The X-Wing Emerger goes progressive

De som känner mig känner också till min förkärlek för progressiv rock så som t ex. Genesis, Marillion, Rush, King Crimson och Kansas. Blev väldigt inspirerad av musiken jag lyssnade på nu vid bindstädet så jag kunde inte hålla mig från att göra en mer progressiv variant av The X-Wing Emerger när jag ändå hade grejerna framme.

Denna gång gul bindtråd och grön floss till kropp, Summer Duck fibrer till stjärtspröten och en Panduro Hobby inköpt tunn foam till vingar/flytkudde. Den här betydligt tunnare foamen var väldigt mycket enklare att binda till. Den här är i storlek 18.

Groovy!

Use the Force!

The Force is strong with this one - meet the X-Wing Emerger.

Ganska simpelt bunden kläckare med endast bindtråd och foam samt fasanfibrer som stjärtspröt. Originalreceptet ligger Jay Fullum bakom och han använder Z-Lon som stjärtmaterial, men det fanns inte i mina materiallådor.

Flugan är tänkt att vila under ytfilmen, med endast foamen ovanfår ytan. I mina tankar verkar den väldigt giftig, jag hoppas detta infrias i realiteten också.

Sköna söndag vid bindstädet

OK! Då är det snart vardag igen ... i några dagar, sen kommer nästa helg och lite ledighet. Så är det så här års och inte mig emot.

Jag bestämde mig för att binda lite flugor med CDC-ingrediens; F-fly i storlek 14 och 16 i färgerna gul och grå samt en CDC Biot Thorax med kalkon biot som kropp. Lite folköl, flugbindning och Genesis i stereon kan liva upp vilken söndagkväll som helst.

Vision Varioverse - rulle med ha-begär

Så här års brukar nästkommande säsongs nyheter att rullas ut i diverse flugfiskemedier, så även i år.

På hallgolvet landade idag senaste numret av Flugfiske för alla, och i förra veckan damp ju även senaste dubbelnumret av Flugfiske i Norden ned på samma plats. Trevligt då stundande helger inbjuder till läsning, helst med fötterna på vardagsrumsbordet och med en kupa cognac på armlängds avstånd. På baksidan av Flugfisk

e för alla har ju Vision huserat de senaste numren, då med en fyndig annons för deras spöserie Cult. Men på det senaste numrets baksida fanns, en för mig, het nyhet! En ny fantastiskt vacker serie rullar som Vision kallar för Varioverse. Enligt mig väldigt vackra! Även om likheten med Waterworks ULA-rullar är väldigt slående, fick jag ett oekonomiskt ha-begär. Hur ska detta sluta?

Mer info finns på hemsidan, helt dedikerad för rullarna: http://varioverse.com/

Moustique

Efter att ha underhållit en magsjuk son hela dagen och kvällen och försökt, på ett pedagogiskt vis, förklara för honom att det inte riktigt är läge att leka i årets första snö ute när man är sjuk behövde jag binda upp några flugor för att få tankarna i fas igen. Valet föll på ursprungs-CDC-flugan Moustique i storlek 14.

Istället för bindfloss till kroppen använde jag ett annat favoritmaterial, kopparfärgad Lagartun French Mini Braid och ribbade gjorde jag med svart Monocord-tråd.

Min egna julklapp till mig själv dök även upp i brevlådan idag från settern.se - två böcker och en DVD-film. Jag ser mycket fram emot att läsa Frank Sawyers Nymfteknik och se Johan Klingberg binda flugor ur boken på DVD-filmen. Den välkända engelske fiskevårdaren och flugfiskaren Frank Sawyer har fått stor betydelse för fisket med nymf. Här har Nick Sawyer sammanställt en del av farfaderns artiklar och personliga anteckningar som beskriver teknik, fiske och flugbindning. Sawyers böcker Keeper of the stream och Nymphs and the trout har fått internationell erkännelse, men han är nog mest känd som skaparen av Sawyer Pheasant Tail Nymph. Boken är illustrerad av konstnären Thommy Gustavsson, samt med några av Frank Sawyers egna skisser.

Westrins Fjällflugor fick jag på köpet, vilket gladde mig och min plånbok då jag tänkt köpa den oavsett. Gunnar Westrin är en favorit som jag uppskattar väldigt mycket. Hans sätt att uttrycka sig, sin kärlek för naturen samt sin 50-åriga erfarenhet av fiske som han på ett smakfullt sätt delar med sig av.

Jag längtar till maj …

Vid ett flertal tillfällen har jag tittat djupt i mina flugaskar utan att riktigt hitta det jag skådat i luften och/eller på vattenytan.

Inspirerad av en artikel i senaste numret av amerikanska mästermagasinet “FlyTyer” skapade jag den här. Väldigt rolig att skapa och inte så jättesvår som jag trodde. Nästa gång ska jag välja en storlek mindre på kroken, annars är jag nöjd.

Nytt lim innebär nya experiment

Köpte mig ett nytt sorts lim/cement för att fixa och trixa med bland annat vingar … hittade ett som heter “Hard As Hull” som jag slog till på.

Testade att göra en nattsländevinge med hjälp av detta lim och en CDC-fjäder och jag tycker resultatet blev väldigt bra. Spännande fluga att göra dessutom - “Finlandia Caddis”, jag slarvade med hacklet lite men har applicerat “Water Shed” så att den flyter nog önskvärt ändå.

CDC Bibio – kan det va nåt?

Dagens flugbindning … en buzzer-mygg-kläckar-bibio-variant. Jag tror på den till våren …

CDC, bindtråd, sälhår, tinsel och krok.

AgentX och Wonder Cloth – mumma för varje flytlina

OK! Nu vet jag att säsongen är över. Jag har väl vetat det i några veckor nu, men nu är det definitivt då jag har preparerat mina linor inför vintern.

Jag har ju sen förra säsongen gått och blivit kär i RIO’s Gold linor och har provat diverse medel och kurer för mina Gold-linor i klass 4 och 6, men inte blivit riktigt nöjd.

Så jag tog tag i saken och nosade upp RIO’s egna “glidmedel” AgentX (som ju är det medel som appliceras på linorna i tillverkningen) och hittade ett bra pris ($20 inkl. frakt) på Ebay. Inte nog med att man fick en flaska Dunder Honung för linorna, ingick gjorde också speciella tvättlappar (?) för proceduren – så kallade Wonder Cloths. Fantastiskt! Nu vet jag vad Wonder Woman skulle använt om hon flugfiskade …

1. Tvätta bort alger, smuts annan beläggning från linorna med en Wonder Cloth som du blött med vatten. Upprepa det ett par gånger.
2. Applicera AgentX på en ny Wonder Cloth och vik den som en falafelrulle och kör linan genom paketet några gånger.
3. Vänta 5 minuter.
4. Ta ytterligare en ny Wonder Cloth och putsa rent din lina från överflödigt medel.
5. Du har en helt ny lina.

Av testet att döma är jag 100% nöjd med investeringen. Linan glänste oerhört fint och var hal som en oljad blixt!

Så, nu är linorna preparerade och de och jag väntar på våren.

Wax on, wax off …

Pattegrisen version 1.1

Ja, jag kunde inte hålla mig. Pattegrisen var en väldigt spännande “fluga” att binda och jag vet ju dessutom att den verkligen är en fiskfångare.

Den här gången gick det betydligt bättre. Kroppshacklet/speyhacklet applicerades betydligt bättre och resultatet ser inte så nyfriserat ut som den i det första försöket, antennerna av de vita saddlefjädrarna blev bättre och bands in på var sida om den blyförtyngda kroken och framför allt fick jag till ribbingen av nylontråd. Jättekul!

För den intresserade har Capricorn ett smidigt kit, finns att beställa här.

Snart är det april igen ….

Ja, förhoppningsvis är det snart april igen … Jag längtar ju inte direkt efter alla spralliga 1:a april skämt, utan jag tänker ju självklart på havsöringssäsongen.

Provade på att göra den danska succé- och modeflugan nummer 1 för detta underbara fiske - “Pattegrisen”. Den var väldigt svår att göra, speciellt hade jag problem med att få kroppshacklet rätt. Men men.. det är mitt första försök, och som bekant kan ju inte allt fungera 100% första gången.

AIK SM-GULD 2LAX9 - Kläckarvariant

Euforisk efter AIK:s fantastiska prestation i årets allsvenska fick mig att binda två stycken CDC-kläckare. Jag kallar dem "2LAx9" och "CDC-Tjernström". Håll till godo ...

Homeward Bound - Hembundet i Lerum

_________________________________

Plats: L. Långetjärn, Lerum
Väder: Sol, 3-5 grader
_________________________________

Väldigt fiskesugen vaknade jag på lördagsmorgonen, snabb frukost intogs och termoskaffe bryggdes. Är detta sista fisketillfället för i år, kommer den feta damen sjunga för mig i bilen på hem efter fisket? Havsöringsfisket och Säveåfisket är förbjudet och klubbsjöarna stänger för fiske den 15/11. Även om det är cirka en månad till det datumet ännu så vet jag att kalendern är ganska fullbokad på helgerna framöver och spontanfiske en vardagskväll lyckas jag nog inte pricka in med tanke på solens vilja att belysa min del av klotet den här tiden på året.

