It's about trout

Ny domän - ny design - Välkommen!

2010-03-12T13:51:00.002+01:00

Vänligen uppdatera ditt bokmärke till http://www.itsabouttrout.se - det är mitt nya hem och min nya adress för bloggen.

Välkommen till en helt omdesignad sida, nu på egen domänadress.

www.itsabouttrout.se - ständigt vakande

(Den här Blogspot/Blogger adressen kommer inte uppdateras).

Tack!

I Sawyers fotspår - Caenis Dun

2010-03-07T18:54:00.002+01:00

Jag fortsätter i Frank Sawyers fotspår tillsammans med Johan Klingberg genom filmen "Frank Sawyers Favoritflugor". Även om Sawyer i stort sett enbart är känd som riddaren som stolt bar nymfflugfiskets fana så finns det torrflugor med hans stämpel på. Ikväll kom min flugbindning till just ett sådant kapitel. Caenis och här i dunstadie.

Då jag inte hade något svart stutsherl på lager bytte jag det mot ett påfågel dito som thorax och mullvad som dubbing hade jag inte heller så jag dubbade kroppen med Fly-Rite #7 Dark Grey, till de tre stjärtspröten använde jag de fantastiska Mayfly Tails (tan) som är förpreparerade med Water Shed och som krok använde jag Daiichi 1180 storlek 20 och slutligen ett light dyed dun hackel. Visst var/är det pilligt att binda i dessa väldigt små krokstorlekar, men det är spännande och samtidigt lika avkopplande som vanligt som när man sätter sig vid städet. Precis vad man behöver på en söndagskväll ...

S.S. Nymph

2010-03-06T18:33:00.003+01:00

För en tid sedan köpte jag ett mycket intressant "Sawyer-kit" innehållandes en bok som samlar flertalet av Frank Sawyers viktiga och nyskapande texter om flugfiske med nymf och en film med Johan Klingberg som på sedvanligt pedagogiskt och trevligt vis binder flera av Sawyers mest kända flugor.

Boken slukade jag nästan omgående och den gav mersmak och kommer att läsas igen. Även om jag tycker Sawyers sätt att berätta är ganska besserwisser-aktigt. Jag har inte läst någon av hans texter på originalspråket, så det kan vara översättaren som "överdriver" något, eller så har man kanske rätt att uttrycka sig på det sättet jag uppfattar, om man var Frank Sawyer. Hans stämpel på flugfiske genren har verkligen tålt tiden, och hans teknik och flugor är lika aktuella idag som då.

Filmen inleds med att Johan introducerar oss i vem Sawyer var och vilken inverkan han har fortfarande idag, intressant. Den första flugan Johan visar hur man skall binda är kanske Sawyers mest kända fluga - Pheasant Tail Nymph, därefter binder han upp Sawyers svenska nymf, S.S. Nymph. Jag härmar Johan och resultaten ser du nedan, 5 st i originalutförande i grå färg och 5 st varianter i oliv. Trevlig fluga, det skall bli ett nöje att blötlägga dem när väl isen släpper och våren fäster greppet.

Än finns det hopp … snart är det dags igen och det är fan på tiden!

2010-03-01T15:13:00.006+01:00

Nu äntligen börjar det vibrera lite i kropp och själ. Vi är nu inne i mars månad vilket logiskt innebär att april kommer på nästa blad i almanackan. April betyder väldigt, väldigt mycket för mig och säkerligen även för många andra flugfiskare. För oss flugdängare här på västkusten innebär 1:a april i första hand inte skojfriska skämt och lurendrejerier, det är betydligt allvarligare än så. 1:a april innebär havsöringspremiär.

I senastenumret av Allt om Flugfiske som landade på hallmattan häromdagen var det ett undersökande reportage om havsöringen och det påstående att havsöringsfisket utmed de svenska kusterna var speciellt dåligt under 2009. Själv hade jag ett, med mina mått mätt, jättebra havsöringsfiske under förra året. I stort inriktade jag förra årets fiske på två ställen; Åsa och Smithska Udden. Med säkerhet kommer jag att besöka i alla fall det sistnämnda stället även i år. Jag gillar "Smithska" och området kring Näset - det är nära hem vilket innebär mer tid för fiske och mindre för restid och trots att det ligger centralt finns det en storslagen natur. Jag lever ännu gott på de tidiga morgnar jag var där förra våren och kunde spana på strandskator i kikaren samtidigt som jag drack morgonkaffe. Förutom fisket, spänningen, naturen och det faktum att vi går mot varmare tider innebär havsöringsfisket ett ypperligt tillfälle att få fart på flugsvingsmusklerna igen. Att försöka hitta form och linbåge efter alldeles för många månader av att enbart titta på flugfiskefilmer och inte svingat själv.

Jag brukar fiska efter havsöring i april och beroende på hur varm den månaden blir eventuellt någon vecka in i maj. Sen kommer ju flugfisket i stilla och strömmande vatten in mer och mer och tar över intresset något. I år inträffar 1:a april på en torsdag, alltid något. Jag har varit noga med att inte planera in aktiviteter, möten och annat både jobb och privat och hoppas på att kunna ta semester både på torsdagen och fredagen. Det är högtflygande planer, men det är mitt mål. Något som dock är lite jobbigt så här års innan premiären är det hybris jag känner när det kommer till platser för fisket. Säkra kort eller nya upptäckter? Jag har i alla fall bestämt mig för att i år försöka upptäcka områdena kring Vallda och Lerkil, har hört och läst mycket gott om det området och spanat på flygfoton på eniro.se - det ser bra ut.
Linan är infettad och klar och havsöringsasken är sonderad och sorterad - jag ser fram emot att vada ut de första salta stegen om en månad och försöka hitta svingen och linbågen igen.

Gick en liten söndagspromenad i snöblasket igår. När jag gick förbi en större vattenpöl som bildats i blasket ser jag svärmande röd-bruna fjädermyggor. Det börjar hända saker nu ...

Lennart 50% - Utförsäljning och off-season shopping

2010-02-26T10:35:00.009+01:00

När man inte kan fiska eller om man fiskar och inte får någon fisk kan man ju alltid handla prylar. På inköpslistan inför kommande säsong fanns ett par nya vadare och vadarskor samt en rulle till mitt #4 spö. De vadare jag har börjar bli slitna efter tre säsongers flitigt användande och vadarskorna är utslitna här och där så detta nuvarande "kit" kommer jag använda i saltvatten och de jag planerade att köpa får användas i sötvatten. Larvigt? Ja, kanske ...

När det svenska flugfiskekonceptet Imago kom till min kännedom för ett par år sedan svalde jag snabbt hela konceptet. Det osade entreprenörsskap, nytänk och hunger i deras marknadsföring och produktutbud, att bolaget och eldsjälarna bakom Imago är, som jag, bördiga från Norrköping gjorde självklart sitt också. Jag bestämde mig snabbt för att detta är något jag vill stödja och produkter som jag vill använda. Imagos Amphibian vadare är och känns 100% genomtänkta, det märks att det är hängivna flugfiskare som ligger bakom produkterna och att de testat sig fram till hur de önskar sig att ett par vadare skall vara. Finjusteringar i detaljnivå för användaren, färgkombinationen, passform och funktion och allt annat känns klockrent på alla sätt. Så när http://www.lbflugfiske.se/ släppte bomben om utförsäljning och halva priset på sitt utbud nu i veckan var mitt sikte direkt inställt på vad som stod på min inköpslista, och högst upp fanns ett par Imago-vadare. Initialt stötte jag på lite motgång när butiken och Imago inte kommunicerat "rean" och till en början tog bort Imagos sortiment från det prisreducerade utbudet. Men efter lite proffsigt kundorienterat hanterande ändrade man sig igen och Imago fanns med på rean och därmed finns nu ett par av dessa briljanta vadare i min ägo. Tack för det! Jag har även spanat på den, till synes, lika briljanta vadarjackan i Imagos sortiment och risken finns att jag blir en Imago-skyltdocka inom kort.

Rulle inhandlades också till halva priset. När jag på plats i butiken gick mina ögon åt olika håll och plånboken brände i innerfickan - jag såg allt men jag såg inga rullar. När jag lade upp mina Roman Moser tafsar, krokar, Anvil-saxar och övrigt flugbindningsmaterial första gången jag var i butiken (jag fick återkomma en andra gång för Imago-vadarna) frågade jag om de inte hade några rullar kvar? Svaret blev ett "nja - vi har knappt något kvar, bara den här" och upp kom en Ross Vexsis 1.5, en rulle som jag gluttat på och läst om under ett års tid. Vad kostar den? "Ja, det är ju halva priset ..." Taget! Rullen har en fantastiskt mjuk och trevlig broms som påminner mycket om den broms jag finner i min Galvan Torque T5 som jag har på mitt #6 spö och som jag älskar. Design, funktion och grundtanken känns genomarbetad och i symbios - viktiga grejer. Det skall bli ett nöje att fiska tillsammans med min nya fiskekompis Ross.

Situationen på LB var smärre kaotisk vid båda tillfällena jag var där i veckan, med kaotiskt menar jag det faktum att det var 50% på hela sortimentet och att jag inte är ensam flugfiskare som vill fynda - telefonen ringde konstant. Men i butiken var jag i stort sett ensam kund vid båda tillfällena, konstigt men fördelaktigt för mig givetvis. Imponerande var dock att personalen på plats tog sig tid för att hjälpa till, springa ut på lagret och spana om det jag frågade fanns i gömmena backstage. Jag var ju så glad när jag fick tag på Imago-vadarna att jag i min hast glömde bort att jag behöver skor också. Tur var ju då att personalen agerade hjärna och hjärta och inte glömde bort merförsäljningen mitt i kaoset. "Skor, har du det?". Famnen fylldes alltså även med ett par Korkers Cross-Current. Ni vet dom där med utbytbara sulor - en filtsula och en gummisula ingick - och detta till ett pris som nästan var skamligt lågt. Kul för mig och antagligen också för butiken, hoppas jag. Oroa er inte, det fanns grejer kvar i butiken även efter det att jag sagt adjö. Spön, rullar och vadarutrustning var nästan slut, men det finns mängder med flugbindningsmaterial kvar till halva priset - och det är tjänstefel att inte skynda dit om du bor i närheten av Göteborg.

Årskrönika - Flugfiskeåret 2009 - del 3/3

2010-02-10T14:58:00.015+01:00

I och med sensommaren och höstens intåg var jag tvungen att tacka Säveån för i år, smärtsamt. Det blev mycket fisketillfällen under 2009, men alldeles för få tillfällen vid min personliga favorit oas. Jag hoppas på fler tillfällen vid ån 2010.

Hur som helst så började hösten på bästa sätt – ett par tillfällen vid klubbsjön och ett samtal från Per som ville ge Hökensås en chans till i år. Jag älskar Hökensås! Det får regna, hagla, snöa eller vara tropisk hetta, det spelar ingen roll. Till och med den gången i våras när vi var där i våras och både Per och jag bommade trots måååånga timmars fiske kom jag hem med ett leende på läpparna. Naturupplevelsen, gott sällskap, att campen är ypperligt skött och möjligheten att fiska dygnet runt är givetvis ingredienser i framgångsreceptet. Så sista helgen i augusti var det dags igen …

Den här gången slog vi på stort och åkte ned till "åsen" på fredagen. Jag tog ut en heldag och kunde sova ut och åka och handla innan jag begav mig ut på riksväg 40. "- Du handlar bärs och whisky så fixar jag mat och engångsgrillar", så var överenskommelsen oss emellan, inte den mest komplicerade inför-planeringen. Sagt och gjort! Väl nere hämtade jag ut nyckeln till stugan, denna gång fick vi kosta på oss en större deluxe-stuga då de mindre budgetvarianterna var uthyrda allihopa. Det är inte så att vi är snåla, men varför betala för något man inte använder? Det är ju fiska vi skall göra, inte besöka ett spa. Nu fick vi ett varsitt rum, ett stort kök, ett badrum större än det jag har hemma, ett sovrum till som vi inte använde och ett vardagsrum med köksbord soffor och fåtöljer. Skojfriskt! Om vi bommade fisket den här trippen kunde vi ju i alla fall säga att vi hade bott fint, alltid något.

