoppar ur sängen som en spänd fjäder med ett leende på läpparna. Frukost, kaffe och en sista genomgång av packningen i huvudet. En spänd förväntan i kroppen och klarvaken i huvudet, nu jävlar äntligen är det dags!

Per kommer och hämtar mig, vi stuvar in packning, spön och övrig fiskeutrustning i bilen. Det verkar som att jag och min vän är någorlunda lika när det kommer till packning, vi tar i i överkant och bilen blir fylld till både bredden och höjden. Det är tur att vi inte skall vandra för då hade vi behövt både bärare och hästar för att få runt det överflöd av prylar vi har med oss. Vi har ett larvigt hånflin påklistrade båda två när vi kör genom en tyst stad vars invånare fortfarande tar igen sig efter midsommarhelgen. Resan genom Sverige är ljuvlig, det tar några timmar innan solen går upp, men när den väl bestämmer sig för ännu en dag är det slående vackert. Få saker överträffar en soluppgång i den svenska tidiga sommaren ...

Vi bestämmer oss för att göra ett första stopp utanför Örebro för att spotta snus och dricka en varsin energidryck. Stoppet blir kort, vi vill framåt, vi vill fram och vi vill fiska! Vi vakspanar på varje sjö och vattendrag som far förbi utanför bilen, en konstig sjukdom vi flugfiskare har. Tänk vilka tankar och vilken längtan några ringar på vattnet kan innebära.

Timmarna är många men inte långa. Vi dryftar flugval, spö- och linval i bilen. Vad kan vi förvänta oss egentligen? Kommer du bara kasta med flyttafs? Tror du vi få uppleva en massiv sjösandsländekläckning? Kommer vi få någon fisk över huvud taget? Klass 4 eller klass 6 spö och lina? Väder? Hur blir det med mygg och knott? Det finns mycket och prata och konspirera kring.

Vi har bestämt oss för att stanna i Mora för att handla och bunkra upp mat inför veckan, vi kliver in på ICA Maxi precis när dom öppnar på morgonen beväpnade med handlingslista och en kundvagn. Vi skrattar och skrockar om vi skall köpa korv om vi inte får någon fisk, vi bestämmer oss för att man inte kan äta fiska varje dag. En klump i magen finns nog hos oss båda angående de korvpaket som ligger i kundvagnen bland grönsaker, chips, lösgodis, mjukost etc. Vi har några timmar kvar i bilen och vi har planerat att checka in i stugan vid 13:00, ta en öl och sen fiska på eftermiddagen och kvällen - we better get a move on!

Ankomsten till Tännäs var helt enligt schemat vid 12:30 - bra väder och snö på fjälltopparna. Underbart! Vi svängde ned till Rogens Naturcentrum för att spana i fiskeshoppen och för att eventuellt få några sista-minuten-tips om flugval, om det varit eller väntar kläckning och för att insupa allsköns annan information vi kan få. Personalen kunde inte informera oss om något vi inte redan visste och utbudet i shopen lockade inte till köp vid det här tillfället. Vi bestämde oss istället för att ringa till vår stug- och åvärd Ingebrikt för att få tillgång till stugan. Stugan är perfekt och utsikten är bedårande. Toalett, handdusch, ett välutrustat lite kök, köksbord och ett väldigt trevligt sovloft. Klockrent!

Ingebrikt informerar oss om att han mer än gärna åker med oss ned till ån för att peka ut lite hot-spots och delge lite information om ån. Han berättar att det varit väldigt kallt så här långt i år och att det egentligen bara är de senaste dagarna som temperaturen stigit till det mer normala för den härjedalska försommaren, vattentemperaturen är likaså logiskt relativt låg, omkring 11 grader. Ingen kläckning ännu så länge alltså, men Ingebrikt eldar upp oss när han ger goda förhoppningar till sjösandsländekläckningen under vår veckolånga visit.