Förutom att detta antagligen då är mitt sista fisketillfälle i år så är det här tillfället också unikt på ett annat sätt, nämligen att jag skall fiska med hembundna flugor. Äntligen har jag kommit igång på riktigt med flugbindningen, och det är inte en dag för tidigt. Jag har haft utrustning tidigare, men den har mest bara legat hemma och blängt på mig och gett mig dåligt samvete. Jag tror att jag på vilje underskattat mitt eget tålamod att lära mig något nytt beroende på att jag är livrädd att misslyckas. Men jag har nu äntligen gett mig fan på att ta tag i detta, och det är jätteroligt! Jag började försiktigt för några veckor sedan att binda flugor tillsammans med Johan Klingbergs pedagogiska film ”Att börja med flugbindning” och flugbindarbibeln och mästerverket ”Flugbindning på mitt sätt” av Lennart Bergqvist. Med hjälp av dessa och tillsammans med nyinköpt städ och material började jag att lära mig binda Påfågelnymfer, Haröra, Woolly Bugger, Double Legs, Pheasant Tail, E-12, Red Tag, Myggpuppor och lite egna varianter. Och nu är jag fast! Även om jag fortfarande är i ett något förvirrande status gällande allt material, vilket alternativt material man kan använda och alla ”fackuttryck” som omnämns av vanare flugbindare …

Väl framme vid sjön valde jag att knyta på en av mina hembundna Pheasant Tails i krokstorlek 12, och jag får ju medge att jag var ganska stolt när jag trädde tafsen genom kroköglan. Frågan var ju om den slutgiltiga bedömaren, fisken, också skulle tycka att jag har talang vid städet. Jag kan upptäcka några väldigt försiktiga vak här och var över sjön, jag övertygar mig själv om att det finns myggpuppor i ytan som fisken gärna försiktigt sörplar i sig. Jag kastar mot det näckrosbälte där jag var så lyckosam sist jag var här, men inget händer. Jag mest står och njuter av hela situationen, tystnaden och naturen. Efter stund börjar mitt tålamod att tryta, jag har fiskat av den halvcirkeln av sjö framför mig utan den minsta känning av fisk och några vak har jag inte upptäckt vid min position heller. Jag bestämmer mig för att byta position, bara några kast till … det behövs bara två kast innan det exploderar i spötoppen. Fisk! Det är ett rejält hösthugg och regnbågen är ilsken! Ett hopp, två hopp och och en rejäl rusning rakt ut i sjön. Spöet håller jag enligt instruktionsboken i ett fastgrepp rakt upp och det är faktiskt lite ansträngande, det är en fin fisk som känns betydligt större än de regnbågar jag fått här tidigare i år. Spännande! Efter en sista rusning och ytterligare ett hopp blir fisken trött och lite mer medgörlig och jag kan börja hemtagningen på allvar. Fisken lägger sig något på sidan när jag tar in den, spöet i höger hand och håven i vänstra – kom till pappa! När jag ska till och håva in får fisken antagligen se mitt fula tryne och blir vettskrämd för den börjar ruska på huvudet likt en gädda. Jag tappar den. Den simmar/flyter mycket retsamt ut mot sjön igen för att sen spritta åter ner till friheten. Svordom! Det var nog årsbästa på regnbågsöring och detta på en hembunden fluga och det är just det sistnämnda som räddar mitt humör och dagen. Tänk att jag kan binda en fluga som är fångstgivande, jag måste ta en kopp kaffe …

När jag sitter där i mossan och njuter av termoskaffet börjar det blåsa upp något, vid den här sidan sjön har jag vinden i ryggen och jag bestämmer mig för att vara kvar. Den kommande halvtimman fiskar jag utan att något händer, fast jag är fortfarande euforisk av det jag upplevde innan kaffet. Jag får ett hugg till, efter en kamp på cirka 15 sekunder erkänner jag mig besegrad då även denna firre sliter sig. Det var ju värst vad detta skulle vara svårt idag då!

Det börjar vaka försiktigt vid kastbryggan 100 meter till höger om mig och jag bestämmer mig för att byta taktik och position. När jag tar står och knyter på en myggpuppa hör jag röster som kommer närmare mig i skogen:

– Vakar det nåt? .

– Nja, säger jag. Några småvak mitt ute i sjön. Jag har haft en rejäl bit på och ett hugg.

- Ja, det förstår jag. Sist vi satte ut fisk slank det även med ett par riktiga tafsryckare runt och över två kilo.

- Då var det säkert en utav dom som jag hade på då. Jag tappade den precis innan jag skulle lägga den i håven.

Min klubbkamrat önskar mig ett riktigt skitfiske och går vidare mot andra sidan sjön. Jag kastar ut min lilla myggpuppa och hoppas på det bästa. Jag ser inget vak utan blindkastar och hoppas på att det är ”en sån där lördag” som jag kommer att komma ihåg i vinter. Flugan tar jag in långsamt långsamt utan att spår syns på vattenytan, men ingen fisk ser min imitation eller ratar den. Plötsligt börjar det vaka till vänster om mig, väldigt nära strandvegetationen och efter några ringar på vattenytan kan jag se ett mönster i vaket. Jag tar upp linan och kastar mot området där jag såg en ”ring” för en stund sedan. Jag tar hem lite lina så att den är sträckt och låter flugan ligga där och guppa försiktigt i vågorna som den tilltagande vinden gör. Jag väntar någon minut innan jag börjar ta hem flugan lugnt och försiktigt, men inget händer. Men precis när jag skall ta upp och lufta flugan plaskar det till vid min lilla imitation, jag gör ett mothugg men det finns ingen fisk fast i slutet på spetsen. Är fisken vindögd? Otur? Dålig tajming i mothugget? Ja, oavsett så gläds jag över att fisken såg min egenskapade kreation och ville attackera den.

Det blir ingen fisk i plastpåsen jag packat med för ändamålet idag. Tråkigt, men man kan ju inte vinna jämt även om det är målet. Roligt är ju dock att de flugor jag bundit hemma lockade fisken och att de höll – det ger mersmak.

Sköna Söndag vid klubbsjöarna

Dag 30 (2009-09-20)

_________________________________

Plats: L. Långetjärn, Lerum
Väder: Sol, växlande molnighet 10-13 grader
___________________________________

Fiskesuget blev för stort, jag måste ut och svinga spöet, det kändes som det var en månad sedan sist. Jag planerade att fiska mellan 0700-1100 och därmed ha en bra tidsmarginal till eftermiddagens familjeaktiviteter.

Det var en ljuvlig morgon och naturen bjöd på ett fantastiskt skådespel när jag kom ut till sjöarna, solen hade precis gått upp och morgondimman dansade vackert över Stora Långetjärn. Nu var det ju inte där jag tänkt fiska utan vid den mindre dito, det är en intimare naturkänsla och det känns inte som att varje kast är ett blindkast om det inte vakar. Men skulle det vaka? Sist jag var här var det en riktig vakfest, ibland kändes det som sjön var kolsyrad. Men nej, det var en helt annan scen idag, inga vak syndes över Stora Långetjärn när jag gick förbi den och vid Lilla Långetjärn var det också en ovanligt lugn vattenyta.

Jag startar morgonens äventyr med ett Haröra med guldskalle, den funkar ju alltid brukar man ju säga. Mitt nya spö skjuter lika fint idag och det är en fröjd att hitta en kombination av spö och lina som man är 100% nöjd med. Till mitt fiske efter i första hand regnbågsöring i stilla vatten använder jag alltså min senaste spöinvestering, ett Loop AEG #6 4-delat som skjuter min RIO Gold #6 som ett skott. Till fiske i mindre stömmande vatten efter öring och harr kör jag ett Guideline LPXE #4 och även till det fina spöet använder jag superlinan RIO Gold #4 och till lite tuffare förhållanden utmed västkusten efter havsöring kör jag ett Sameo Classic #8 tillsammans med världens bästa kustlina Guideline Coastal #8.

Mitt fiske är resultatlöst den första timmen. Det börjar vaka sporadiskt ute i sjön och när det plaskar till in vid en vasskant till vänster om mig bestämmer jag mig för ett flugbyte. Jag ser inga insekter varken på vattenytan eller i luften, jag binder på en myra. Under processen/tiden det tar att byta fluga vakar det igen rakt framför mig och en kort stund senare till höger om mig. Samma fisk? Jag kastar myran mot det första vaket till vänster om mig, drar in lite lina för att linan och tafsen skall ligga spikrakt. Inget händer så jag tar sakta sakta in myran. Jag ger samma imitation och taktik cirka tjugo minuter innan jag byter till en myggpuppa. Jag har ännu ett mindre vak framför mig och jag provar att sända min lilla myggpuppeimitation där. Kastet är bra och linan och tafsen ramlar tyst ned på den stilla vattenytan. Plötsligt känner jag hur det rycker till i spötoppen och det blir lite krusningar på vattenytan. Mitt mothugg är för sent och obestämt och jag tappar fisken.

Ytterligare tio minuter passerar, det har slutat vaka vid min plats och jag bestämmer mig för att det är dags för frukostmacka och kaffe vid vindskyddet på andra sidan sjön. Under min paus tänker jag i taktiska banor. Myggpuppan var ju lovande, skall jag fortsätta med den trots att jag inte har så många vak att kasta på? Bestämmer mig för att prova ytterligare ett "säkert kort", att störa vattenytan (och reta fisken till hugg?) genom att hasa en E-12:a. Vi kör på det! Jag väljer en något mindre svartare variant av denna så fångstgivande imitation av en nattslända som söker sig mot land. Efter några kast blir det action! Från ingenstans ser jag en plog på vattenytan mot min fluga, allt går fort så jag hinner inte reagera. Fisken hoppar upp mot min fluga kanske tio meter framför mig, men den missar. Inget napp, men ett skådespel som får mig att le.