Per tog halvdag så han kom ner ett par timmar senare än mig så jag hann köpa fiskekort och få "stalltips" från den trevliga personalen i shoppen. Jag hann också att land en abborre i Enesjön innan min kamrat anlände.

- Tjena, det skall blåsa i helgen.
- Vill du ha en öl?
- Vad tror du?

Och vi var igång …

Fredagsfisket var trevligt, så pass trevligt att vi fick äta regnbåge i stugan på kvällen. Nyfångad regnbåge, grillad i folie med smör och kryddor, till den kokt potatis och starköl. Prima liv!

Vi bommade inte den här gången, skönt! Flugan för den här gången var Double Legs, den fick vi och tappade fisk på båda två. Vi fick även fisk på helt nya, för oss, oprövade ställen vilket bådar gott inför framtiden. Summa summarum ger jag även den här resan ner till Hökensås bästa betyg, eller nästan föresten. Damen som hårdgranskade vår städning av stugan innan vi fick åka drar ner betyget något, men det är ju inte hennes fel. Läs mer om detta äventyr på: http://itsabouttrout.blogspot.com/2009/09/speedwayresultat-i-hokensas.html

Jag hann också med att köpa ett nytt spö under hösten. Jag kom aldrig riktigt överens 100% med Danielssons E-T-C spö som jag köpte på mig under våren. Jag sålde det således på Tradera och begav mig iväg och provkastade ett nytt. Jag provade några olika modeller från Guideline, Loop och Vision och fastnade tillslut för Loop AEG 696-4. Det satt perfekt i handen och fungerade klockrent tillsammans med min RIO Gold lina. Det var bara att lämna över betalkortet och le.

Sen äntligen tog jag tag i flugbindningsprojektet på allvar, revolutionerande trevligt! Jag har svårt för att misslyckas, mycket att göra och jag vet att om jag fastnar för någonting så sväljer jag hela konceptet – måste ha allt och veta allt (= dyrt). Men nu kunde jag inte hålla mig längre! Flugbindning på mitt sätt av Lennart Bergqvist inhandlades tillsammans med Johan Klingbergs DVD-film Att börja med flugbindning.och ett start-kit från Fly-Dressing. Helt plötsligt band jag flugor på, förhoppningsvis, rätt sätt. Efter detta har jag givetvis handlat fler böcker, material och ett dyrt städ, sådan är jag. Men, jag vet att detta är en hobby jag kommer ha med mig så länge i livet som jag kan hålla händerna stilla. Jag är ganska nöjd över mig själv att jag äntligen tog tag i detta på allvar för den överraskande långa vintern även här nere i söder kommer antagligen att innebära senare premiär och islossning än vanligt. Och då ger mig flugbindningen tätkontakt med min favoritsyssla.

Provläs Westrins senaste

2010-02-05T11:37:00.002+01:00

I nästa leverans i Setterns Bokklubbs utskick kommer, enligt mig, två intressanta titlar. Dels Gunnar Westrins senaste bok Westrins fjällfisketips och DVD-filmen Mayfly Madness av och med bl. a. Johan Klingberg - precis sånt här man behöver när säsongen känns långt borta.

Settern skickade ut en länk för att provbläddra, här är den:

http://www.smakprov.se/smakprov/Westrins-fjallfisketips-Gunnar-Westrin_9789175866246

Zap-A-Gap istället för whipfinish

2010-02-05T08:13:00.005+01:00

Läste följande i El-Ge's webbshop: Ett måste för flugbindaren, whipfinishknuten kommer snart vara ett minne blott. Applicera lite med penseln ifrån Zap-a-Gap på bindtråden, linda ett par varv med limmet på tråden och klipp av. Starkt och snabbt!
Detta lät ju minst sagt sensationellt i mina öron, men El-Ge fick medhåll från flera flugbindare i det forum jag postade frågan om detta kan vara sant. Detta måste testas och inköp gjordes.

Igår fick jag då slutligen leverans så jag satte mig vid bindstädet och bestämde mig för att hårdtesta detta wonder-glue genom att binda Corixor med gummiben. Resultat? Jag är övertygad. Limmet är klockrent, det torkar direkt och kändes smidigt och bra att arbeta med. Spännande! Kommer dock inte att kasta min whipfinisher, men för mindre flugor och där det där väldigt pilligt kommer limmet att komma till användning. Kul!

Årskrönika - Flugfiskeåret 2009 - Del 2/3

2010-01-27T23:19:00.001+01:00

Jag har levt gott på veckan i Härjedalen i över ett halvår nu, och jag levde gott på det jag/vi hade framför oss ett halvår innan. Resan till Tännäs bokades på senhösten 2008 och redan där började planeringen och skrockandet mig och Per emellan.

Så blev det då verklighet några dagar efter midsommar …

Efter en längre bilresa, depåstopp och bunkring av livsmedel i Mora var vi framme i Tännäs. Stugan är perfekt, vädret är perfekt och omgivningen är perfekt, hur blir det nu med det mest elementära – fisket? Ja, efter ett par dagar började vi hitta rätt metod ...

Hela storyn om bonanzat i Härjedalen kan ni läsa här, nedan är en väldigt komprimerad variant.

Första landade harren firades som sig bör med öl och cigarr, sittandes på en tuva vid strandkanten. Det var ljuvligt att sitta där i solskenet med vadarskorna i ån, de snöbetäckta fjällen som bakgrund och blicka bort ett hundratal meter och se Per göra tummen upp – även han hade landat fisk. Att premiärfisken var en harr som nästan fått plats i ansjovisburken spelade ingen roll, det luktade ju nu Thymallus Thymallus om händerna och håven. ”Den lille” fick givetvis simma åter och växa till sig. Catch & Release fiske tillämpades hela veckan, endast två godkända fiskpannefirrar tog vi upp per dag. ”Det är ju inget skafferi …” som River-Keeper Ingebrikt sade till oss på introduktionsmötet vid ankomst, och det har han ju helt rätt i.

Att vi hade ett fantastiskt väder under vecka 26 kan ju belysas av att vattentemperaturen i Tännån steg cirka tio grader under veckan. Då detta var den första riktiga sommarvärmen i omgivningen hade vi stora förhoppningar om massiva kläckningar av Sjösandsländan. Och visst kläckte det, tyvärr för sent för oss då när vi kastade de sista kasten sent på kvällen vår sista fiskedag kom de stora dagsländorna flytande på vattenytan. Precis när vi hittat rätt rytm i flugval, teknik, hemtagning, presentation och rätt rytm i levernet att fiska i snitt minst 14 timmar per dag måste vi åka hem. Dystert! På tal om kläckningar och insekter så landade de största nattsländor jag någonsin sett på oss under hela veckan, nästan larvigt stora. Är det nattsländor eller fågelungar?

Klinkhammer, Red Tag, gul forsslända i olika flytande stadier och knottvarianter var de flugor som genererade mest och störst fisk. Även en harr som tog en Butcher under kvällsfiske på knappt knädjuptvatten är ett minne jag vårdar ömt så här off-season. Just gul forsslända i dunstadie med CDC-vinge tog jag under en timma mina tre störa harrar på – efter den tredje var kroken böjd och flugan ofiskbar. Tyvärr var det enda flugan i sitt slag i asken, liknande fanns men med annan gul nyans och den tog inte fisken i samma frekvens. Tillfällighet eller inte? Ovetandet är en del av charmen …

Under de resterande fem veckorna av min monstersemester på sex veckor i somras hann jag även med lite flytringsfiske efter abborre, ett par besök vid ”klubbsjöarna” i Lerum och ett par underbara upplevelser vid Säveån. Noterbart är det ”bottennapp” i form av en gädda jag upplevde i flytringen – målet med turen var klart, nämligen ett par fina lunchabborrar. Men vid inpaddlingen mot land passade jag på att kasta lite sporadiskt och plötsligt satt Dog Nobblern fast i vad jag trodde var en stock eller annan bottenvegetation. Men det visade sig vara en, för årstiden, väldigt stridbar gädda som verkligen gav mitt #6 spö en riktigt minnesvärd kamp. Mer om detta här.

Precis innan semsterlugnet tog slut och kropp, vanor och hjärna började förbereda sig för arbete igen hann jag med två ljuvliga dagar vid Säveån. Ett nytt hot-spot hittades (läs mer här) och några öringar landades (och släpptes givetvis åter). Säveån är en oas, så otroligt vackert och har en grym potential för öring- och insektsliv. I mitten av maj är det dags igen …

Efter sommaren kommer hösten, och det är inget negativt med det, i alla fall inte för oss flugfiskare. I nästa del av denna avhandling behandlas hösten och vintern 2009 som kommer innehålla reflektioner om bland annat Hökensås och flugbindning.

Flugfiske app till Iphone?

2010-01-25T15:41:00.012+01:00

Flugfiskar du? Har du iPhone? Kan du tipsa om en bra flugfiskerelaterad app? Nej, tänkte väl det.

Drömapp till min iPhone är en för gränssnittet anpassad variant av Boström och Bengtssons "Nattsländor i öringvatten" och "Dagsländor i öringvatten". Ni vet de intelligenta och fantastiska identieringsböckerna i fältformat. Och varför inte en variant av "The Fly-Tying Bible" och "Flugbindning på mitt sätt"?

Är jag ensam om att törsta efter flugfiskerelaterade applikationer till iPhone? Allt annat, och det menar jag verkligen, finns ju. Kom igen nu utvecklare, här är köpsignaler!

Årskrönika - Flugfiskeåret 2009 - Del 1/3

2010-01-22T19:14:00.001+01:00

Att sammanfatta ett år klingar ju väldigt dramatiskt och seriöst, men det är faktiskt det jag tänkt försöka mig på. Jag är inte mästare på att sammanfatta, det vet jag om. När jag började skriva detta upptäckte jag snart att jag kommer att vara tvungen att dela upp den här "historian" i tre delar. Del 1 (denna) handlar om försäsongen, ungefär fram t o m. maj månad. Del 2 (kommer om några dagar) behandlar årets höjdpunkt, resan till Tännäs samt även lite semesterfiske fram t o m. augusti månad. Del 3 (kommer om ytterligare några dagar) behandlar höstsäsongen samt det faktum att jag äntligen tog tag i flugbindningen på allvar.

2009 var ett dramatiskt år på många sätt – kris och panik överallt, massarbetslöshet och oro. Men de regionerna av livet lämnar jag här där hän och inriktar mig istället på flugfiske. Naturen och flugfisket är det stället för mig att tanka upp livskvalitet och för att lämna oro och krishantering till morgondagen – det är viktigt att ha ett sådant ställe. Nu är det väl kanske inte just detta jag tänker på när jag befinner mig vid å, hav eller sjö – det är en undermedveten bonus som jag oftast blir påmind om när jag kommer hem.