Vi skålar in stugan och det faktum att drömmen nu är verklighet med en varsin öl och en slurk whisky. Efter någon timme kan vi inte hålla oss längre, vi måste få se fiskesträckan och vi måste få börja fiska den. Visar oss sträckan och vi dregglar - snabbt strömmande vatten, lugnflyten, nackar. Vi ser några småvak vid varje ställe Ingebrikt visar oss och Per kan inte hålla sig och frågar mig hänfört "Herregud, när skall vi kunna sova egentligen?". Ett par gigantiska svarta nattsländor landar på oss, men inga dagsländor alls i sikte. Nattsländetid nu alltså? Supperpuppor? Nattsländelarv? Frilevande eller husbyggande? Hjärnan går för högvarv och flugaskarna pockar på vår uppmärksamhet. Vi tackar Ingebrikt för introduktionen och beger oss till det ställe som kommer bli vår basstation under vistelsen, där vi kommer laga de flesta delikata måltiderna och vila oss mellan fiskepassen. Vattnet flyter ganska lugnt här men det finns en nacke med kraftigare strömmande vatten precis ovan, skolboksexempel alltså. Det vakar sporadiskt i strömmen mellan de båda partierna. Jag knyter på en Red Tag och vadar ut, Per bestämmer sig att gå uppströms forsnacken och prova sin lycka. Det dröjer inte många kast innan jag ropar "Fisk!" till Per över nejden, "men ingen storlek!" replikerar jag kort därefter. Men fisk är fisk och den första Tännå-harren är besegrad. En puss och sen snabb återutsättning. Harren har ingen direkt storlek att skryta över, men det är av ringa betydelse, jag kokar av glädje inombords. Jag fiskar av partiet ytterligare någon halvtimme, jag har ett hugg men inte mer. Jag bestämmer mig för att fira livet, Tännån och den harr jag nyss sett i ögonen med en cigarr. Det visar sig att även Per fått fisk, i samma storlek som min. Men han har inte tid att röka just nu och fördrar en pipa istället för ge naturupplevelsen en yttligare dimension.

Framåt kvällen börjar de att regna, vi är trötta och lyckliga efter bokstavligen talat en hel dags resande och alla nya intryck. Vi bestämmer oss för att återgå till stugan för middag och välbehövlig sömn. Vi kan lägga den första fiskedagen bakom oss, inga jättefiskar men ändå fisk. Pulvermos, korv, Johnnys Senap och en stor whisky tillsammans med den friska luften gör att vi somnar som prinsar. Vi bestämmer oss för att ställa klockan på lite innan 07:00 och har som mål att vara vid ån en timme därefter dagen efter. "Vi börjar längst ner, där vår sträcka börjar och fiskar uppströms mot rastplatsen fram till lunch. Och förhoppningsvis spisar vi vår första harr då". Så gick planeringen inför den första "riktiga" fiskedagen innan vi somnade.

Det var längesedan jag sov så gott som den första natten i "Buret" (stugans namn). Drömmarna handlade antagligen om komplicerande drillningar av strömstark fisk, tydliga vak och dagsländekläckningar. Stärkta av den plan vi satte upp kvällen innan fiskade vi uppströms från sträckans nedre gräns. Inga större fiskar landades och vi började så smått klia oss i huvudet och rynka på pannan något. Allt vi kan se ser perfekt ut, men var är den större fisken. Vid en strömnacke mötte vi den första personen som bodde i någon utav Ingebrikts andra stugor och där med kvalificerat till sig ett fiskekort på den övre sträckan i Tännån. Hans erfarenheter av dagen var lik vår, det finns fisk, men någon större pjäs har han inte sett ännu. Han var klädd i mygghatt mitt på dagen trots att det inte fanns en mygga, eller någon annan insekt i luften. Denna sträcka av ån kom vi därför att skojfriskt kalla för "Myggnacken" framöver. Jag och Per bestämde oss för att gå ytterligare uppströms till det parti, vår bas, där vi börjat fisket under gårdagen. Där fanns en eldstad så där kunde vi ju laga mat. Vi hade tänkt oss harr med smörstekta rotfrukter till lunch, men som det såg ut nu fick det bli helvegetariskt, och det funkar ju det också. Men men ... Tännån levererar när man som mest önskar. Precis innan vi skall vada i land för att göra upp eld tar en fin fin harr på 38 cm Pers Red Tag och lunchmåltiden blev komplett. Äntligen fisk med storlek, och det var en utav de godaste måltiderna jag ätit. Harr stekt i folie, smörstekta rotfrukter tillsammans med en ganska kall öl och whisky till dessert. Vi mådde oförskämt bra. Under måltiden kom vi också att döpa den här delen av fiskesträckan för "Skafferiet".