Jag fiskar ytterligare en halvtimme med samma fluga och provar också en annan favorit, en Double Leg. Men inget händer och jag börjar känna mig lite frustrerad. Vad ska jag göra? Byta sjö? Nej, skam den som ger sig, jag byter ställe istället, och fluga.

En svart-gul Montana med guldskalle knyts på och jag får en god känsla i hela kroppen. Jag konstaterar att jag har en halvtimme kvar av fisket innan jag måste bege mig hemåt. Det räcker med tre kast innan min goda känsla besannas. Precis under en näckros, väldigt grunt mot land tar det stopp i min hemtagning. Jag är helt säker på att min krokförsedda nymf har fastnat i näckrosstjälken, men får betydligt bättre känsla nästan direkt då ett par bekanta ryck i spöet identifierar att det är Montana som är delstaten för dagen. Det blir en trevlig kamp och näckrosorna gör det dessutom väldigt spännande. Efter ett par rusningar och några tvärstopp senare ligger fisken i min håv. Jag ger den utrymme för några sista ord innan den får känna på min nyinköpta präst.

Väl hemma rensar jag fisken och stoppar den i frysen. Det skall bli gott med halstrad regnbågsöring och ett gott torrt vitt vin nästa helg.

And then they were two ...

Jag har för många flugaskar, det blir trångt i chestpacken och det händer väldigt ofta att när jag ska byta fluga får jag upp fel flugask. Jobbigt ...

Så, jag bestämmer mig för att minimalisera antalet flugaskar till två. En ask för flugor under vattenytan och en ask för flugor på och precis under vattenytan. För att klara av detta behöver jag två ganska stora flugaskar och jag vill ha dom vattentäta och med genomskinliga lock. När jag var i Hökensås tidigare i somras såg jag några flugaskar som var perfekta! Dum som jag var köpte jag dom inte då, men nu förra helgen kunde jag inte hålla mig.

Väl hemma återstår bara att fixa, trixa och välja ut. Resultatet blev det önskvärda, två flugaskar fulla med de flugor jag fiskar med. Ganska logiskt, alltså. Givetvis blev det många flugor "över", och då mest fler exemplar av flugorna. Men de kan jag fylla på med efter hand ...

Underbart!

(PS! Tilläggas bör kanske att jag har en liten liten ask som innehåller Superpuppor och Myggpuppor, men den tar ju ingen plats. Sen har jag också en speciell ask för havsöringsfiske, men när jag fiskar efter det har jag ju inte de andra med mig)

Vakfest i Lerum

Dag 29 (2009-09-05)
___________________________________
Plats: L. Långetjärn, Lerum
Väder: Regn, regnskurar, sol 10-15 grader
___________________________________

Skulle mitt nya spö (Loop AEG 696-4) vara lika bra vid vattnet som vid kastbanan när jag testade det? Ja, jag var i stort sett övertygad om att så skulle bli utfallet, men visst var man lite spänd om investeringen var klok.

När jag kom fram till Lilla Långetjärn vid 06:00 på lördagsmorgonen har det precis blivit ljust, det duggregn som mötte mig vid parkeringsplatsen har bytts ut till ett riktigt hällregn och det är med viss svårighet jag knyter på en Double Leg på spetsen - det är både väldigt blött och ovant kallt. Men de första kasten ut mot regnbågsöringarna värmer gott, mitt nya spö skjuter linan fantastiskt bra. Jag märker efter några kast att jag inte är koncentrerad - jag tänker inte när jag fiskar in utan jag vill så snabbt som möjligt få upp flugan för att få kasta ett nytt kast med min nya bästa vän.

Regnet avmattas och snart ligger sjön som en spegel framför mig och det börjar som på en given signal vaka direkt. Och det är alla slags tänkbara vak - plog-, plask-, hopp- och ytvak. Plogvaken ser smått komiska ut, jag tror första att det är en vattensnok modell större som simmar i ytan men konstaterar snabbt att det nog är en höstaktiv regnbåge som sörplar myggpuppor i ytan. Konstaterandet får mig då givetvis att försöka imitera detta och jag knyter på samma myggpuppa (en röd-blå variant) som jag tog en fin firre på tidigt i våras. När jag står och byter fluga vakar det friskt ca. 20 meter snett framifrån vänster om mig, härligt tänker jag och avslutar knuten. Jag kastar ut, flugan hamnar ungefär där vaket utspelade sig för någon minut sedan. Jag drar hem lite lina så att linan och tafsen spänner sig och ligger någorlunda rakt på vattenytan. Jag gör ingenting utan väntar med spänning ... När tålamodet tryter tar jag långsamt långsamt hem linan då vaker det plötsligt ca. 10 meter till höger om flugan. Jag tar upp, gör några luftkast och kastar ut mot vakringen och en halvminut senare sitter det en stridbar regnbåge på kroken. Lika underbart det är att kasta med mitt nya spö är det givetvis att drilla fisk. Maktkampen fisk-människa blir inget jag kommer att komma ihåg om några år, men den gör lite motstånd och några små rusningar. Det skall bli väldigt trevligt nu när hösten kommer och vattentemperaturen sjunker och därmed höjer fiskarnas kämpaork. Fisken återutsätts varsamt och sprätter kvickt ner mot säker mark i sjön.

Jag firar fångsten med en kopp kaffe och några frukostmackor - det smakar som vanligt ytterst förnämligt med frukost ute i det fria. Medans jag sitter och mumsar tittar jag ut över sjön och det vakar konstant, ett tag ser det nästan ut som det är kolsyra i vattnet för jag ser vakringar överallt. Precis när jag packar termosen åter i chestpackens ryggsäck börjar det regna, och då menar jag det. Hällregnet varar i tio minuter och ytaktiviteten avtar direkt. När regnet avtagit något börjar jag fiska igen, denna gång med ett haröra som lockelse men inget händer. Jag byter till en Montananymf men den ger mig inte heller någon lycka. Mönstret återupprepar sig dock, när det slutat regna helt börjar det vaka igen. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag har en timmes fiske kvar innan jag "måste" vara hemma hos familjen igen, och jag har dessutom lovat att storhandla på vägen hem. Myggpuppan åker på igen och jag kastar konstant på vak under den sista timmen. Men, det blev ingen mer fisk. Jag tycker detta är besynnerligt och det stör mig väldigt mycket på vägen hem - ändrade de kostvanor så tvärt mellan regnen?

På väg hem ringer jag Per för att rapportera morgonens fiske och att spöet fungerade så bra som jag hoppades. Jag berättar också att jag prickkastade på vak utan resultat under ca. en timma. Han frågar mig om jag provade med en Superpuppa? Jag får ett magsår direkt, självklart skulle jag ha provat det. Skall bli skönt med färre flugaskar i packningen att rota i vid nästa fisketillfälle. När jag kommer hem skall jag ta tag i projektet att minimera mina flugaskar från 5 st till 2 st.

Speedwayresultat i Hökensås

Dag 26-28 (2009-08-28-30)
___________________________________
Plats: Hökensås, Prinsasjöarna och Enesjön
Väder: Sol, regn, kraftig vind 10-15 grader
___________________________________

Så var det dags igen för en trevlig helg med fiskefokus i Hökensås, denna gång förhoppningsvis med inte bara fokus utan också fisk. Sist vi var på plats var i maj, det var tropisk hetta och vi satt tålmodigt och inväntade kvällarnas Sjösandsländekläckning. Trots kläckning, om än inte en massiv sådan, och många fisketimmar gick vi bom både Per och jag.

Fisket kunde inledas på fredagseftermiddagen – I Prinsasjöarna och Enesjön syndes inga vak och i fiskeshoppen informerade man om en vattentemperatur på 18 grader. Det är nymfer och streamers som gäller! Black Martinez, flicksländor, Haröra – den här gången har jag bestämt mig för att inte laborera så mycket med flugorna utan satsa på säkra och välkända kreationer längst ut på tafsspetsen.

Jag kom ner några timmar före Per så jag hann checka in i stugan, köpa fiskekort och fiska av ett par timmar i Enesjön innan hans framkomst. Resultat – en abborre tog min imitation av en simmande flickslända. Kort där efter ringer Per och meddelar att han kommit fram och stod och köpte fiskekort, jag lade en beställning till honom på en långsamt sjunkande flätad tafs som Roman Moser satt sitt namn på. Jag har hört mycket gott om hans flätade tafsar och det var med dessa (flytande och långsamt sjunkande) jag kom att fiska med i helgen. Och jag kan bara stämma med i hyllningskören. Vi bestämde att synas vid Prinsasjön och att han skulle skynda sig på, för här skall drillas firre!

- Tjena, det skall blåsa i helgen.
- Vill du ha en öl?
- Vad tror du?

När spöna var monterade och Per fått visa upp sina nya fina vadare och tillhörande skor begav vi oss bort mot en inbjudande vik. Vi jämför flugval och börjar kasta. Det är i stort sett folktomt vid sjön och vinden ligger på ganska bra och vi skrockar om ”Hökensåsspöket” och att ”korv också är gott”. Efter en timmes fiskande och några flugbyten senare bestämmer vi oss för en paus, vi dukar upp rökverk och öl och sätter oss och snick-snackar lite. Vi ser några små brunaktiga dagsländor kläckas, men det är inte något som synligt verkar intressera fisken.