Flugfiskeåret 2009 började som vanligt med en fruktansvärd abstinens, man vill något väldigt mycket men det är omöjligt. Vad göra i januari, februari och mars? Årets fiskeresa bokades tidigare under vintern, vecka 26 hoppades Per och jag att pricka en massiva dagsländekläckningar i Tännäs. En mysig timmerstuga med fjällutsikt och fiske i den privata delen av Övre Tännån var bokad. Detta faktum upptog mycket av mina funderingar under våren – vilka flugor? Har vi bokat (kläckningsmässigt) rätt vecka? Finns det fisk? Kommer Per att fånga större harrar än mig? Ja, frågetecknen var många och ångestladdade.

Lars-Åke Olsson och det amerikanska ”Trout-Bums gänget” hjälpte mig i min abstinens under den tidiga våren 2009, tyvärr inte personligen utan genom deras filmproduktioner. Lars-Åkes trilogi om flugfiske i strömmande vatten, inriktade på torr-, nymf- och våtflugefiske var mumma de mörka första månaderna på året innan havsöringen är lovlig 1:a april. Likaså de amerikanska ”lodisarna”, som går under det mer korrekta namnet Trout Bums, och deras tre filmer från Patagonien, Nya Zeeland och Mongoliet var skojfriska och gav abstinenslindrande effekt.

I mars månad damp det ner ett välkommet brev på dörrmattan hemma. Efter något års väntetid hade jag blivit antagen som medlem i Lerums Sportfiske och Fiskevårdsförening vilket öppnade välkomna dörrar. Spontanfiske en eftermiddag/kväll efter jobbet och tre nya sjöar som enbart är öppen för medlemmar är två exempel som direkt blixtrar till bakom pannbenet när jag tänker på det. Föreningsverksamhet är också något jag uppskattar, och att få kombinera detta med ovanstående är briljant.

Så blev det då april! Min önskan och förhoppning var givetvis att jag kunde stå i givakt och redo vid vattnet 1:a april, men så lätt är livet inte alltid. Arbete och familj … du vet. Men helgen efter kunde jag kombinera familj och fiske, min bror bor i Åsa och där finns det ju havsörings-hot-spots överallt.
När jag väl stod vid vattnet märktes det att kastformen var allt annat än väl bevarad under vintern, ibland räcker det inte att vara 100% motiverad. Jag nästan skrattade åt mig själv och min linbåge hela den första timman. Men efter en stund började jag och mina flugfiskemuskler (?) hitta rätt igen och bågen blev allt snävare och kasten längre och bättre placerade, dock uteblev känningarna av fisk endast ett par lovande hugg i tången spelade min hjärna ett spratt några gånger. Men tång var inte allt jag fick, tack och lov! En sak som vi flugfiskare har gemensamt med utförsåkarna är att deras ”sista åk” för dagen sällan är det, och vi tänker gärna ”bara ett par kast till”. Och det var i just ett av dessa sista kast som dagen skiftade från underbar till euforiskt underbar. Som en blixt från klar himmel smäller det till i spöet och en skvatt galen havsöring på cirka halvmetern tar min vita räkimitation. Det blir en minst sagt trevlig premiärfight med ett par rusningar ner i tången och mellan stenarna, rusningar som ger fisken hopp och mig magsår. Men jag vinner! Mina händer darrar av lycka när jag fotograferar min fångst med min iPhone.

De nästkommande veckorna går i liknande tecken, jag försöker täppa till varenda lucka i livets schema genom att stå utvadad i saltvattnet. Jag bedriver min jakt främst ute vid Näset/Smithska Udden, och fisket är bra. Jag landar flertalet fina silverblanka havsöringar och kan även tillräkna mitt samvete lika många hugg och tappade dylika. Livet är underbart!

Senare i april är det en närmast religiös upplevelse när jag premiärfiskar klubbvattnen i Lerum. Som medlem har jag tre sjöar att välja på – en större, en mindre och en ännu mindre. Det känns tryggt att börja i den mindre, lagom är ju alltid bäst brukar det ju heta. Och sjön levererar, jag får fisk på både Montana och Wolly Bugger under min första tur. Jag utnyttjar mitt medlemskap och fiskar i stort sett varje helg från sista veckan i april till maj månads slut. Och fisk får jag på bl. a., förutom ovanstående, imitationer av kläckande myggpuppor, haröra och corixa – klassiska regnbågsflugor. Jag är även bortskämd med att ha friskvårdstimme i arbetet, alltså när jag med rent samvete kan sluta tidigare och ägna mig åt friskvård. Och vad kan vara mer friskvård än att vara ett med naturen i och med flugfiske? Detta innebär att jag även har möjlighet till en fyra, fem timmars fiske en dag mitt i veckan. Inte illa!

Sköna maj välkommen ... sjunger de i Uppsala, men hos mig sjunger helst mitt spö i Säveån när den månaden kommer. Det är en högtid när den 15/5 kommer, då är det premiär för det fantastiska öringfisket med start i Floda och söderut. Hela berättelsen om denna högtid kan ni läsa här. För att sammanfatta innebar årets premiär att mitt spö gick i flera delar, jag såg bäver och vad dess tänder kan uträtta för mirakel samt att jag gick fisklös. Låter kanske inte så upphetsande (om räknar bort bäverupplevelsen förstås) men tvärtom, alla tillfällen vid Säveån är magiska oavsett fisk eller inte. Efter ett par veckor var jag tillbaka vid ån igen, och då fick jag jackpot - både fisk och en underbar naturupplevelse då jag lyckades spana in en Kungsfiskare.

Till försäsongen räknar jag också uppladdningen tillsammans med Per i Hökensås - två och en halv dags intensivt fiske med god whisky och cigarr som lök på laxen. Vi kände att vi var tvungna att träna upp fångstmusklerna inför Tännäsresan, vi vill ju inte få träningsvärk av alla feta harrar och öringar vi skall fightas med där uppe i norr. Vi kände även på oss att de dagar vi valt i Hökensås, de två sista dagarna i maj, var perfekt för att pricka in sjösandsländekläckningarna där nere. Och visst kläckte det, om än inte massivt, men fiskarna var betydligt mer intresserade av de riktiga sländorna än de imitation vi presenterade. Vi lade säkert 24 timmars fiske i ryggsäcken utan att fånga en enda lite firre. Så här i efterhand låter det smått fantastiskt att vi lyckades med denna bedrift (?), ungefär som att få 0 rätt på Stryktipset, men så var fallet. Hur som helst så var det underbara dagar där nere med 30 graders försommarvärme och helt vindstilla - sämre kan man ju ha det med vadarbyxorna på. Vi fick helt enkelt förbereda oss på lite träningsvärk i Tännäs ...

Jannes kläckare

2010-01-21T20:38:00.004+01:00

Ja, nu blev det ju inte så att nästa inlägg blev en årskrönika över fiskeåret 2009 som det var tänkt. Jag sticker emellan med en het fluga med inspiration från Jan Grandal-Johansen, en så kallad Jan's Emerger. I mina ögon ser den extremt giftig ut, samt att den ser ut att ha en väldigt bra flytförmåga. Påminn mig att binda upp ett gäng dylika i olika färger - gult, grönt, brun/röd en ljusare gul/vit variant tycker jag att asken förtjänar inför 2010.

Sälhår, tunn koppartråd, foam, hackelspetsar och tupphackel på en kläckarkrok (t ex. Kamasan B100) does the trick. Den här är på storlek 14.

Lite nya förmågor i asken

2010-01-11T18:44:00.007+01:00

De som följt den här bloggen kommer säkert ihåg hur jag stoltserade för några månader sedan med att äntligen lyckats minimera antalet flugaskar jag har med i packningen till 2 stycken. En ask med flugor som flyter och en ask med icke flytande flugor. Visserligen har jag dessutom en liten halvask för imitationer av myggpuppor, buzzers och knott, men den asken är ju lika stor som min snusdosa så den räknas ju inte. Och sen jag ju visst en speciell ask för havsöringsfisket i saltvattnet här på västkusten, men då jag jag ju endast en ask och det är ju super-duper.

Men nu när flugbindningen verkligen tagit fart på riktigt börjar jag få lite ångest över det kommer bli med detta lilla ovannämnda projekt. Känner på mig att när väl våren kommer och det börjar vankas fiske igen att jag kommer stå där och svinga mitt spö med fickor och väskor sprängfyllda med medhavda flugaskar.

Hur som helst, året slutade och började med lite flugbindning. Först kunde jag inte sluta med att försöka få till "X-Wingen" så nära 100% jag kommer med den kompetens jag har, och jag tycker det börjar likna något. Här är den bunden med enbart bindtråd och foamvinge i storlek 18. Det skall bli mycket spännande att prova den i olika färger och storlekar kommande säsong, den flyter som en kork hur som helst.

Inspirerad av "Superhero-flugorna" i senaste numret av Fly-Tyer Magazine skapade jag "The Flash" (den gul-röda) och "Green Arrow" (den grön-svarta), som för övrigt även är klassiska karaktärer i DC Universe som jag föredrar när det kommer till comics.

Sen kämpade jag en stund med den "PMD Compara Dun" som syns längst ned av bilderna. May-Fly Tails, en tunn Fly-Rite kropp och sen hjorthår som vinge, den blev godkänd till slut tycker jag nog.

Nästa uppdatering blir nog en årskrönika av fiskesäsongen 2009. Detta om jag inte hinner binda något mer jag vill dela med mig av innan förstås.

Cheers!

The X-Wing Emerger goes progressive

2009-12-28T20:32:00.002+01:00

De som känner mig känner också till min förkärlek för progressiv rock så som t ex. Genesis, Marillion, Rush, King Crimson och Kansas. Blev väldigt inspirerad av musiken jag lyssnade på nu vid bindstädet så jag kunde inte hålla mig från att göra en mer progressiv variant av The X-Wing Emerger när jag ändå hade grejerna framme.

Denna gång gul bindtråd och grön floss till kropp, Summer Duck fibrer till stjärtspröten och en Panduro Hobby inköpt tunn foam till vingar/flytkudde. Den här betydligt tunnare foamen var väldigt mycket enklare att binda till. Den här är i storlek 18.

Groovy!

Use the Force!

2009-12-28T19:48:00.003+01:00

The Force is strong with this one - meet the X-Wing Emerger.

Ganska simpelt bunden kläckare med endast bindtråd och foam samt fasanfibrer som stjärtspröt. Originalreceptet ligger Jay Fullum bakom och han använder Z-Lon som stjärtmaterial, men det fanns inte i mina materiallådor.

Flugan är tänkt att vila under ytfilmen, med endast foamen ovanfår ytan. I mina tankar verkar den väldigt giftig, jag hoppas detta infrias i realiteten också.

Sköna söndag vid bindstädet

2009-12-27T19:48:00.005+01:00

OK! Då är det snart vardag igen ... i några dagar, sen kommer nästa helg och lite ledighet. Så är det så här års och inte mig emot.

Jag bestämde mig för att binda lite flugor med CDC-ingrediens; F-fly i storlek 14 och 16 i färgerna gul och grå samt en CDC Biot Thorax med kalkon biot som kropp. Lite folköl, flugbindning och Genesis i stereon kan liva upp vilken söndagkväll som helst.

Vision Varioverse - rulle med ha-begär

2009-12-22T16:51:00.005+01:00

Så här års brukar nästkommande säsongs nyheter att rullas ut i diverse flugfiskemedier, så även i år.