Vi kom att skapa en rutin under vår vistelse - en rutin som passade oss bra. Sömn till ca 07:30, fiske mellan 08:30 till precis innan midnatt. Vi njöt varje minut trots att det tog några dagar innan vi hittade "nyckeln" på hur och var den större fisken fanns. De första dagarna var det någorlunda jämnt i vår interna match om antal landade fiskar. I en match där det däremot inte var jämnt så var det i "bad-matchen", alltså den som handlar om hur många gånger man ramlat eller halkat vid vadning och lyckats bli våt innanför vadarbyxorna. Den matchen kom jag att vinna med 5 - 0 och dessutom även vattenskada en kamera på kuppen. Jag fick i alla fall den första och största öringen under veckan. Det var absolut ingen bjässe, men den kämpade och var så stark att jag trodde det var antingen en gädda eller en rekordfisk som tagit min dagsländeimitation. Öringen var dock så pass i storlek att den var godkänd för stekpannan, den blev en fantastisk lunch. Den här öringenfångsten blev också oerhört viktig i och med att den fångades där vi båda kom fånga våra, så här långt, livs fiskar och där vi kom att spendera mest fisketid de sista 4 dagarna. Ett fantastiskt vacker som binder samman ett antal mindre och grunda forsar och nackar och bildar en pool med flertalet djuphålor, större stenar och små forsnackar och strömmar. Jag kom att hitta mitt favoritställe i poolens ena kant på en sten där jag kan fiska av kanske en tredjedel av poolen och ha flera väldigt attraktiva strömpartier och djuphålor till mitt förfogande. Inte blev det ju sämre av att när jag väl hittat mitt hot-spot så vakade det i stort sett konstant bara meter från mig. Bilden nedan visar mig drilla en fin harr på just denna sten som var mitt andra hem under veckan och som jag drömt mig tillbaka till under hela sommaren. Den sista fiskedagen stod jag även där och fiskade på en vakande stor harr som jag inte lyckades få, och tro mig när jag säger att jag provade allt. Jag har i terapeutiska tankegångar kommit överens med mig själv om att just den här gäckande stora harr inte bet det jag presenterade för den av den anledningen att den ville ha mig åter i Tännäs snart igen. Men nu går jag händelserna i förväg.

Vädret under veckan var bästa tänkbara. Det blev varmare och varmare i både luften och vattnet. När vi kom till Tännäs var temperaturen i ån strax över 10 grader som jag tidigare nämnt, och när vi var tvungna att bege oss hemåt hade vattentemperaturen stigit till nästan det dubbla. I luften var det runt 30 grader mitt på dagarna, detta tar givetvis på krafterna. Men det är synd och klaga när man kan sitta på en sten i strömmen med vatten upp till midjan och fiska på vakande fisk samtidigt. Vi fick blöta våra kepsar regelbundet i strömmen, detta var väldigt skönt och svalkande. Väl hemma kunde man också stolt posera med en fin tvättbjörnssolbränna i ansiktet efter dagar där solglasögon var lika obligatoriska som flugspöet. Värmen gjorde också att mina ofrivilliga dopp i strömmen blev en positiv bonus.