Vi byter vik och Per gör ett schackdrag i flugvalet när han knyter på en Double Leg – kort därefter var Hökensåsspöket som bortblåst för hans del. Grattis! Det är en fin regnbågsöring som Per landar på ett perfekt sätt – det är han som bjuder på middag ikväll. Double Leg alltså, det är det som gäller. Jag tog en fisk på den flugan förra hösten här nere, jag tittar i en av mina flugaskar och konstaterar att jag bara har en kvar. Per rensar fisken och jag byter fluga. Vi fiskar ytterligare några timmar, jag har ett hugg men inte mer. Det blir allt mörkare och blåsten ökar i styrka. Vi bestämmer oss för att åka till stugan och ladda inför morgondagen. Väl i stugan dricker vi öl och whisky och äter chips till förrätt medan fisken ligger på engångsgrillen, det blir en mycket god måltid.

När klockan ringer 04:50 på lördagsmorgonen känner vi oss inte så starka som vore önskvärt, men kommer upp efter en dryg halvtimme. Vi sänker en varsin Resorb och två Red Bull lite kvickt. Packar kylväskan full med potatis- och räksallad, korv och hamburgare, öl, Johnnys Senap och annat som man bör ha med sig på en fisketripp. 06:00 står vi utvadade i Enesjön med en varsin Double Leg på tafsspetsen. Det blåser väldigt friskt idag, man kan tro att det är april och att man står på västkusten och kastar efter havsöring. Efter någon timmes resultatlöst fiske bestämmer vi oss för att vandra till andra sidan sjön (från parkeringen sett). De gånger vid varit här tidigare har vi aldrig riktigt gett den sidan chansen, trots att vi sett att det ofta står folk där, bonus är ju att vi då kan ha vinden i ryggen och att den djupa skogen bakom ger lä. Vi hittar oss ett varsitt spot vi tror på och börjar kasta. Efter en stund börjar det vaka längre ut i sjön och även ett fint vak inom kastavstånd mellan oss. Jag knyter på en CDC-geting och lägger ut den mot vaket, Per är tålmodig och har kvar sin Double Leg på tafsen vilket var ett smart val då det är han som snart står där och drillar. Vi känner inte för fisk till frukost så den får simma åter ut i sjön och ta igen sig. Kort efter vakar det på samma ställe igen, Per ger mig den äran att kasta på det. Jag knyter på min enda Double Leg och kastar ut mot vaket ett par gånger, flugan fastnar till slut i en näckros, förtvivlat försöker jag rycka loss flugan – tafsen går av och jag står nu utan den så fångstgivande modellen. Svordom!

Klockan börjar närma sig 09:30 och vi börjar bli frukosthungriga, men bestämmer oss för att fiska av ytterligare en vik innan vi går åter mot parkeringsplatsen. Per lånar ut en av hans egenbundna Double Leg. Rätt som det är, när jag som minst anar det rycker det till i tafsen, det är en fin regnbåge på, den gör motryck, jag har den på i 10 sekunder innan jag tappar den. Tafsen går av och fisken gör ett jättehopp upp i luften och jag tycker mig se flugan i mungipan och tafsen hängandes där efter. Fy fan, tänker jag. Nu måste vi ha frukost. Vi tänder på en engångsgrill och knäcker oss en varsin kall öl. En landad och en tappad, med tanke på hur vi brukar ha det i Hökensås så är det bra utdelning. Hökensåsspöket är borta för Per, men spöket gäckar mig fortfarande även om jag har haft fisk på innan tafsen gick av. Vi bestämmer oss för att besöka shoppen efter frukost, Per behöver handla 0,18 tafs och vi behöver båda inhandla mer Double Legs, det är helt klart att det är denna fluga som gäller. Killarna i shoppen blir inte överraskade över att vi nästan tömmer deras lager på den här flugan.

Vi beger oss åter mot Prinsasjöarna, det är lördag och det blir allt mer folk i sjöarna. Vi går bort mot Lilla Prinsasjön. Per ställer sig på samma spot där han landade den första regnbågen dagen innan, och det tar inte långtid innan han står där och drillar igen. Bra jobbat! Den här gången är det en väldigt fin fisk, det klart största hittills. Vi är båda fortfarande väldigt mätta från en stadig grillad frukost, så fisken får friheten åter. Vi fiskar en bra bit av den ”pool” som förgrenar de båda Prinsasjöarna, Per får en till och jag har ytterliggare ett par hugg, men inget mer. Precis när jag är på randen till både ångest och magsår händer det. En riktigt aggressiv regnbåge får syn på min fluga och ger mig en riktig kamp. Under hela drillningen är jag övertygad om att jag skall tappa den eller att tafsen skall gå av, det är ju ändå i Hökensås jag är. Men jag lyckas landa den efter en riktigt trevlig fight där fisken gett upp ett par gånger men återfått orken och börjat rusa igen. Per gör tummen upp och jag ser redan fisken i folie när jag tittar på den håven. Äntligen!, tänker jag och sätter mig och tänder en cigarr i duggregnet.

Efter min paus vadar jag ut i vattnet igen och efter ett par kast har jag fisk på igen. Den gör en rusning, men den sitter fint på ända tills tafsen går av igen (!). Jag bestämmer mig för att tapera bättre inför morgondagen, och sätta en halvmeter 0,25 tafsmaterial mellan tippetringen i den flätade tafsen och den längre tafsspetsen.

Vi tar min fisk och går mot parkeringsplatsen, vi tänker bege oss till den trevliga grillplatsen vid Nordvattnet för att tillaga min fisk. Väl framme vid parkeringsplatsen närmar sig en man i Vegamössa och med något desperat i blicken.

- Hur går det?
- Jo, det går väl skapligt, svarar Per
- Jag har varit i alla sjöar och det är lika dåligt överallt
- Vi har landat fem och tappat ytterligare några stycken
- Jasså? Var då? På geting då eller?
- Här och vid Enesjön. Nej, inte på geting utan på den här (Per visar sin Double Leg)
- Jaha, ni kör Zonker ni …
- Nej, det vet jag inte, svarar Per osäkert. Det imiterar en nattsländelarv.
- Ja, men kulan där då? Mannen tänker på guldskallen.

Vi vet inte riktigt vad vi skall säga eller göra, vi avslutar konversationen och beger oss mot Nordvattnet. Det tar ett tag innan vi får fart på grillen i den hårda blåsten, men snart ligger den färdigkryddad i folien på grillen. Jag tycker givetvis att den här fisken är betydligt godare än den som Per bjöd på igår.

Vi avslutar dagen i Enesjön och Per landar ytterligare en firre. 5-1, något som Per är väl medveten om och gärna refererar till ett speedwayresultat. Helt slutkörda efter 14 timmars fiske är vi snart åter i stugan och mumsar chips och dricker whisky och öl. Och efter 22:00 ligger man i sängen och sover riktigt gott.


Konstigt nog är jag väldigt pigg när klockan ringer vid 05:00 på söndagen. Vi planerar att fiska mellan 06:00 och 11:00, sen bege oss till stugan och städa den innan vi måste lämna in nycklarna vid 12:00. Söndagens fiske är som vanligt väldigt trevligt, men varken Per eller jag lyckas kroka någon. Per kommer närmast med ett hugg som sliter av hans allt för tunna tafs.

Summa summarum har det varit en fantastiskt trevlig helg, vi har båda jagat iväg Hökensåsspöket, vi har haft skapligt höstväder även om det blåst väldigt mycket. På väg hem till Göteborg igen längtar jag redan tills nästa Hökensåstripp, det är trevligt där nere …

Nytt spö - Loop AEG 696-4

Efter att ha provkastat ett Loop AEG 696-4 (klass 6, 9 långt och 4-delat) var jag tvungen att slå till. 1990 kr (utgående modell - halva priset) för ett spö jag anser andas minst det dubbla priset - det skjuter min RIO Gold lina fin fint och jag älskar kork-gummi-mixen i handtaget. Lagom mediumsnabb aktion - detta kan bli mycket bra. Förhoppningsvis får jag tillfälle att provkasta det live vid en sjö till helgen.

http://www.flyfishingfilmtour.com/blog/tbd/2008/05/loop-aeg-series.html

http://www.youtube.com/watch?v=p8aGdkxs7NI

En härlig eftermiddag i Lerum

Dag 25 (2009-08-19)
___________________________________
Plats: Lilla Långetjärn, Lerum
Väder: Sol, 18 grader
___________________________________

Det är onsdag och jag måste fiska. När jag svänger in på parkeringen vid klubbstugan står det en annan bil där och en man med ett litet barn i en Baby-Björn säger "Hej" till mig när jag kliver ut och öppnar bakluckan där spö och annat finns. Jag frågar honom om det blivit något, det är ju en ganska öppen, otydlig och abstrakt fråga i vanliga fall, men han vet självfallet vad jag menar och jag får svaret att han inte fiskat utan frun är ute och plockar svamp. Han berättar att han sett några vak som han gärna skulle vilja fiska på men fått prioritera annat istället. Han är övertygad om att jag kommer få ett bra fiske.

Jag vandrar mot Lilla Långetjärn, det är en härlig dag. För någon timme sedan satt jag på kontoret mitt inne i centrum och nu är jag här, snacka om kontraster. När jag kommer fram tittar jag ut över sjön, de vak parkeringsplatsmannen pratade om ser jag inte, han kanske inte varit vid denna sjön. Jag knyter på ett säkert kort i en Montana nymf och börjar kasta, sjunktafsen gör att flugan sjunker snabbt, förhoppningsvis mot det djup jag förmodar att fiskarna står på. Givetvis vakar det på andra sidan sjön och mitt i, jag når ju inte dit så det är ju självklart att fiskarna står där. Jag ignorerar och fortsätter nöta vid kastbryggan jag hade sån framgång vid tidigt i våra. Det går en timme, en och en halv. Jag hinner byta flyga ett par gånger och den första fiskkänningen får jag på en orange Dog Nobbler. Det är ett snabbt hugg, jag hinner knappt reagera eller så står jag bara och njuter och drömmer - jag missar den. Frustrerad kastar jag mot samma ställe igen men fisken har överlistat mig den här gången.