På hallgolvet landade idag senaste numret av Flugfiske för alla, och i förra veckan damp ju även senaste dubbelnumret av Flugfiske i Norden ned på samma plats. Trevligt då stundande helger inbjuder till läsning, helst med fötterna på vardagsrumsbordet och med en kupa cognac på armlängds avstånd. På baksidan av Flugfisk

e för alla har ju Vision huserat de senaste numren, då med en fyndig annons för deras spöserie Cult. Men på det senaste numrets baksida fanns, en för mig, het nyhet! En ny fantastiskt vacker serie rullar som Vision kallar för Varioverse. Enligt mig väldigt vackra! Även om likheten med Waterworks ULA-rullar är väldigt slående, fick jag ett oekonomiskt ha-begär. Hur ska detta sluta?

Mer info finns på hemsidan, helt dedikerad för rullarna: http://varioverse.com/

Moustique

2009-12-21T22:29:00.006+01:00

Efter att ha underhållit en magsjuk son hela dagen och kvällen och försökt, på ett pedagogiskt vis, förklara för honom att det inte riktigt är läge att leka i årets första snö ute när man är sjuk behövde jag binda upp några flugor för att få tankarna i fas igen. Valet föll på ursprungs-CDC-flugan Moustique i storlek 14.

Istället för bindfloss till kroppen använde jag ett annat favoritmaterial, kopparfärgad Lagartun French Mini Braid och ribbade gjorde jag med svart Monocord-tråd.

Min egna julklapp till mig själv dök även upp i brevlådan idag från settern.se - två böcker och en DVD-film. Jag ser mycket fram emot att läsa Frank Sawyers Nymfteknik och se Johan Klingberg binda flugor ur boken på DVD-filmen. Den välkända engelske fiskevårdaren och flugfiskaren Frank Sawyer har fått stor betydelse för fisket med nymf. Här har Nick Sawyer sammanställt en del av farfaderns artiklar och personliga anteckningar som beskriver teknik, fiske och flugbindning. Sawyers böcker Keeper of the stream och Nymphs and the trout har fått internationell erkännelse, men han är nog mest känd som skaparen av Sawyer Pheasant Tail Nymph. Boken är illustrerad av konstnären Thommy Gustavsson, samt med några av Frank Sawyers egna skisser.

Westrins Fjällflugor fick jag på köpet, vilket gladde mig och min plånbok då jag tänkt köpa den oavsett. Gunnar Westrin är en favorit som jag uppskattar väldigt mycket. Hans sätt att uttrycka sig, sin kärlek för naturen samt sin 50-åriga erfarenhet av fiske som han på ett smakfullt sätt delar med sig av.

Jag längtar till maj …

2009-12-06T16:29:00.001+01:00

Vid ett flertal tillfällen har jag tittat djupt i mina flugaskar utan att riktigt hitta det jag skådat i luften och/eller på vattenytan.

Inspirerad av en artikel i senaste numret av amerikanska mästermagasinet “FlyTyer” skapade jag den här. Väldigt rolig att skapa och inte så jättesvår som jag trodde. Nästa gång ska jag välja en storlek mindre på kroken, annars är jag nöjd.

Nytt lim innebär nya experiment

2009-12-06T13:00:00.001+01:00

Köpte mig ett nytt sorts lim/cement för att fixa och trixa med bland annat vingar … hittade ett som heter “Hard As Hull” som jag slog till på.

Testade att göra en nattsländevinge med hjälp av detta lim och en CDC-fjäder och jag tycker resultatet blev väldigt bra. Spännande fluga att göra dessutom - “Finlandia Caddis”, jag slarvade med hacklet lite men har applicerat “Water Shed” så att den flyter nog önskvärt ändå.

CDC Bibio – kan det va nåt?

2009-12-05T20:19:00.001+01:00

Dagens flugbindning … en buzzer-mygg-kläckar-bibio-variant. Jag tror på den till våren …

CDC, bindtråd, sälhår, tinsel och krok.

AgentX och Wonder Cloth – mumma för varje flytlina

2009-11-30T21:07:00.001+01:00

OK! Nu vet jag att säsongen är över. Jag har väl vetat det i några veckor nu, men nu är det definitivt då jag har preparerat mina linor inför vintern.

Jag har ju sen förra säsongen gått och blivit kär i RIO’s Gold linor och har provat diverse medel och kurer för mina Gold-linor i klass 4 och 6, men inte blivit riktigt nöjd.

Så jag tog tag i saken och nosade upp RIO’s egna “glidmedel” AgentX (som ju är det medel som appliceras på linorna i tillverkningen) och hittade ett bra pris ($20 inkl. frakt) på Ebay. Inte nog med att man fick en flaska Dunder Honung för linorna, ingick gjorde också speciella tvättlappar (?) för proceduren – så kallade Wonder Cloths. Fantastiskt! Nu vet jag vad Wonder Woman skulle använt om hon flugfiskade …

Tvätta bort alger, smuts annan beläggning från linorna med en Wonder Cloth som du blött med vatten. Upprepa det ett par gånger.
Applicera AgentX på en ny Wonder Cloth och vik den som en falafelrulle och kör linan genom paketet några gånger.
Vänta 5 minuter.
Ta ytterligare en ny Wonder Cloth och putsa rent din lina från överflödigt medel.
Du har en helt ny lina.

Av testet att döma är jag 100% nöjd med investeringen. Linan glänste oerhört fint och var hal som en oljad blixt!

Så, nu är linorna preparerade och de och jag väntar på våren.

Wax on, wax off …

Pattegrisen version 1.1

2009-11-29T12:14:00.001+01:00

Ja, jag kunde inte hålla mig. Pattegrisen var en väldigt spännande “fluga” att binda och jag vet ju dessutom att den verkligen är en fiskfångare.

Den här gången gick det betydligt bättre. Kroppshacklet/speyhacklet applicerades betydligt bättre och resultatet ser inte så nyfriserat ut som den i det första försöket, antennerna av de vita saddlefjädrarna blev bättre och bands in på var sida om den blyförtyngda kroken och framför allt fick jag till ribbingen av nylontråd. Jättekul!

För den intresserade har Capricorn ett smidigt kit, finns att beställa här.

Snart är det april igen ….

2009-11-25T14:05:00.001+01:00

Ja, förhoppningsvis är det snart april igen … Jag längtar ju inte direkt efter alla spralliga 1:a april skämt, utan jag tänker ju självklart på havsöringssäsongen.

Provade på att göra den danska succé- och modeflugan nummer 1 för detta underbara fiske - “Pattegrisen”. Den var väldigt svår att göra, speciellt hade jag problem med att få kroppshacklet rätt. Men men.. det är mitt första försök, och som bekant kan ju inte allt fungera 100% första gången.

AIK SM-GULD 2LAX9 - Kläckarvariant

2009-11-03T20:55:00.004+01:00

Euforisk efter AIK:s fantastiska prestation i årets allsvenska fick mig att binda två stycken CDC-kläckare. Jag kallar dem "2LAx9" och "CDC-Tjernström". Håll till godo ...

Homeward Bound - Hembundet i Lerum

2009-10-19T18:43:00.002+02:00

_________________________________

Plats: L. Långetjärn, Lerum
Väder: Sol, 3-5 grader
_________________________________

Väldigt fiskesugen vaknade jag på lördagsmorgonen, snabb frukost intogs och termoskaffe bryggdes. Är detta sista fisketillfället för i år, kommer den feta damen sjunga för mig i bilen på hem efter fisket? Havsöringsfisket och Säveåfisket är förbjudet och klubbsjöarna stänger för fiske den 15/11. Även om det är cirka en månad till det datumet ännu så vet jag att kalendern är ganska fullbokad på helgerna framöver och spontanfiske en vardagskväll lyckas jag nog inte pricka in med tanke på solens vilja att belysa min del av klotet den här tiden på året.

Förutom att detta antagligen då är mitt sista fisketillfälle i år så är det här tillfället också unikt på ett annat sätt, nämligen att jag skall fiska med hembundna flugor. Äntligen har jag kommit igång på riktigt med flugbindningen, och det är inte en dag för tidigt. Jag har haft utrustning tidigare, men den har mest bara legat hemma och blängt på mig och gett mig dåligt samvete. Jag tror att jag på vilje underskattat mitt eget tålamod att lära mig något nytt beroende på att jag är livrädd att misslyckas. Men jag har nu äntligen gett mig fan på att ta tag i detta, och det är jätteroligt! Jag började försiktigt för några veckor sedan att binda flugor tillsammans med Johan Klingbergs pedagogiska film ”Att börja med flugbindning” och flugbindarbibeln och mästerverket ”Flugbindning på mitt sätt” av Lennart Bergqvist. Med hjälp av dessa och tillsammans med nyinköpt städ och material började jag att lära mig binda Påfågelnymfer, Haröra, Woolly Bugger, Double Legs, Pheasant Tail, E-12, Red Tag, Myggpuppor och lite egna varianter. Och nu är jag fast! Även om jag fortfarande är i ett något förvirrande status gällande allt material, vilket alternativt material man kan använda och alla ”fackuttryck” som omnämns av vanare flugbindare …

Väl framme vid sjön valde jag att knyta på en av mina hembundna Pheasant Tails i krokstorlek 12, och jag får ju medge att jag var ganska stolt när jag trädde tafsen genom kroköglan. Frågan var ju om den slutgiltiga bedömaren, fisken, också skulle tycka att jag har talang vid städet. Jag kan upptäcka några väldigt försiktiga vak här och var över sjön, jag övertygar mig själv om att det finns myggpuppor i ytan som fisken gärna försiktigt sörplar i sig. Jag kastar mot det näckrosbälte där jag var så lyckosam sist jag var här, men inget händer. Jag mest står och njuter av hela situationen, tystnaden och naturen. Efter stund börjar mitt tålamod att tryta, jag har fiskat av den halvcirkeln av sjö framför mig utan den minsta känning av fisk och några vak har jag inte upptäckt vid min position heller. Jag bestämmer mig för att byta position, bara några kast till … det behövs bara två kast innan det exploderar i spötoppen. Fisk! Det är ett rejält hösthugg och regnbågen är ilsken! Ett hopp, två hopp och och en rejäl rusning rakt ut i sjön. Spöet håller jag enligt instruktionsboken i ett fastgrepp rakt upp och det är faktiskt lite ansträngande, det är en fin fisk som känns betydligt större än de regnbågar jag fått här tidigare i år. Spännande! Efter en sista rusning och ytterligare ett hopp blir fisken trött och lite mer medgörlig och jag kan börja hemtagningen på allvar. Fisken lägger sig något på sidan när jag tar in den, spöet i höger hand och håven i vänstra – kom till pappa! När jag ska till och håva in får fisken antagligen se mitt fula tryne och blir vettskrämd för den börjar ruska på huvudet likt en gädda. Jag tappar den. Den simmar/flyter mycket retsamt ut mot sjön igen för att sen spritta åter ner till friheten. Svordom! Det var nog årsbästa på regnbågsöring och detta på en hembunden fluga och det är just det sistnämnda som räddar mitt humör och dagen. Tänk att jag kan binda en fluga som är fångstgivande, jag måste ta en kopp kaffe …

När jag sitter där i mossan och njuter av termoskaffet börjar det blåsa upp något, vid den här sidan sjön har jag vinden i ryggen och jag bestämmer mig för att vara kvar. Den kommande halvtimman fiskar jag utan att något händer, fast jag är fortfarande euforisk av det jag upplevde innan kaffet. Jag får ett hugg till, efter en kamp på cirka 15 sekunder erkänner jag mig besegrad då även denna firre sliter sig. Det var ju värst vad detta skulle vara svårt idag då!