När vi väl hittat vårt hotspot och fått varsin större fisk började vi hitta logiken och de berömda "nycklarna" för sträckan. Hur vattnet ser ut där fisken står och vad och vilken storlek på flugan de biter på. Låter väldigt enkelt, men det tog många timmar och flertalet i vattnet vändande fiskar på våra flugor innan vi fann det. Att detta hot-spot var att satsa på märkte vi ju först när jag fick öringen jag tidigare nämnt, och att jag under den drillningen kunde se ett par fina vak i ögonvrån. Per hade också en rolig (?) incident här. Jag hörde honom ropa "Fisk! Den är stor!". Den gjorde flertalet rusningar under fighten, den bestämde sig också för att prova Pers nerver genom att gå ner under en stock i vattnet. Hur som helst lyckades han lura ut den från under stocken, håven var i handen och nu skulle han "bara" få den i håven. Precis innan han skulle landa den gjorde harren en sista rusning och i det motrycket lyckades Per sätta upp spöspetsen i en mindre tall. Resultat - tafsspetsen gick av, fisken återfick friheten och ett antal svordomar och andra laddade ord utropades. "Det var min livs fisk! Jag lovar, det var en harr på runt en halvmeter!". Inte ens en god lunch, öl och en pipa kunde stilla smärtan av denna tappade storharr. Men han skulle få revansch, för dagen efter på exakt samma ställe - då samma harr bet på hans fluga (flugan från dagen innan satt fast i munnen). Det kändes nog väldigt bra (för Per) när den fick känna på prästen, det kändes bra för mig också då den fick bli middag.

Jag hade själv en liknande upplevelse när jag drillade och precis skulle håva en harr som jag uppskattade var ännu större, men i ett sista hopp lyckades den slita sig fri. Per vägrar tro att den var större än hans, något jag är övertygad om. Men jag skulle få revansch jag också, och det med råge. Efter att ha provat alla trick som jag har i mina flugaskar binder jag på en TKK och landar en fin harr på 40 CM. Jag tror knappt det är sant, jag blir så lycklig att jag blir stum, jag återutsätter den ganska direkt och lyckas inte utropa någon glädje förän jag ser Per komma tillbaks efter en kort tur något nedströms. Kort därefter igen sitter en harr på 47 cm på min imitation av en gul forsslända i dunstadiet. När den är återutsatt vakar det 20 meter uppströms, jag greppar mitt spö och nästa stora harr är på. När den är slutfightad, fotograferad och återutsatt är kroken böjd på flugan. Vilken dag! Fem harrar mellan 38 och 48 cm. Världens bästa fredag!

En underbart härlig vecka börjar lida sig mot sitt slut och vi börjar så smått att summera veckan för varandra. Vi är 100% nöjda! Stugan var kanon och fisket blev suveränt till slut och vi vill båda tillbaka till Ingebrikts sträcka, den har mer att ge och vi har flertalet fiskar som inte lyckades landa färskt i minnet. Under de sista själva timmarna vid ån hittar vi dessutom ett par nya hot-spots som vi lovar att komma tillbaka till. Det som var väldigt jobbigt dock, var att när natten kom den sista fiskedagen började det kläcka stor sjösandslända. De som var på plats i ån veckan efter oss måste ha fått en upplevelse utöver det vanliga. Att fiska denna fantastiska sträcka under en massiv kläckningsperiod. Lite skadeglädjesplåster för oss var dock att de som kom veckan efter oss också kunde räkna med en skaplig kläckning av annan sort, nämligen knotten. Sista kvällens fiske skedde i mygghatt som inte hjälpte och med händerna svarta av knott.

Veckan har gjort mig till en bättre människa och en bättre flugfiskare. Det lönar sig att nöta och åter nöta och titta djupt i flugasken. We'll be back!