Jag byter brygga, fluga och tafs, Harörenymf med guldskalle och en flytande tafs närmare bestämt. Istället för att kasta ut mot sjön kastar jag utmed land, precis utanför strandvegetationen - rätt beslut för det bara ett par tre kast innan en ganska fet och argsint regnbågsöring gör sig besväret. Till en början känns det som ett bottennapp, men den känslan övergår från frustration till lycka när det börjar rycka i spötoppen. Den fightas väl och är helt omedveten om att jag för dagen tänkt praktisera Catch & Release. När den väl lugnar sig och jag skall till att sätta till håven skrämmer åsynen av mig den och den bestämmer sig för en sista chansning. Men flugan sitter väl och jag lyckas till slut få fisklukt i håven även idag.

De sista timmarna kastar jag på några ytterligare vak utan önskat resultat. De kläcker någon liten svart dagslände variant som jag försöker imitera i en liten Black Gnat i storlek 18. Jag försöker även med en imitation av geting och myra, men det blir inget mer idag. Oavsett om man får fisk eller inte så tycker jag spänningen och situationen att få fiska på vakande fisk är underbart underhållande.

På väg hem ringer Per och frågar om vi skall ge Hökensås ytterligare ett försök om ett par veckor. Självklart säger jag - jag bokar stuga direkt!

Säveån - andningspaus innan allvaret

Dag 23 & 24 (2009-07-28/2009-08-02)
___________________________________
Plats: Säveån, Floda
Väder: Sol, växlande molnighet 15-20 grader
___________________________________

Jag har aldrig haft sex veckors sammanhängade ledighet tidigare, under mitt yrkesverksamma liv bör kanske tilläggas. Det känns lyxigt att ha semester och även ha tid att ha semester under semestern. Och det har varit underbart ... jag vet att klyschorna om det "dåliga" vädret sommaren 2009 kommer drivas till sin spets vid kaffeautomaterna på de flesta arbeten när folk är tillbaka i tjänst, mitt arbete är inget undantag.

Under min sista och sjätte semestervecka ville jag få lite fisketid och det vid Säveån. Återgången i tjänst kommer bli enklare med lite total naturupplevelse i sinnet, skönt när man sitter med näsan intryckt i skärmen och betar av sex veckors e-mailhistoria.

Det känns som och var längesedan jag var här. Jag har inte varit vid ån en vardag tidigare i år, så jag är första kund på Statoil i Floda när de öppnar 06:00. Allt som krävs för en lyckad dag inhandlas, fiskekort och färskt snus. Ensam på parkeringen och ensam vid ån, det är fortfarande tidig morgon i naturen, färsk och frisk luft och morgondimman över ån ligger fortfarande och väntar på att bli avlöst av dagen. Jag monterar ihop mitt klass 4 spö, drar på mig vadarutrustningen, monterar på ny tafsspets och drar linan genom spöringarna. Jag går ner från parkeringen och ställer mig på träbron som går över ån, vakar det något? Nej, några vak går det inte att urskilja.

Jag bestämmer mig för att gå nedåt slutet på den översta sträckan för att börja mitt fiske för dagen. Det var där i en utav åns mer lugnflytande delar som jag stod tidigare i somras och kastade på ett par riktigt fina vak. Väl framme sätter jag mig vid strandkanten och spanar efter aktivitet på ytan och i luften, jag ser varken några vak eller insekter av betydelse - det är under ytan jag skall börja alltså. Jag knyter på en förtyngd fluga som skall imitera den gula forssländans nymf, jag tror på den. Enda sen jag drillade harr uppe i Tännån älskar jag färgen gult i flugfiske sammanhang. Positionerar mig ca 20 meter nedströms en sten som ger ett lockande bakvatten för fisk och fiskare. Flugan landar och sjunker några meter framför och vid sidan om stenen, det måste ju stå en öring och vagga där i bakvattnet? Hade jag varit öring hade jag definitivt gjort det, bestämmer jag mig. Efter en halvtimmas nötande ger jag upp, sätter min förhoppning till ett flugbyte och en förtyngd imitation av en simmande flickslända knyts på. Ytterligare en halvtimme senare sitter jag och njuter av en kopp kaffe och frukostsmörgåsar vid den stora sten som markerar den gränsen mellan den övre och nedre sträckan.

När jag sitter där och mumsar kommer jag på att det ju nu är tillåtet att fiska på både den övre och nedre sträckan. Jag packar ihop från rasten och beger mig nedströms. Jag vadar ut mot en sten och ett paradis visar sig, det ställe jag hittar bara skriker fisk. Det är nedströms en kraftigare fors och flertalet djuphålor och stenar gör att flera mindre strömmar och kanter skapas. Jag tackar mig själv och ån och börjar kasta mot ett bakvatten. Euforisk över att jag hittat ett sånt här übertydligt hot-spot har jag glömt bort och tänka vad det är jag presenterar för fisken. Jag blir snabbt påmind då jag ser ett tydligt vak inom kastlängd och ser några gula forssländor stiga uppåt från ytan. Lovely!

Jag knyter mycket vacker kläckarimitation av den gula forssländan, mycket lik den "Lunsentuss" som min vapendragare Per rönte sådana framgångar bland harrarna i Tännäs för några veckor sedan. Ett par kast senare mot vaket uppströms sitter den första öringen för dagen på kroken, den är inte speciellt stor men den är äkta, vacker och väldigt stark för sin storlek. Vi tampas med olika viljor i några minuter innan jag står som segrare och öringen ligger vettskrämd i min håv. Jag lossar kroken, mäter fisken mot mitt spö och uppskattar längden snabbt till mellan 28-30 cm - helt OK. Fisken tar lite tid på sig innan den får tillbaka orken och sprätter iväg mot djupare vatten igen. Jag är lycklig!

Jag kastar på ytterligare ett vak snett uppströms om mig, men är inte lika framgångsrik. Jag bestämmer mig för att ta en kafferast, bara ett kast till. Flugan landar där jag tänkt, snett uppströms om mig. Jag vill att den ska driva med strömmen över en djuphåla där det ligger en trädstam och vilar på botten över. När flugan driver över stammen ser jag en öring modell större sticka fram huvudet, jag är övertygad om att jag ska få drilla igen, och denna gången en större fisk. Men, den bjuder bara på huvudet och går tillbaka under trädstammen igen. Jag försöker locka den med samma bete igen några gånger, men icke. Kafferast ...

När jag är åter utvadad vakar det inte längre. En förtyngd nattsländepuppa sitter på tafsspetsen, det är roligt att fiska med fridrivande fluga under vattenytan, speciellt när man kan följa flugan med ögonen och se när fisken attackerar. Jag får två öringar på så sätt den här dagen innan jag ger upp och beger mig åter mot Göteborg. Jag summerar dagen för mig själv under bilturen hem, jag är väldigt nöjd. En fantastisk dag i en fantastisk omgivning, jag har fått drilla ett par gånger på både våt och torr fluga.

Några dagar senare är jag på plats igen ... Det är söndag och imorgon är det måndagsmåndag och allvaret börjar igen. Mitt självförtroende är stärkt av besöket vid ån för några dagar sedan, jag fick fisk och jag vet vad jag fick fisk på. Den större öringen under trädstammen vid djuphålan har gäckat mig under de dagarna jag har varit frånvarande - står den kvar? Jag beger mig direkt dit jag avslutade sist, jag måste prova fiska på den igen. Innan jag vadar ut sätter jag mig vid strandkanten och spanar efter vak och aktuella insekter tillsammans med en cigarr och en kopp kaffe. Jag känner igen situationen, det vakar inte och inga direkta insekter i luften. Med cigarren i mungipan knyter jag på en våt klassiker, March Brown Spider. Jag avslutar mitt rökverk och fiskar snabbt av den lilla poolen mellan strandkanten och stenen där jag vill placera mig för att börja kasta. Väl framme känns allt rätt. Jag upprepar min teknik, jag kastar flugan tio meter uppströms trädstammen så att flugan hinner sjunka ned mot botten och driva in i, förhoppningsvis, öringens synfält. Inget händer, jag byter till en sjunktafs så att flugan når ännu längre ned, men det hjälper inte. Istället börjar det vara vid ett par ställen nedströms mig, jag beger mig dit. Den gula kläckaren åker på igen och jag fiskar på vaken, jag byter till en något mindre Klinkhammer och det blir för mycket för den första öringen. Det blir knarr i min Bo Mohlin rulle ett par gånger och en öring på 30 cm är snart i mitt våld. Jag behandlar den med respekt och sätter den åter.

Några minuter efter att jag har torkat flugan och står och kastar på ett annat spännande vak får jag oönskat besök av två äldre tanter i badmössa som antagligen badat vid mitt hot-spot varje söndag i femtio år. De bryr sig inte om att det står en tok, jag, mitt i ån och fiskar för de vadar ut i baddräkt istället för vadarbyxor och slänger sig rutinerat ut en tio, femton meter från mitt vak. "Åhhh, va härligt" säger dom, "Fy fan" tänker jag för mig själv. Jag har aldrig sett några badjävlar i ån förut, men naturen tillhör alla om man respekterar den så min frustration är kortvarig. Jag bestämmer mig för frukost. När jag sitter och mumsar på smörgås och kaffe kommer dessutom två forsrännare och paddlar över de tidigare vakplatserna. Damerna går hem och paddlarna har passerat sen en halvtimme sen och jag är ensam igen, dock vakar det inte längre. Jag ger mig inte utan vadar ut dit jag avslutade innan rasten, nu med en förtyngd nattslände puppa påbunden. Jag får en mindre, om än väldigt vacker öring efter en liten stund och damerna är förlåtna.