Det börjar vaka försiktigt vid kastbryggan 100 meter till höger om mig och jag bestämmer mig för att byta taktik och position. När jag tar står och knyter på en myggpuppa hör jag röster som kommer närmare mig i skogen:

– Vakar det nåt? .

– Nja, säger jag. Några småvak mitt ute i sjön. Jag har haft en rejäl bit på och ett hugg.

- Ja, det förstår jag. Sist vi satte ut fisk slank det även med ett par riktiga tafsryckare runt och över två kilo.

- Då var det säkert en utav dom som jag hade på då. Jag tappade den precis innan jag skulle lägga den i håven.

Min klubbkamrat önskar mig ett riktigt skitfiske och går vidare mot andra sidan sjön. Jag kastar ut min lilla myggpuppa och hoppas på det bästa. Jag ser inget vak utan blindkastar och hoppas på att det är ”en sån där lördag” som jag kommer att komma ihåg i vinter. Flugan tar jag in långsamt långsamt utan att spår syns på vattenytan, men ingen fisk ser min imitation eller ratar den. Plötsligt börjar det vaka till vänster om mig, väldigt nära strandvegetationen och efter några ringar på vattenytan kan jag se ett mönster i vaket. Jag tar upp linan och kastar mot området där jag såg en ”ring” för en stund sedan. Jag tar hem lite lina så att den är sträckt och låter flugan ligga där och guppa försiktigt i vågorna som den tilltagande vinden gör. Jag väntar någon minut innan jag börjar ta hem flugan lugnt och försiktigt, men inget händer. Men precis när jag skall ta upp och lufta flugan plaskar det till vid min lilla imitation, jag gör ett mothugg men det finns ingen fisk fast i slutet på spetsen. Är fisken vindögd? Otur? Dålig tajming i mothugget? Ja, oavsett så gläds jag över att fisken såg min egenskapade kreation och ville attackera den.

Det blir ingen fisk i plastpåsen jag packat med för ändamålet idag. Tråkigt, men man kan ju inte vinna jämt även om det är målet. Roligt är ju dock att de flugor jag bundit hemma lockade fisken och att de höll – det ger mersmak.

Sköna Söndag vid klubbsjöarna

2009-09-20T19:26:00.011+02:00

Dag 30 (2009-09-20)

_________________________________

Plats: L. Långetjärn, Lerum
Väder: Sol, växlande molnighet 10-13 grader
___________________________________

Fiskesuget blev för stort, jag måste ut och svinga spöet, det kändes som det var en månad sedan sist. Jag planerade att fiska mellan 0700-1100 och därmed ha en bra tidsmarginal till eftermiddagens familjeaktiviteter.

Det var en ljuvlig morgon och naturen bjöd på ett fantastiskt skådespel när jag kom ut till sjöarna, solen hade precis gått upp och morgondimman dansade vackert över Stora Långetjärn. Nu var det ju inte där jag tänkt fiska utan vid den mindre dito, det är en intimare naturkänsla och det känns inte som att varje kast är ett blindkast om det inte vakar. Men skulle det vaka? Sist jag var här var det en riktig vakfest, ibland kändes det som sjön var kolsyrad. Men nej, det var en helt annan scen idag, inga vak syndes över Stora Långetjärn när jag gick förbi den och vid Lilla Långetjärn var det också en ovanligt lugn vattenyta.

Jag startar morgonens äventyr med ett Haröra med guldskalle, den funkar ju alltid brukar man ju säga. Mitt nya spö skjuter lika fint idag och det är en fröjd att hitta en kombination av spö och lina som man är 100% nöjd med. Till mitt fiske efter i första hand regnbågsöring i stilla vatten använder jag alltså min senaste spöinvestering, ett Loop AEG #6 4-delat som skjuter min RIO Gold #6 som ett skott. Till fiske i mindre stömmande vatten efter öring och harr kör jag ett Guideline LPXE #4 och även till det fina spöet använder jag superlinan RIO Gold #4 och till lite tuffare förhållanden utmed västkusten efter havsöring kör jag ett Sameo Classic #8 tillsammans med världens bästa kustlina Guideline Coastal #8.

Mitt fiske är resultatlöst den första timmen. Det börjar vaka sporadiskt ute i sjön och när det plaskar till in vid en vasskant till vänster om mig bestämmer jag mig för ett flugbyte. Jag ser inga insekter varken på vattenytan eller i luften, jag binder på en myra. Under processen/tiden det tar att byta fluga vakar det igen rakt framför mig och en kort stund senare till höger om mig. Samma fisk? Jag kastar myran mot det första vaket till vänster om mig, drar in lite lina för att linan och tafsen skall ligga spikrakt. Inget händer så jag tar sakta sakta in myran. Jag ger samma imitation och taktik cirka tjugo minuter innan jag byter till en myggpuppa. Jag har ännu ett mindre vak framför mig och jag provar att sända min lilla myggpuppeimitation där. Kastet är bra och linan och tafsen ramlar tyst ned på den stilla vattenytan. Plötsligt känner jag hur det rycker till i spötoppen och det blir lite krusningar på vattenytan. Mitt mothugg är för sent och obestämt och jag tappar fisken.

Ytterligare tio minuter passerar, det har slutat vaka vid min plats och jag bestämmer mig för att det är dags för frukostmacka och kaffe vid vindskyddet på andra sidan sjön. Under min paus tänker jag i taktiska banor. Myggpuppan var ju lovande, skall jag fortsätta med den trots att jag inte har så många vak att kasta på? Bestämmer mig för att prova ytterligare ett "säkert kort", att störa vattenytan (och reta fisken till hugg?) genom att hasa en E-12:a. Vi kör på det! Jag väljer en något mindre svartare variant av denna så fångstgivande imitation av en nattslända som söker sig mot land. Efter några kast blir det action! Från ingenstans ser jag en plog på vattenytan mot min fluga, allt går fort så jag hinner inte reagera. Fisken hoppar upp mot min fluga kanske tio meter framför mig, men den missar. Inget napp, men ett skådespel som får mig att le.

Jag fiskar ytterligare en halvtimme med samma fluga och provar också en annan favorit, en Double Leg. Men inget händer och jag börjar känna mig lite frustrerad. Vad ska jag göra? Byta sjö? Nej, skam den som ger sig, jag byter ställe istället, och fluga.

En svart-gul Montana med guldskalle knyts på och jag får en god känsla i hela kroppen. Jag konstaterar att jag har en halvtimme kvar av fisket innan jag måste bege mig hemåt. Det räcker med tre kast innan min goda känsla besannas. Precis under en näckros, väldigt grunt mot land tar det stopp i min hemtagning. Jag är helt säker på att min krokförsedda nymf har fastnat i näckrosstjälken, men får betydligt bättre känsla nästan direkt då ett par bekanta ryck i spöet identifierar att det är Montana som är delstaten för dagen. Det blir en trevlig kamp och näckrosorna gör det dessutom väldigt spännande. Efter ett par rusningar och några tvärstopp senare ligger fisken i min håv. Jag ger den utrymme för några sista ord innan den får känna på min nyinköpta präst.

Väl hemma rensar jag fisken och stoppar den i frysen. Det skall bli gott med halstrad regnbågsöring och ett gott torrt vitt vin nästa helg.

And then they were two ...

2009-09-06T20:18:00.011+02:00

Jag har för många flugaskar, det blir trångt i chestpacken och det händer väldigt ofta att när jag ska byta fluga får jag upp fel flugask. Jobbigt ...

Så, jag bestämmer mig för att minimalisera antalet flugaskar till två. En ask för flugor under vattenytan och en ask för flugor på och precis under vattenytan. För att klara av detta behöver jag två ganska stora flugaskar och jag vill ha dom vattentäta och med genomskinliga lock. När jag var i Hökensås tidigare i somras såg jag några flugaskar som var perfekta! Dum som jag var köpte jag dom inte då, men nu förra helgen kunde jag inte hålla mig.

Väl hemma återstår bara att fixa, trixa och välja ut. Resultatet blev det önskvärda, två flugaskar fulla med de flugor jag fiskar med. Ganska logiskt, alltså. Givetvis blev det många flugor "över", och då mest fler exemplar av flugorna. Men de kan jag fylla på med efter hand ...

Underbart!

(PS! Tilläggas bör kanske att jag har en liten liten ask som innehåller Superpuppor och Myggpuppor, men den tar ju ingen plats. Sen har jag också en speciell ask för havsöringsfiske, men när jag fiskar efter det har jag ju inte de andra med mig)

Vakfest i Lerum

2009-09-06T18:12:00.008+02:00

Dag 29 (2009-09-05)
___________________________________
Plats: L. Långetjärn, Lerum
Väder: Regn, regnskurar, sol 10-15 grader
___________________________________

Skulle mitt nya spö (Loop AEG 696-4) vara lika bra vid vattnet som vid kastbanan när jag testade det? Ja, jag var i stort sett övertygad om att så skulle bli utfallet, men visst var man lite spänd om investeringen var klok.

När jag kom fram till Lilla Långetjärn vid 06:00 på lördagsmorgonen har det precis blivit ljust, det duggregn som mötte mig vid parkeringsplatsen har bytts ut till ett riktigt hällregn och det är med viss svårighet jag knyter på en Double Leg på spetsen - det är både väldigt blött och ovant kallt. Men de första kasten ut mot regnbågsöringarna värmer gott, mitt nya spö skjuter linan fantastiskt bra. Jag märker efter några kast att jag inte är koncentrerad - jag tänker inte när jag fiskar in utan jag vill så snabbt som möjligt få upp flugan för att få kasta ett nytt kast med min nya bästa vän.

Regnet avmattas och snart ligger sjön som en spegel framför mig och det börjar som på en given signal vaka direkt. Och det är alla slags tänkbara vak - plog-, plask-, hopp- och ytvak. Plogvaken ser smått komiska ut, jag tror första att det är en vattensnok modell större som simmar i ytan men konstaterar snabbt att det nog är en höstaktiv regnbåge som sörplar myggpuppor i ytan. Konstaterandet får mig då givetvis att försöka imitera detta och jag knyter på samma myggpuppa (en röd-blå variant) som jag tog en fin firre på tidigt i våras. När jag står och byter fluga vakar det friskt ca. 20 meter snett framifrån vänster om mig, härligt tänker jag och avslutar knuten. Jag kastar ut, flugan hamnar ungefär där vaket utspelade sig för någon minut sedan. Jag drar hem lite lina så att linan och tafsen spänner sig och ligger någorlunda rakt på vattenytan. Jag gör ingenting utan väntar med spänning ... När tålamodet tryter tar jag långsamt långsamt hem linan då vaker det plötsligt ca. 10 meter till höger om flugan. Jag tar upp, gör några luftkast och kastar ut mot vakringen och en halvminut senare sitter det en stridbar regnbåge på kroken. Lika underbart det är att kasta med mitt nya spö är det givetvis att drilla fisk. Maktkampen fisk-människa blir inget jag kommer att komma ihåg om några år, men den gör lite motstånd och några små rusningar. Det skall bli väldigt trevligt nu när hösten kommer och vattentemperaturen sjunker och därmed höjer fiskarnas kämpaork. Fisken återutsätts varsamt och sprätter kvickt ner mot säker mark i sjön.

Jag firar fångsten med en kopp kaffe och några frukostmackor - det smakar som vanligt ytterst förnämligt med frukost ute i det fria. Medans jag sitter och mumsar tittar jag ut över sjön och det vakar konstant, ett tag ser det nästan ut som det är kolsyra i vattnet för jag ser vakringar överallt. Precis när jag packar termosen åter i chestpackens ryggsäck börjar det regna, och då menar jag det. Hällregnet varar i tio minuter och ytaktiviteten avtar direkt. När regnet avtagit något börjar jag fiska igen, denna gång med ett haröra som lockelse men inget händer. Jag byter till en Montananymf men den ger mig inte heller någon lycka. Mönstret återupprepar sig dock, när det slutat regna helt börjar det vaka igen. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag har en timmes fiske kvar innan jag "måste" vara hemma hos familjen igen, och jag har dessutom lovat att storhandla på vägen hem. Myggpuppan åker på igen och jag kastar konstant på vak under den sista timmen. Men, det blev ingen mer fisk. Jag tycker detta är besynnerligt och det stör mig väldigt mycket på vägen hem - ändrade de kostvanor så tvärt mellan regnen?

På väg hem ringer jag Per för att rapportera morgonens fiske och att spöet fungerade så bra som jag hoppades. Jag berättar också att jag prickkastade på vak utan resultat under ca. en timma. Han frågar mig om jag provade med en Superpuppa? Jag får ett magsår direkt, självklart skulle jag ha provat det. Skall bli skönt med färre flugaskar i packningen att rota i vid nästa fisketillfälle. När jag kommer hem skall jag ta tag i projektet att minimera mina flugaskar från 5 st till 2 st.

Speedwayresultat i Hökensås

2009-09-03T15:37:00.011+02:00

Dag 26-28 (2009-08-28-30)
___________________________________
Plats: Hökensås, Prinsasjöarna och Enesjön
Väder: Sol, regn, kraftig vind 10-15 grader
___________________________________

Så var det dags igen för en trevlig helg med fiskefokus i Hökensås, denna gång förhoppningsvis med inte bara fokus utan också fisk. Sist vi var på plats var i maj, det var tropisk hetta och vi satt tålmodigt och inväntade kvällarnas Sjösandsländekläckning. Trots kläckning, om än inte en massiv sådan, och många fisketimmar gick vi bom både Per och jag.

Fisket kunde inledas på fredagseftermiddagen – I Prinsasjöarna och Enesjön syndes inga vak och i fiskeshoppen informerade man om en vattentemperatur på 18 grader. Det är nymfer och streamers som gäller! Black Martinez, flicksländor, Haröra – den här gången har jag bestämt mig för att inte laborera så mycket med flugorna utan satsa på säkra och välkända kreationer längst ut på tafsspetsen.

Jag kom ner några timmar före Per så jag hann checka in i stugan, köpa fiskekort och fiska av ett par timmar i Enesjön innan hans framkomst. Resultat – en abborre tog min imitation av en simmande flickslända. Kort där efter ringer Per och meddelar att han kommit fram och stod och köpte fiskekort, jag lade en beställning till honom på en långsamt sjunkande flätad tafs som Roman Moser satt sitt namn på. Jag har hört mycket gott om hans flätade tafsar och det var med dessa (flytande och långsamt sjunkande) jag kom att fiska med i helgen. Och jag kan bara stämma med i hyllningskören. Vi bestämde att synas vid Prinsasjön och att han skulle skynda sig på, för här skall drillas firre!

- Tjena, det skall blåsa i helgen.
- Vill du ha en öl?
- Vad tror du?

När spöna var monterade och Per fått visa upp sina nya fina vadare och tillhörande skor begav vi oss bort mot en inbjudande vik. Vi jämför flugval och börjar kasta. Det är i stort sett folktomt vid sjön och vinden ligger på ganska bra och vi skrockar om ”Hökensåsspöket” och att ”korv också är gott”. Efter en timmes fiskande och några flugbyten senare bestämmer vi oss för en paus, vi dukar upp rökverk och öl och sätter oss och snick-snackar lite. Vi ser några små brunaktiga dagsländor kläckas, men det är inte något som synligt verkar intressera fisken.

Vi byter vik och Per gör ett schackdrag i flugvalet när han knyter på en Double Leg – kort därefter var Hökensåsspöket som bortblåst för hans del. Grattis! Det är en fin regnbågsöring som Per landar på ett perfekt sätt – det är han som bjuder på middag ikväll. Double Leg alltså, det är det som gäller. Jag tog en fisk på den flugan förra hösten här nere, jag tittar i en av mina flugaskar och konstaterar att jag bara har en kvar. Per rensar fisken och jag byter fluga. Vi fiskar ytterligare några timmar, jag har ett hugg men inte mer. Det blir allt mörkare och blåsten ökar i styrka. Vi bestämmer oss för att åka till stugan och ladda inför morgondagen. Väl i stugan dricker vi öl och whisky och äter chips till förrätt medan fisken ligger på engångsgrillen, det blir en mycket god måltid.

När klockan ringer 04:50 på lördagsmorgonen känner vi oss inte så starka som vore önskvärt, men kommer upp efter en dryg halvtimme. Vi sänker en varsin Resorb och två Red Bull lite kvickt. Packar kylväskan full med potatis- och räksallad, korv och hamburgare, öl, Johnnys Senap och annat som man bör ha med sig på en fisketripp. 06:00 står vi utvadade i Enesjön med en varsin Double Leg på tafsspetsen. Det blåser väldigt friskt idag, man kan tro att det är april och att man står på västkusten och kastar efter havsöring. Efter någon timmes resultatlöst fiske bestämmer vi oss för att vandra till andra sidan sjön (från parkeringen sett). De gånger vid varit här tidigare har vi aldrig riktigt gett den sidan chansen, trots att vi sett att det ofta står folk där, bonus är ju att vi då kan ha vinden i ryggen och att den djupa skogen bakom ger lä. Vi hittar oss ett varsitt spot vi tror på och börjar kasta. Efter en stund börjar det vaka längre ut i sjön och även ett fint vak inom kastavstånd mellan oss. Jag knyter på en CDC-geting och lägger ut den mot vaket, Per är tålmodig och har kvar sin Double Leg på tafsen vilket var ett smart val då det är han som snart står där och drillar. Vi känner inte för fisk till frukost så den får simma åter ut i sjön och ta igen sig. Kort efter vakar det på samma ställe igen, Per ger mig den äran att kasta på det. Jag knyter på min enda Double Leg och kastar ut mot vaket ett par gånger, flugan fastnar till slut i en näckros, förtvivlat försöker jag rycka loss flugan – tafsen går av och jag står nu utan den så fångstgivande modellen. Svordom!

Klockan börjar närma sig 09:30 och vi börjar bli frukosthungriga, men bestämmer oss för att fiska av ytterligare en vik innan vi går åter mot parkeringsplatsen. Per lånar ut en av hans egenbundna Double Leg. Rätt som det är, när jag som minst anar det rycker det till i tafsen, det är en fin regnbåge på, den gör motryck, jag har den på i 10 sekunder innan jag tappar den. Tafsen går av och fisken gör ett jättehopp upp i luften och jag tycker mig se flugan i mungipan och tafsen hängandes där efter. Fy fan, tänker jag. Nu måste vi ha frukost. Vi tänder på en engångsgrill och knäcker oss en varsin kall öl. En landad och en tappad, med tanke på hur vi brukar ha det i Hökensås så är det bra utdelning. Hökensåsspöket är borta för Per, men spöket gäckar mig fortfarande även om jag har haft fisk på innan tafsen gick av. Vi bestämmer oss för att besöka shoppen efter frukost, Per behöver handla 0,18 tafs och vi behöver båda inhandla mer Double Legs, det är helt klart att det är denna fluga som gäller. Killarna i shoppen blir inte överraskade över att vi nästan tömmer deras lager på den här flugan.

Vi beger oss åter mot Prinsasjöarna, det är lördag och det blir allt mer folk i sjöarna. Vi går bort mot Lilla Prinsasjön. Per ställer sig på samma spot där han landade den första regnbågen dagen innan, och det tar inte långtid innan han står där och drillar igen. Bra jobbat! Den här gången är det en väldigt fin fisk, det klart största hittills. Vi är båda fortfarande väldigt mätta från en stadig grillad frukost, så fisken får friheten åter. Vi fiskar en bra bit av den ”pool” som förgrenar de båda Prinsasjöarna, Per får en till och jag har ytterliggare ett par hugg, men inget mer. Precis när jag är på randen till både ångest och magsår händer det. En riktigt aggressiv regnbåge får syn på min fluga och ger mig en riktig kamp. Under hela drillningen är jag övertygad om att jag skall tappa den eller att tafsen skall gå av, det är ju ändå i Hökensås jag är. Men jag lyckas landa den efter en riktigt trevlig fight där fisken gett upp ett par gånger men återfått orken och börjat rusa igen. Per gör tummen upp och jag ser redan fisken i folie när jag tittar på den håven. Äntligen!, tänker jag och sätter mig och tänder en cigarr i duggregnet.

Efter min paus vadar jag ut i vattnet igen och efter ett par kast har jag fisk på igen. Den gör en rusning, men den sitter fint på ända tills tafsen går av igen (!). Jag bestämmer mig för att tapera bättre inför morgondagen, och sätta en halvmeter 0,25 tafsmaterial mellan tippetringen i den flätade tafsen och den längre tafsspetsen.

Vi tar min fisk och går mot parkeringsplatsen, vi tänker bege oss till den trevliga grillplatsen vid Nordvattnet för att tillaga min fisk. Väl framme vid parkeringsplatsen närmar sig en man i Vegamössa och med något desperat i blicken.

- Hur går det?
- Jo, det går väl skapligt, svarar Per
- Jag har varit i alla sjöar och det är lika dåligt överallt
- Vi har landat fem och tappat ytterligare några stycken
- Jasså? Var då? På geting då eller?
- Här och vid Enesjön. Nej, inte på geting utan på den här (Per visar sin Double Leg)
- Jaha, ni kör Zonker ni …
- Nej, det vet jag inte, svarar Per osäkert. Det imiterar en nattsländelarv.
- Ja, men kulan där då? Mannen tänker på guldskallen.

Vi vet inte riktigt vad vi skall säga eller göra, vi avslutar konversationen och beger oss mot Nordvattnet. Det tar ett tag innan vi får fart på grillen i den hårda blåsten, men snart ligger den färdigkryddad i folien på grillen. Jag tycker givetvis att den här fisken är betydligt godare än den som Per bjöd på igår.

Vi avslutar dagen i Enesjön och Per landar ytterligare en firre. 5-1, något som Per är väl medveten om och gärna refererar till ett speedwayresultat. Helt slutkörda efter 14 timmars fiske är vi snart åter i stugan och mumsar chips och dricker whisky och öl. Och efter 22:00 ligger man i sängen och sover riktigt gott.

Konstigt nog är jag väldigt pigg när klockan ringer vid 05:00 på söndagen. Vi planerar att fiska mellan 06:00 och 11:00, sen bege oss till stugan och städa den innan vi måste lämna in nycklarna vid 12:00. Söndagens fiske är som vanligt väldigt trevligt, men varken Per eller jag lyckas kroka någon. Per kommer närmast med ett hugg som sliter av hans allt för tunna tafs.