Det är nu någon timme efter lunchtid och solen värmer. Det är liten insektsaktiviet i luften och på ytan och jag ser inga vak. Jag går nedströms mot ett parti jag aldrig fiskat vid tidigare, det är ganska grunt, snabbströmmande, men där finns flera intressanta hålor och syregivande bakvatten bakom stenar. Det är grundast i mitten av strömpartiet och jag placerar mig där. Jag väljer en Butcher i storlek 14 som jag kastar snett uppströms mot strandkanten där det är något djupare. Flugan får driva nedströms och jag kan fiska den även uppströms mot mig. Jag får två urstarka öringar på det här viset, den ena är liten, runt 15 cm men den andra är runt 30 cm och ger mig en fight som ger mitt ansikte ett enda stort leende. Våtfluga är roligt och kan vara väldigt fångstgivande om man hittar rätt.

Jag känner mig nöjd för dagen. Imorgon skall jag infinna mig på kontoret igen kl. 08:00, men det känns OK. Jag har haft en underbar semester som inneburit en hel del fiske och där givetvis veckan i Härjedalen slår allt. De två dagarna i Säveån gör att det blir lättare att återgå i tjänst, jag har fått den andningspaus jag behövde och först och främst har jag fått fisk.

Abborre med bonus på 3 KG

Dag 21 & 22 (2009-07-22/23)

___________________________________

Plats: "Badsjön", St. Reusvattnet

Väder: Sol, blåst, 15-20 grader

___________________________________

En veckas avkoppling i sommarstugan uppe i de bohuslänska skogarna gör mig gott. Det är helt tyst, privat väg med bom och inga grannar - underbart! Svampplockning och bärplockning med familjen, bad om vädret tillåter, sällskapsspel i stugan på kvällen och det finns äntligen tid och möjlighet att ta tag i de böckerna och tidningarna som m

an inte annars har tid med. F

iske då? Jo, självklart finns det sådana möjligheter också. Att fiska abborre på fluga från flytring är en fröjd. Det är ettriga och huggvilliga fiskar som alltid bjuder upp till kamp - det var alltså abborrfiske som var målet och utrustningen lämpad för. Klass #6 spö och lina, tafsspets på 0.25 och i den medtagna flugasken fanns det streamers.

Någon sa till mig en gång att "finns det mört så finns det abborre så finns det gädda", detta vet jag gäller även "sjön" uppe vid stugan där jag brukar fiska då jag fått flera fina gäddor där under åren. Men denna gång brydde jag mig inte om gädda då abborre var beställt till lunch tillsammans med de kantareller som fru och barn skulle plocka under tiden jag satte i flytringen och svingade spöet. Få saker slår, enligt mig, smörstekt abborre och kantareller med råstekt potatis - bara salt och färskmalen svartpeppar behövs so

m smakf

örstärkare för att gom och själ skall slå frivolter av glädje.

Det går fort att pumpa upp flytringen - jag småler när jag tänker på misären sist jag skulle flytringsfiska här uppe i stugan tidigare i våras. Vid det tillfället glömde jag borde pump och flytväst hemma i Göteborg, dessa två saker var givetvis det första jag lade i packningen inför det här stugbesöket. Innan jag kan börja fiska bjuder jag min femårige son på en kort åktur i flytringen, han sitter i mitt knä och tycker det är mycket spännande saker som pappa håller på med. Att han framöver skall bli flugfiskare råder det ju inga tvivel om, och redan försöker han härma mina flugfiskerörelser när han fiskar krabbor vid havet

med snöre och klädnypa.

Jag bestämmer mig för att sätta på en snabbsjunkande tafs och en ganska lång tafsspets som längst fram skall prydas med en brun Dog Nobbler. Jag vill att flugan skall sjunka snabbt, det är ju högsommar så jag får för mig att de större exemplaren ligger och trycker på djupkanterna. Jag paddlar ut genom vassen, jag har vinden i ryggen så jag behöver inte alls anstränga mig för att få ut lina och tafs. När jag börjar kasta hör jag att min son har massor med frågor till mamma, frågor om fiske och flugfiske som mamma absolut inte kan besvara, men gör ett bra försök. Varför heter det så och varför gör pappa så och varför måste han han en sån? Att vara fem år är spännande - om man vill veta vad något heter så måste man ju också veta varför det just heter så.

Efter ett tiotal kast börjar jag tveka på mitt flugval, jag bestämmer mig för att plocka hem linan och byta till en annan färg. Jag väljer en vit dito och det visar sig vara klokt för i det första kastet efter flugbytet känner jag något där jag ryckvis drar hem linan. I kastet efter sitter det äntligen något på flugan. Jag känner direkt att det är absolut ingen större storlek på det som bitit på flugan, men det är hur som helst en liten fight och det tackar man ju inte nej till. När jag första gången ser fångsten under vattnet blir jag överraskad över att den mört som tagit flugan inte var mindre, hade det varit en abborre hade jag varit relativt glad och den hade åkt med hem till stekpannan. Snart luktar det mört om håvnätet och fisken släpps åter till djupet. Grattis.

Jag fiskar av vasskanten utan önskat resultat. Bestämmer mig för att paddla vidare mot ett annat hot-spot jag har på andra sidan sjön, en längre djupkant utefter ett berg som fortsätter ner i sjön. Väl framme byter jag färg igen, denna gång till en röd fluga med samma namn, alla fiskar gillar rött tänker jag för att hålla självförtroendet på topp. Alltid rött, alltid rätt textade Thåström tillsammans med Imperiet på 80-talet, och det stämmer i alla fall idag. För det tar inte många kast innan den första abborren sitter på, trevligt. Den kämpar väl i några sekunder och gör ett par rusningar, men det hjälper inte för snart håvar jag den och ger den "prästen". En fin matfisk tänker jag och kan redan känna doften av kantarell, smör och abborre. Finns det en så finns det flera. När jag tar hem flugan kort efter lyfter jag upp alldeles för tidigt och snabbt. Jag ser en rekordabborre som vänder precis vid ytan när jag okoncentrerat lyfter spötoppen för att förbereda ett nytt kast. Den vill jag ha, men jag får den inte. Den här gången. Jag har några hugg och stötar på min röda Dog Nobbler men inget som fastnar. Ett flugbyte till tänker jag, sen åker jag hem för dagen. Det blir en orange dito istället, jag fiskar med den i en halvtimme innan jag bestämmer mig för att paddla mot stranden. Jag paddlar och fiskar samtidigt, plötsligt får jag bottennapp, det var ju fan typiskt! Men helt plötsligt börjar bottennappet att göra utslag på min spötopp och snart ruskar det rejält i spöet. Jösses! Detta måste vara en gädda! Hur skall detta gå, jag har varken spö eller tafs för en gäddfajt. Detta konstaterande förhöjer givetvis känslan och spänningen. Jag kämpar och kämpar mot både gäddan och för att undvika spö- och tafsbrott. Jag lyckas ta in en del lina, men så rusar den ner mot botten igen, detta upprepas ett par gånger. Till slut är gäddan helt slut, och jag med. Jag drog det längsta strået den här gången, för det är gäddan som finns i min håv och mitt spö och tafs klarade fighten.

Det var ju inte tänkt att bli gädda till middag, men flugan sitter så pass djupt att jag inte kan plocka ur den utan att riskera händer och fingarar. Stekt abborre och kantarell på bröd till förrätt och ugnsbakad gädda tillsammans med rotfrukter och grädde till huvudrätt. Splendid!

Dagen efter stordådet sitter jag i flytringen igen. Under natten har jag drömt om jätteabborren som var nyfiken på min fluga, men vände när jag okoncentrerat för tidigt lyfte flugan ur vattnet. Jag vill har revansch, och jag vill ha abborre till huvudrätt! Det är en härlig dag, lagom varmt, lagom med blåst och jag har ett par timmar i flytringen framför mig. Jag bestämmer mig tidigt för att använda det jag vet fungerar, en röd Dog Nobbler alltså. Jag skippar vasskanten och paddlar direkt till bergskanten. Det går bra, jag får ganska tidigt en abborre i matstorlek. Efter detta landar jag ett par mindre abborrar som får växa till sig till nästa år. Jag drar ner solglasögonen för ögonen och blickar bak mot utrymmet i flytringen där matabborren ligger. Solglasögonen får den att se ut som en harr, detta får mig att le och längta åter till Tännån. När jag så smått börjar tänka på att abborren jag hittills landat enbart räcker till förrätt drar det till i spöet och snart är dagen räddad med två fina abborrar landade i stort i kasten efter varandra. Jag och magen har fått mitt lystmäte idag. Flugfiske efter abborre är något som jag nu verkligen fastnat för.

Semesterfiske efter regnbåge

Dag 20 (2009-07-18)
___________________________________

Plats: Lilla Långetjärn, Kattjärn
Väder: Regn, rusk och åska
___________________________________

Det har gått några veckor sen fiskeveckan i Tännäs, men jag blir snabbt påmind av den då jag drar på mig vadarjackan och insidan av kragen luktar en blandning av myggmedlet Nordic Summer, lägereldsrök, cigarr och svett. Det låter kanske inte så upphetsande, men det är det.