Summa summarum har det varit en fantastiskt trevlig helg, vi har båda jagat iväg Hökensåsspöket, vi har haft skapligt höstväder även om det blåst väldigt mycket. På väg hem till Göteborg igen längtar jag redan tills nästa Hökensåstripp, det är trevligt där nere …

Nytt spö - Loop AEG 696-4

2009-09-03T11:35:00.008+02:00

Efter att ha provkastat ett Loop AEG 696-4 (klass 6, 9 långt och 4-delat) var jag tvungen att slå till. 1990 kr (utgående modell - halva priset) för ett spö jag anser andas minst det dubbla priset - det skjuter min RIO Gold lina fin fint och jag älskar kork-gummi-mixen i handtaget. Lagom mediumsnabb aktion - detta kan bli mycket bra. Förhoppningsvis får jag tillfälle att provkasta det live vid en sjö till helgen.

http://www.flyfishingfilmtour.com/blog/tbd/2008/05/loop-aeg-series.html

http://www.youtube.com/watch?v=p8aGdkxs7NI

En härlig eftermiddag i Lerum

2009-08-22T17:45:00.008+02:00

Dag 25 (2009-08-19)
___________________________________
Plats: Lilla Långetjärn, Lerum
Väder: Sol, 18 grader
___________________________________

Det är onsdag och jag måste fiska. När jag svänger in på parkeringen vid klubbstugan står det en annan bil där och en man med ett litet barn i en Baby-Björn säger "Hej" till mig när jag kliver ut och öppnar bakluckan där spö och annat finns. Jag frågar honom om det blivit något, det är ju en ganska öppen, otydlig och abstrakt fråga i vanliga fall, men han vet självfallet vad jag menar och jag får svaret att han inte fiskat utan frun är ute och plockar svamp. Han berättar att han sett några vak som han gärna skulle vilja fiska på men fått prioritera annat istället. Han är övertygad om att jag kommer få ett bra fiske.

Jag vandrar mot Lilla Långetjärn, det är en härlig dag. För någon timme sedan satt jag på kontoret mitt inne i centrum och nu är jag här, snacka om kontraster. När jag kommer fram tittar jag ut över sjön, de vak parkeringsplatsmannen pratade om ser jag inte, han kanske inte varit vid denna sjön. Jag knyter på ett säkert kort i en Montana nymf och börjar kasta, sjunktafsen gör att flugan sjunker snabbt, förhoppningsvis mot det djup jag förmodar att fiskarna står på. Givetvis vakar det på andra sidan sjön och mitt i, jag når ju inte dit så det är ju självklart att fiskarna står där. Jag ignorerar och fortsätter nöta vid kastbryggan jag hade sån framgång vid tidigt i våra. Det går en timme, en och en halv. Jag hinner byta flyga ett par gånger och den första fiskkänningen får jag på en orange Dog Nobbler. Det är ett snabbt hugg, jag hinner knappt reagera eller så står jag bara och njuter och drömmer - jag missar den. Frustrerad kastar jag mot samma ställe igen men fisken har överlistat mig den här gången.

Jag byter brygga, fluga och tafs, Harörenymf med guldskalle och en flytande tafs närmare bestämt. Istället för att kasta ut mot sjön kastar jag utmed land, precis utanför strandvegetationen - rätt beslut för det bara ett par tre kast innan en ganska fet och argsint regnbågsöring gör sig besväret. Till en början känns det som ett bottennapp, men den känslan övergår från frustration till lycka när det börjar rycka i spötoppen. Den fightas väl och är helt omedveten om att jag för dagen tänkt praktisera Catch & Release. När den väl lugnar sig och jag skall till att sätta till håven skrämmer åsynen av mig den och den bestämmer sig för en sista chansning. Men flugan sitter väl och jag lyckas till slut få fisklukt i håven även idag.

De sista timmarna kastar jag på några ytterligare vak utan önskat resultat. De kläcker någon liten svart dagslände variant som jag försöker imitera i en liten Black Gnat i storlek 18. Jag försöker även med en imitation av geting och myra, men det blir inget mer idag. Oavsett om man får fisk eller inte så tycker jag spänningen och situationen att få fiska på vakande fisk är underbart underhållande.

På väg hem ringer Per och frågar om vi skall ge Hökensås ytterligare ett försök om ett par veckor. Självklart säger jag - jag bokar stuga direkt!

Säveån - andningspaus innan allvaret

2009-08-04T11:09:00.014+02:00

Dag 23 & 24 (2009-07-28/2009-08-02)
___________________________________
Plats: Säveån, Floda
Väder: Sol, växlande molnighet 15-20 grader
___________________________________

Jag har aldrig haft sex veckors sammanhängade ledighet tidigare, under mitt yrkesverksamma liv bör kanske tilläggas. Det känns lyxigt att ha semester och även ha tid att ha semester under semestern. Och det har varit underbart ... jag vet att klyschorna om det "dåliga" vädret sommaren 2009 kommer drivas till sin spets vid kaffeautomaterna på de flesta arbeten när folk är tillbaka i tjänst, mitt arbete är inget undantag.

Under min sista och sjätte semestervecka ville jag få lite fisketid och det vid Säveån. Återgången i tjänst kommer bli enklare med lite total naturupplevelse i sinnet, skönt när man sitter med näsan intryckt i skärmen och betar av sex veckors e-mailhistoria.

Det känns som och var längesedan jag var här. Jag har inte varit vid ån en vardag tidigare i år, så jag är första kund på Statoil i Floda när de öppnar 06:00. Allt som krävs för en lyckad dag inhandlas, fiskekort och färskt snus. Ensam på parkeringen och ensam vid ån, det är fortfarande tidig morgon i naturen, färsk och frisk luft och morgondimman över ån ligger fortfarande och väntar på att bli avlöst av dagen. Jag monterar ihop mitt klass 4 spö, drar på mig vadarutrustningen, monterar på ny tafsspets och drar linan genom spöringarna. Jag går ner från parkeringen och ställer mig på träbron som går över ån, vakar det något? Nej, några vak går det inte att urskilja.

Jag bestämmer mig för att gå nedåt slutet på den översta sträckan för att börja mitt fiske för dagen. Det var där i en utav åns mer lugnflytande delar som jag stod tidigare i somras och kastade på ett par riktigt fina vak. Väl framme sätter jag mig vid strandkanten och spanar efter aktivitet på ytan och i luften, jag ser varken några vak eller insekter av betydelse - det är under ytan jag skall börja alltså. Jag knyter på en förtyngd fluga som skall imitera den gula forssländans nymf, jag tror på den. Enda sen jag drillade harr uppe i Tännån älskar jag färgen gult i flugfiske sammanhang. Positionerar mig ca 20 meter nedströms en sten som ger ett lockande bakvatten för fisk och fiskare. Flugan landar och sjunker några meter framför och vid sidan om stenen, det måste ju stå en öring och vagga där i bakvattnet? Hade jag varit öring hade jag definitivt gjort det, bestämmer jag mig. Efter en halvtimmas nötande ger jag upp, sätter min förhoppning till ett flugbyte och en förtyngd imitation av en simmande flickslända knyts på. Ytterligare en halvtimme senare sitter jag och njuter av en kopp kaffe och frukostsmörgåsar vid den stora sten som markerar den gränsen mellan den övre och nedre sträckan.

När jag sitter där och mumsar kommer jag på att det ju nu är tillåtet att fiska på både den övre och nedre sträckan. Jag packar ihop från rasten och beger mig nedströms. Jag vadar ut mot en sten och ett paradis visar sig, det ställe jag hittar bara skriker fisk. Det är nedströms en kraftigare fors och flertalet djuphålor och stenar gör att flera mindre strömmar och kanter skapas. Jag tackar mig själv och ån och börjar kasta mot ett bakvatten. Euforisk över att jag hittat ett sånt här übertydligt hot-spot har jag glömt bort och tänka vad det är jag presenterar för fisken. Jag blir snabbt påmind då jag ser ett tydligt vak inom kastlängd och ser några gula forssländor stiga uppåt från ytan. Lovely!

Jag knyter mycket vacker kläckarimitation av den gula forssländan, mycket lik den "Lunsentuss" som min vapendragare Per rönte sådana framgångar bland harrarna i Tännäs för några veckor sedan. Ett par kast senare mot vaket uppströms sitter den första öringen för dagen på kroken, den är inte speciellt stor men den är äkta, vacker och väldigt stark för sin storlek. Vi tampas med olika viljor i några minuter innan jag står som segrare och öringen ligger vettskrämd i min håv. Jag lossar kroken, mäter fisken mot mitt spö och uppskattar längden snabbt till mellan 28-30 cm - helt OK. Fisken tar lite tid på sig innan den får tillbaka orken och sprätter iväg mot djupare vatten igen. Jag är lycklig!

Jag kastar på ytterligare ett vak snett uppströms om mig, men är inte lika framgångsrik. Jag bestämmer mig för att ta en kafferast, bara ett kast till. Flugan landar där jag tänkt, snett uppströms om mig. Jag vill att den ska driva med strömmen över en djuphåla där det ligger en trädstam och vilar på botten över. När flugan driver över stammen ser jag en öring modell större sticka fram huvudet, jag är övertygad om att jag ska få drilla igen, och denna gången en större fisk. Men, den bjuder bara på huvudet och går tillbaka under trädstammen igen. Jag försöker locka den med samma bete igen några gånger, men icke. Kafferast ...

När jag är åter utvadad vakar det inte längre. En förtyngd nattsländepuppa sitter på tafsspetsen, det är roligt att fiska med fridrivande fluga under vattenytan, speciellt när man kan följa flugan med ögonen och se när fisken attackerar. Jag får två öringar på så sätt den här dagen innan jag ger upp och beger mig åter mot Göteborg. Jag summerar dagen för mig själv under bilturen hem, jag är väldigt nöjd. En fantastisk dag i en fantastisk omgivning, jag har fått drilla ett par gånger på både våt och torr fluga.

Några dagar senare är jag på plats igen ... Det är söndag och imorgon är det måndagsmåndag och allvaret börjar igen. Mitt självförtroende är stärkt av besöket vid ån för några dagar sedan, jag fick fisk och jag vet vad jag fick fisk på. Den större öringen under trädstammen vid djuphålan har gäckat mig under de dagarna jag har varit frånvarande - står den kvar? Jag beger mig direkt dit jag avslutade sist, jag måste prova fiska på den igen. Innan jag vadar ut sätter jag mig vid strandkanten och spanar efter vak och aktuella insekter tillsammans med en cigarr och en kopp kaffe. Jag känner igen situationen, det vakar inte och inga direkta insekter i luften. Med cigarren i mungipan knyter jag på en våt klassiker, March Brown Spider. Jag avslutar mitt rökverk och fiskar snabbt av den lilla poolen mellan strandkanten och stenen där jag vill placera mig för att börja kasta. Väl framme känns allt rätt. Jag upprepar min teknik, jag kastar flugan tio meter uppströms trädstammen så att flugan hinner sjunka ned mot botten och driva in i, förhoppningsvis, öringens synfält. Inget händer, jag byter till en sjunktafs så att flugan når ännu längre ned, men det hjälper inte. Istället börjar det vara vid ett par ställen nedströms mig, jag beger mig dit. Den gula kläckaren åker på igen och jag fiskar på vaken, jag byter till en något mindre Klinkhammer och det blir för mycket för den första öringen. Det blir knarr i min Bo Mohlin rulle ett par gånger och en öring på 30 cm är snart i mitt våld. Jag behandlar den med respekt och sätter den åter.

Några minuter efter att jag har torkat flugan och står och kastar på ett annat spännande vak får jag oönskat besök av två äldre tanter i badmössa som antagligen badat vid mitt hot-spot varje söndag i femtio år. De bryr sig inte om att det står en tok, jag, mitt i ån och fiskar för de vadar ut i baddräkt istället för vadarbyxor och slänger sig rutinerat ut en tio, femton meter från mitt vak. "Åhhh, va härligt" säger dom, "Fy fan" tänker jag för mig själv. Jag har aldrig sett några badjävlar i ån förut, men naturen tillhör alla om man respekterar den så min frustration är kortvarig. Jag bestämmer mig för frukost. När jag sitter och mumsar på smörgås och kaffe kommer dessutom två forsrännare och paddlar över de tidigare vakplatserna. Damerna går hem och paddlarna har passerat sen en halvtimme sen och jag är ensam igen, dock vakar det inte längre. Jag ger mig inte utan vadar ut dit jag avslutade innan rasten, nu med en förtyngd nattslände puppa påbunden. Jag får en mindre, om än väldigt vacker öring efter en liten stund och damerna är förlåtna.