Jag parkerar bilen på den tomma parkeringsplatsen, tacklar upp och beger mig mot sjön. Det är nästan helt tyst, regnet gör sig påminnt och smattrar lätt mot vadarjackan och några morgontidiga småfåglar hälsar mig välkommen. Så hur var det nu man gjorde, fiske efter regnbågsöring i stilla vatten, det kommer kännas konstigt att inte behöva menda linan. Jag bestämmer mig för en svart-gul Montana nymf med guldskalle - det brukar alltid fungera. Innan jag börjar kasta tar jag upp min mobiltelefon och sätter den på "ljudlös", jag noterar att klockan är 08:00. Regnet mattar av något och det börjar blåsa, jag står bra till så vinden stör mig inte alls, vad som oroar mig är dock de mörkare molnen som blåsten för mot mig.

Ett kast, två kast, tre kast och PANG! Dagen kan inte ha börjat bättre, en pigg och stark regnbåge tyckte om vad jag presenterade för den. Den kämpar väl och gör några rusningar innan jag landar den i håven. Jag har lovat att försöka få med mig en fisk hem till svärföräldrarna där familjen skall äta middag till kvällen. Men klockan är inte ens 08:30 ännu och jag har tänkt att fiska fram till ca 15, så denna får tillbaka friheten. Det är inte speciellt varmt i duggregnet och blåsten, jag bestämmer mig för att ta en första kortare kaffepaus. Kaffet smakar alltid ypperligt tillsammans med vakspaning, även om det som nu inte syns några vak på vattenytan. Efter pausen byter jag kastbrygga och fluga, jag bestämmer mig för ett annat säkert kort, en simmande flickslända knyts på spetsen. Jag fiskar in den ryckigt mot land och hoppas att det går någon fisk och mumsar nymfer in mot land. Men icke! En annan nymf åker på, ett haröra - samma resultat. Jag avverkar några nymfer till, en våtfluga en annan kastbrygga och så några nymfer till. Jag kastar även en myra mot ett vak ganska nära land, men inget. Istället för att drilla fisk bestämmer jag mig för en längre paus. Jag går upp till vindskyddet och dukar upp kaffe, smörgåsar och kexchoklad. Det börjar att regna häftigare och jag kan höra åskan dundra långre bort, hoppas att inte åska och blixtrar bestämmer sig för att störa mig.

Efter lunchpausen drar jag på mig vadarjackan igen, fäller upp luvan på densamme och beger mig mot sjön igen. Bestämmer mig för att börja om från början - samma fluga och samma kastbrygga. Men det verkar omöjligt och jag förbannar mig själv för att jag inte behöll fisken jag fick direkt på morgonen. Jag provar ytterligare några streamers utan, för mig, positivt resultat. Nu regnar det väldigt mycket och åskan kommer allt närmare. Jag känner mig halvt besegrad och bestämmer mig för att packa ihop för dagen och köpa en bit varmrökt lax på vägen hem istället, inte helt fel det heller.

Trots att jag misslyckades att komma hem med en middagsfisk, att det regnade och åskade kraftigt är jag nöjd med dagen. Det var skönt att svinga spöet igen och timmarna i naturen stärkte mig. Positivt är också så här i efterhand att jag har en revanschlusta i kroppen när jag tänker på sjöarna. I'll be back.

En underbar vecka hos de gäckande harrarna i Övre Tännån

Dag 13 - 19 (2009-06-22 - 2009-06-28)
___________________________________

Plats: Tännäs, Övre Tännån
Väder: Strålande
___________________________________

Efter ett halvårs planering, förhoppningar och längtande var det äntligen dags. En hel veckas fiske i en kvoterad och privat åsträcka i Härjedalen låter som en våt dröm, och det vi upplevde låg i närheten av det också.

Mitt i natten, 02:00, väckarklockan ringer och jag hoppar ur sängen som en spänd fjäder med ett leende på läpparna. Frukost, kaffe och en sista genomgång av packningen i huvudet. En spänd förväntan i kroppen och klarvaken i huvudet, nu jävlar äntligen är det dags!

Per kommer och hämtar mig, vi stuvar in packning, spön och övrig fiskeutrustning i bilen. Det verkar som att jag och min vän är någorlunda lika när det kommer till packning, vi tar i i överkant och bilen blir fylld till både bredden och höjden. Det är tur att vi inte skall vandra för då hade vi behövt både bärare och hästar för att få runt det överflöd av prylar vi har med oss. Vi har ett larvigt hånflin påklistrade båda två när vi kör genom en tyst stad vars invånare fortfarande tar igen sig efter midsommarhelgen. Resan genom Sverige är ljuvlig, det tar några timmar innan solen går upp, men när den väl bestämmer sig för ännu en dag är det slående vackert. Få saker överträffar en soluppgång i den svenska tidiga sommaren ...

Vi bestämmer oss för att göra ett första stopp utanför Örebro för att spotta snus och dricka en varsin energidryck. Stoppet blir kort, vi vill framåt, vi vill fram och vi vill fiska! Vi vakspanar på varje sjö och vattendrag som far förbi utanför bilen, en konstig sjukdom vi flugfiskare har. Tänk vilka tankar och vilken längtan några ringar på vattnet kan innebära.

Timmarna är många men inte långa. Vi dryftar flugval, spö- och linval i bilen. Vad kan vi förvänta oss egentligen? Kommer du bara kasta med flyttafs? Tror du vi få uppleva en massiv sjösandsländekläckning? Kommer vi få någon fisk över huvud taget? Klass 4 eller klass 6 spö och lina? Väder? Hur blir det med mygg och knott? Det finns mycket och prata och konspirera kring.

Vi har bestämt oss för att stanna i Mora för att handla och bunkra upp mat inför veckan, vi kliver in på ICA Maxi precis när dom öppnar på morgonen beväpnade med handlingslista och en kundvagn. Vi skrattar och skrockar om vi skall köpa korv om vi inte får någon fisk, vi bestämmer oss för att man inte kan äta fiska varje dag. En klump i magen finns nog hos oss båda angående de korvpaket som ligger i kundvagnen bland grönsaker, chips, lösgodis, mjukost etc. Vi har några timmar kvar i bilen och vi har planerat att checka in i stugan vid 13:00, ta en öl och sen fiska på eftermiddagen och kvällen - we better get a move on!

Ankomsten till Tännäs var helt enligt schemat vid 12:30 - bra väder och snö på fjälltopparna. Underbart! Vi svängde ned till Rogens Naturcentrum för att spana i fiskeshoppen och för att eventuellt få några sista-minuten-tips om flugval, om det varit eller väntar kläckning och för att insupa allsköns annan information vi kan få. Personalen kunde inte informera oss om något vi inte redan visste och utbudet i shopen lockade inte till köp vid det här tillfället. Vi bestämde oss istället för att ringa till vår stug- och åvärd Ingebrikt för att få tillgång till stugan. Stugan är perfekt och utsikten är bedårande. Toalett, handdusch, ett välutrustat lite kök, köksbord och ett väldigt trevligt sovloft. Klockrent!

Ingebrikt informerar oss om att han mer än gärna åker med oss ned till ån för att peka ut lite hot-spots och delge lite information om ån. Han berättar att det varit väldigt kallt så här långt i år och att det egentligen bara är de senaste dagarna som temperaturen stigit till det mer normala för den härjedalska försommaren, vattentemperaturen är likaså logiskt relativt låg, omkring 11 grader. Ingen kläckning ännu så länge alltså, men Ingebrikt eldar upp oss när han ger goda förhoppningar till sjösandsländekläckningen under vår veckolånga visit.

Vi skålar in stugan och det faktum att drömmen nu är verklighet med en varsin öl och en slurk whisky. Efter någon timme kan vi inte hålla oss längre, vi måste få se fiskesträckan och vi måste få börja fiska den. Visar oss sträckan och vi dregglar - snabbt strömmande vatten, lugnflyten, nackar. Vi ser några småvak vid varje ställe Ingebrikt visar oss och Per kan inte hålla sig och frågar mig hänfört "Herregud, när skall vi kunna sova egentligen?". Ett par gigantiska svarta nattsländor landar på oss, men inga dagsländor alls i sikte. Nattsländetid nu alltså? Supperpuppor? Nattsländelarv? Frilevande eller husbyggande? Hjärnan går för högvarv och flugaskarna pockar på vår uppmärksamhet. Vi tackar Ingebrikt för introduktionen och beger oss till det ställe som kommer bli vår basstation under vistelsen, där vi kommer laga de flesta delikata måltiderna och vila oss mellan fiskepassen. Vattnet flyter ganska lugnt här men det finns en nacke med kraftigare strömmande vatten precis ovan, skolboksexempel alltså. Det vakar sporadiskt i strömmen mellan de båda partierna. Jag knyter på en Red Tag och vadar ut, Per bestämmer sig att gå uppströms forsnacken och prova sin lycka. Det dröjer inte många kast innan jag ropar "Fisk!" till Per över nejden, "men ingen storlek!" replikerar jag kort därefter. Men fisk är fisk och den första Tännå-harren är besegrad. En puss och sen snabb återutsättning. Harren har ingen direkt storlek att skryta över, men det är av ringa betydelse, jag kokar av glädje inombords. Jag fiskar av partiet ytterligare någon halvtimme, jag har ett hugg men inte mer. Jag bestämmer mig för att fira livet, Tännån och den harr jag nyss sett i ögonen med en cigarr. Det visar sig att även Per fått fisk, i samma storlek som min. Men han har inte tid att röka just nu och fördrar en pipa istället för ge naturupplevelsen en yttligare dimension.

Framåt kvällen börjar de att regna, vi är trötta och lyckliga efter bokstavligen talat en hel dags resande och alla nya intryck. Vi bestämmer oss för att återgå till stugan för middag och välbehövlig sömn. Vi kan lägga den första fiskedagen bakom oss, inga jättefiskar men ändå fisk. Pulvermos, korv, Johnnys Senap och en stor whisky tillsammans med den friska luften gör att vi somnar som prinsar. Vi bestämmer oss för att ställa klockan på lite innan 07:00 och har som mål att vara vid ån en timme därefter dagen efter. "Vi börjar längst ner, där vår sträcka börjar och fiskar uppströms mot rastplatsen fram till lunch. Och förhoppningsvis spisar vi vår första harr då". Så gick planeringen inför den första "riktiga" fiskedagen innan vi somnade.

Det var längesedan jag sov så gott som den första natten i "Buret" (stugans namn). Drömmarna handlade antagligen om komplicerande drillningar av strömstark fisk, tydliga vak och dagsländekläckningar. Stärkta av den plan vi satte upp kvällen innan fiskade vi uppströms från sträckans nedre gräns. Inga större fiskar landades och vi började så smått klia oss i huvudet och rynka på pannan något. Allt vi kan se ser perfekt ut, men var är den större fisken. Vid en strömnacke mötte vi den första personen som bodde i någon utav Ingebrikts andra stugor och där med kvalificerat till sig ett fiskekort på den övre sträckan i Tännån. Hans erfarenheter av dagen var lik vår, det finns fisk, men någon större pjäs har han inte sett ännu. Han var klädd i mygghatt mitt på dagen trots att det inte fanns en mygga, eller någon annan insekt i luften. Denna sträcka av ån kom vi därför att skojfriskt kalla för "Myggnacken" framöver. Jag och Per bestämde oss för att gå ytterligare uppströms till det parti, vår bas, där vi börjat fisket under gårdagen. Där fanns en eldstad så där kunde vi ju laga mat. Vi hade tänkt oss harr med smörstekta rotfrukter till lunch, men som det såg ut nu fick det bli helvegetariskt, och det funkar ju det också. Men men ... Tännån levererar när man som mest önskar. Precis innan vi skall vada i land för att göra upp eld tar en fin fin harr på 38 cm Pers Red Tag och lunchmåltiden blev komplett. Äntligen fisk med storlek, och det var en utav de godaste måltiderna jag ätit. Harr stekt i folie, smörstekta rotfrukter tillsammans med en ganska kall öl och whisky till dessert. Vi mådde oförskämt bra. Under måltiden kom vi också att döpa den här delen av fiskesträckan för "Skafferiet".

Vi kom att skapa en rutin under vår vistelse - en rutin som passade oss bra. Sömn till ca 07:30, fiske mellan 08:30 till precis innan midnatt. Vi njöt varje minut trots att det tog några dagar innan vi hittade "nyckeln" på hur och var den större fisken fanns. De första dagarna var det någorlunda jämnt i vår interna match om antal landade fiskar. I en match där det däremot inte var jämnt så var det i "bad-matchen", alltså den som handlar om hur många gånger man ramlat eller halkat vid vadning och lyckats bli våt innanför vadarbyxorna. Den matchen kom jag att vinna med 5 - 0 och dessutom även vattenskada en kamera på kuppen. Jag fick i alla fall den första och största öringen under veckan. Det var absolut ingen bjässe, men den kämpade och var så stark att jag trodde det var antingen en gädda eller en rekordfisk som tagit min dagsländeimitation. Öringen var dock så pass i storlek att den var godkänd för stekpannan, den blev en fantastisk lunch. Den här öringenfångsten blev också oerhört viktig i och med att den fångades där vi båda kom fånga våra, så här långt, livs fiskar och där vi kom att spendera mest fisketid de sista 4 dagarna. Ett fantastiskt vacker som binder samman ett antal mindre och grunda forsar och nackar och bildar en pool med flertalet djuphålor, större stenar och små forsnackar och strömmar. Jag kom att hitta mitt favoritställe i poolens ena kant på en sten där jag kan fiska av kanske en tredjedel av poolen och ha flera väldigt attraktiva strömpartier och djuphålor till mitt förfogande. Inte blev det ju sämre av att när jag väl hittat mitt hot-spot så vakade det i stort sett konstant bara meter från mig. Bilden nedan visar mig drilla en fin harr på just denna sten som var mitt andra hem under veckan och som jag drömt mig tillbaka till under hela sommaren. Den sista fiskedagen stod jag även där och fiskade på en vakande stor harr som jag inte lyckades få, och tro mig när jag säger att jag provade allt. Jag har i terapeutiska tankegångar kommit överens med mig själv om att just den här gäckande stora harr inte bet det jag presenterade för den av den anledningen att den ville ha mig åter i Tännäs snart igen. Men nu går jag händelserna i förväg.

Vädret under veckan var bästa tänkbara. Det blev varmare och varmare i både luften och vattnet. När vi kom till Tännäs var temperaturen i ån strax över 10 grader som jag tidigare nämnt, och när vi var tvungna att bege oss hemåt hade vattentemperaturen stigit till nästan det dubbla. I luften var det runt 30 grader mitt på dagarna, detta tar givetvis på krafterna. Men det är synd och klaga när man kan sitta på en sten i strömmen med vatten upp till midjan och fiska på vakande fisk samtidigt. Vi fick blöta våra kepsar regelbundet i strömmen, detta var väldigt skönt och svalkande. Väl hemma kunde man också stolt posera med en fin tvättbjörnssolbränna i ansiktet efter dagar där solglasögon var lika obligatoriska som flugspöet. Värmen gjorde också att mina ofrivilliga dopp i strömmen blev en positiv bonus.

När vi väl hittat vårt hotspot och fått varsin större fisk började vi hitta logiken och de berömda "nycklarna" för sträckan. Hur vattnet ser ut där fisken står och vad och vilken storlek på flugan de biter på. Låter väldigt enkelt, men det tog många timmar och flertalet i vattnet vändande fiskar på våra flugor innan vi fann det. Att detta hot-spot var att satsa på märkte vi ju först när jag fick öringen jag tidigare nämnt, och att jag under den drillningen kunde se ett par fina vak i ögonvrån. Per hade också en rolig (?) incident här. Jag hörde honom ropa "Fisk! Den är stor!". Den gjorde flertalet rusningar under fighten, den bestämde sig också för att prova Pers nerver genom att gå ner under en stock i vattnet. Hur som helst lyckades han lura ut den från under stocken, håven var i handen och nu skulle han "bara" få den i håven. Precis innan han skulle landa den gjorde harren en sista rusning och i det motrycket lyckades Per sätta upp spöspetsen i en mindre tall. Resultat - tafsspetsen gick av, fisken återfick friheten och ett antal svordomar och andra laddade ord utropades. "Det var min livs fisk! Jag lovar, det var en harr på runt en halvmeter!". Inte ens en god lunch, öl och en pipa kunde stilla smärtan av denna tappade storharr. Men han skulle få revansch, för dagen efter på exakt samma ställe - då samma harr bet på hans fluga (flugan från dagen innan satt fast i munnen). Det kändes nog väldigt bra (för Per) när den fick känna på prästen, det kändes bra för mig också då den fick bli middag.

Jag hade själv en liknande upplevelse när jag drillade och precis skulle håva en harr som jag uppskattade var ännu större, men i ett sista hopp lyckades den slita sig fri. Per vägrar tro att den var större än hans, något jag är övertygad om. Men jag skulle få revansch jag också, och det med råge. Efter att ha provat alla trick som jag har i mina flugaskar binder jag på en TKK och landar en fin harr på 40 CM. Jag tror knappt det är sant, jag blir så lycklig att jag blir stum, jag återutsätter den ganska direkt och lyckas inte utropa någon glädje förän jag ser Per komma tillbaks efter en kort tur något nedströms. Kort därefter igen sitter en harr på 47 cm på min imitation av en gul forsslända i dunstadiet. När den är återutsatt vakar det 20 meter uppströms, jag greppar mitt spö och nästa stora harr är på. När den är slutfightad, fotograferad och återutsatt är kroken böjd på flugan. Vilken dag! Fem harrar mellan 38 och 48 cm. Världens bästa fredag!

En underbart härlig vecka börjar lida sig mot sitt slut och vi börjar så smått att summera veckan för varandra. Vi är 100% nöjda! Stugan var kanon och fisket blev suveränt till slut och vi vill båda tillbaka till Ingebrikts sträcka, den har mer att ge och vi har flertalet fiskar som inte lyckades landa färskt i minnet. Under de sista själva timmarna vid ån hittar vi dessutom ett par nya hot-spots som vi lovar att komma tillbaka till. Det som var väldigt jobbigt dock, var att när natten kom den sista fiskedagen började det kläcka stor sjösandslända. De som var på plats i ån veckan efter oss måste ha fått en upplevelse utöver det vanliga. Att fiska denna fantastiska sträcka under en massiv kläckningsperiod. Lite skadeglädjesplåster för oss var dock att de som kom veckan efter oss också kunde räkna med en skaplig kläckning av annan sort, nämligen knotten. Sista kvällens fiske skedde i mygghatt som inte hjälpte och med händerna svarta av knott.

Veckan har gjort mig till en bättre människa och en bättre flugfiskare. Det lönar sig att nöta och åter nöta och titta djupt i flugasken. We'll be back!