Det är nu någon timme efter lunchtid och solen värmer. Det är liten insektsaktiviet i luften och på ytan och jag ser inga vak. Jag går nedströms mot ett parti jag aldrig fiskat vid tidigare, det är ganska grunt, snabbströmmande, men där finns flera intressanta hålor och syregivande bakvatten bakom stenar. Det är grundast i mitten av strömpartiet och jag placerar mig där. Jag väljer en Butcher i storlek 14 som jag kastar snett uppströms mot strandkanten där det är något djupare. Flugan får driva nedströms och jag kan fiska den även uppströms mot mig. Jag får två urstarka öringar på det här viset, den ena är liten, runt 15 cm men den andra är runt 30 cm och ger mig en fight som ger mitt ansikte ett enda stort leende. Våtfluga är roligt och kan vara väldigt fångstgivande om man hittar rätt.

Jag känner mig nöjd för dagen. Imorgon skall jag infinna mig på kontoret igen kl. 08:00, men det känns OK. Jag har haft en underbar semester som inneburit en hel del fiske och där givetvis veckan i Härjedalen slår allt. De två dagarna i Säveån gör att det blir lättare att återgå i tjänst, jag har fått den andningspaus jag behövde och först och främst har jag fått fisk.

Abborre med bonus på 3 KG

2009-07-28T20:33:00.018+02:00

Dag 21 & 22 (2009-07-22/23)

___________________________________

Plats: "Badsjön", St. Reusvattnet

Väder: Sol, blåst, 15-20 grader

___________________________________

En veckas avkoppling i sommarstugan uppe i de bohuslänska skogarna gör mig gott. Det är helt tyst, privat väg med bom och inga grannar - underbart! Svampplockning och bärplockning med familjen, bad om vädret tillåter, sällskapsspel i stugan på kvällen och det finns äntligen tid och möjlighet att ta tag i de böckerna och tidningarna som m

an inte annars har tid med. F

iske då? Jo, självklart finns det sådana möjligheter också. Att fiska abborre på fluga från flytring är en fröjd. Det är ettriga och huggvilliga fiskar som alltid bjuder upp till kamp - det var alltså abborrfiske som var målet och utrustningen lämpad för. Klass #6 spö och lina, tafsspets på 0.25 och i den medtagna flugasken fanns det streamers.

Någon sa till mig en gång att "finns det mört så finns det abborre så finns det gädda", detta vet jag gäller även "sjön" uppe vid stugan där jag brukar fiska då jag fått flera fina gäddor där under åren. Men denna gång brydde jag mig inte om gädda då abborre var beställt till lunch tillsammans med de kantareller som fru och barn skulle plocka under tiden jag satte i flytringen och svingade spöet. Få saker slår, enligt mig, smörstekt abborre och kantareller med råstekt potatis - bara salt och färskmalen svartpeppar behövs so

m smakf

örstärkare för att gom och själ skall slå frivolter av glädje.

Det går fort att pumpa upp flytringen - jag småler när jag tänker på misären sist jag skulle flytringsfiska här uppe i stugan tidigare i våras. Vid det tillfället glömde jag borde pump och flytväst hemma i Göteborg, dessa två saker var givetvis det första jag lade i packningen inför det här stugbesöket. Innan jag kan börja fiska bjuder jag min femårige son på en kort åktur i flytringen, han sitter i mitt knä och tycker det är mycket spännande saker som pappa håller på med. Att han framöver skall bli flugfiskare råder det ju inga tvivel om, och redan försöker han härma mina flugfiskerörelser när han fiskar krabbor vid havet

med snöre och klädnypa.

Jag bestämmer mig för att sätta på en snabbsjunkande tafs och en ganska lång tafsspets som längst fram skall prydas med en brun Dog Nobbler. Jag vill att flugan skall sjunka snabbt, det är ju högsommar så jag får för mig att de större exemplaren ligger och trycker på djupkanterna. Jag paddlar ut genom vassen, jag har vinden i ryggen så jag behöver inte alls anstränga mig för att få ut lina och tafs. När jag börjar kasta hör jag att min son har massor med frågor till mamma, frågor om fiske och flugfiske som mamma absolut inte kan besvara, men gör ett bra försök. Varför heter det så och varför gör pappa så och varför måste han han en sån? Att vara fem år är spännande - om man vill veta vad något heter så måste man ju också veta varför det just heter så.

Efter ett tiotal kast börjar jag tveka på mitt flugval, jag bestämmer mig för att plocka hem linan och byta till en annan färg. Jag väljer en vit dito och det visar sig vara klokt för i det första kastet efter flugbytet känner jag något där jag ryckvis drar hem linan. I kastet efter sitter det äntligen något på flugan. Jag känner direkt att det är absolut ingen större storlek på det som bitit på flugan, men det är hur som helst en liten fight och det tackar man ju inte nej till. När jag första gången ser fångsten under vattnet blir jag överraskad över att den mört som tagit flugan inte var mindre, hade det varit en abborre hade jag varit relativt glad och den hade åkt med hem till stekpannan. Snart luktar det mört om håvnätet och fisken släpps åter till djupet. Grattis.

Jag fiskar av vasskanten utan önskat resultat. Bestämmer mig för att paddla vidare mot ett annat hot-spot jag har på andra sidan sjön, en längre djupkant utefter ett berg som fortsätter ner i sjön. Väl framme byter jag färg igen, denna gång till en röd fluga med samma namn, alla fiskar gillar rött tänker jag för att hålla självförtroendet på topp. Alltid rött, alltid rätt textade Thåström tillsammans med Imperiet på 80-talet, och det stämmer i alla fall idag. För det tar inte många kast innan den första abborren sitter på, trevligt. Den kämpar väl i några sekunder och gör ett par rusningar, men det hjälper inte för snart håvar jag den och ger den "prästen". En fin matfisk tänker jag och kan redan känna doften av kantarell, smör och abborre. Finns det en så finns det flera. När jag tar hem flugan kort efter lyfter jag upp alldeles för tidigt och snabbt. Jag ser en rekordabborre som vänder precis vid ytan när jag okoncentrerat lyfter spötoppen för att förbereda ett nytt kast. Den vill jag ha, men jag får den inte. Den här gången. Jag har några hugg och stötar på min röda Dog Nobbler men inget som fastnar. Ett flugbyte till tänker jag, sen åker jag hem för dagen. Det blir en orange dito istället, jag fiskar med den i en halvtimme innan jag bestämmer mig för att paddla mot stranden. Jag paddlar och fiskar samtidigt, plötsligt får jag bottennapp, det var ju fan typiskt! Men helt plötsligt börjar bottennappet att göra utslag på min spötopp och snart ruskar det rejält i spöet. Jösses! Detta måste vara en gädda! Hur skall detta gå, jag har varken spö eller tafs för en gäddfajt. Detta konstaterande förhöjer givetvis känslan och spänningen. Jag kämpar och kämpar mot både gäddan och för att undvika spö- och tafsbrott. Jag lyckas ta in en del lina, men så rusar den ner mot botten igen, detta upprepas ett par gånger. Till slut är gäddan helt slut, och jag med. Jag drog det längsta strået den här gången, för det är gäddan som finns i min håv och mitt spö och tafs klarade fighten.

Det var ju inte tänkt att bli gädda till middag, men flugan sitter så pass djupt att jag inte kan plocka ur den utan att riskera händer och fingarar. Stekt abborre och kantarell på bröd till förrätt och ugnsbakad gädda tillsammans med rotfrukter och grädde till huvudrätt. Splendid!

Dagen efter stordådet sitter jag i flytringen igen. Under natten har jag drömt om jätteabborren som var nyfiken på min fluga, men vände när jag okoncentrerat för tidigt lyfte flugan ur vattnet. Jag vill har revansch, och jag vill ha abborre till huvudrätt! Det är en härlig dag, lagom varmt, lagom med blåst och jag har ett par timmar i flytringen framför mig. Jag bestämmer mig tidigt för att använda det jag vet fungerar, en röd Dog Nobbler alltså. Jag skippar vasskanten och paddlar direkt till bergskanten. Det går bra, jag får ganska tidigt en abborre i matstorlek. Efter detta landar jag ett par mindre abborrar som får växa till sig till nästa år. Jag drar ner solglasögonen för ögonen och blickar bak mot utrymmet i flytringen där matabborren ligger. Solglasögonen får den att se ut som en harr, detta får mig att le och längta åter till Tännån. När jag så smått börjar tänka på att abborren jag hittills landat enbart räcker till förrätt drar det till i spöet och snart är dagen räddad med två fina abborrar landade i stort i kasten efter varandra. Jag och magen har fått mitt lystmäte idag. Flugfiske efter abborre är något som jag nu verkligen fastnat för.

Semesterfiske efter regnbåge

2009-07-28T20:33:00.009+02:00

Dag 20 (2009-07-18)
___________________________________

Plats: Lilla Långetjärn, Kattjärn
Väder: Regn, rusk och åska
___________________________________

Det har gått några veckor sen fiskeveckan i Tännäs, men jag blir snabbt påmind av den då jag drar på mig vadarjackan och insidan av kragen luktar en blandning av myggmedlet Nordic Summer, lägereldsrök, cigarr och svett. Det låter kanske inte så upphetsande, men det är det.

Jag parkerar bilen på den tomma parkeringsplatsen, tacklar upp och beger mig mot sjön. Det är nästan helt tyst, regnet gör sig påminnt och smattrar lätt mot vadarjackan och några morgontidiga småfåglar hälsar mig välkommen. Så hur var det nu man gjorde, fiske efter regnbågsöring i stilla vatten, det kommer kännas konstigt att inte behöva menda linan. Jag bestämmer mig för en svart-gul Montana nymf med guldskalle - det brukar alltid fungera. Innan jag börjar kasta tar jag upp min mobiltelefon och sätter den på "ljudlös", jag noterar att klockan är 08:00. Regnet mattar av något och det börjar blåsa, jag står bra till så vinden stör mig inte alls, vad som oroar mig är dock de mörkare molnen som blåsten för mot mig.

Ett kast, två kast, tre kast och PANG! Dagen kan inte ha börjat bättre, en pigg och stark regnbåge tyckte om vad jag presenterade för den. Den kämpar väl och gör några rusningar innan jag landar den i håven. Jag har lovat att försöka få med mig en fisk hem till svärföräldrarna där familjen skall äta middag till kvällen. Men klockan är inte ens 08:30 ännu och jag har tänkt att fiska fram till ca 15, så denna får tillbaka friheten. Det är inte speciellt varmt i duggregnet och blåsten, jag bestämmer mig för att ta en första kortare kaffepaus. Kaffet smakar alltid ypperligt tillsammans med vakspaning, även om det som nu inte syns några vak på vattenytan. Efter pausen byter jag kastbrygga och fluga, jag bestämmer mig för ett annat säkert kort, en simmande flickslända knyts på spetsen. Jag fiskar in den ryckigt mot land och hoppas att det går någon fisk och mumsar nymfer in mot land. Men icke! En annan nymf åker på, ett haröra - samma resultat. Jag avverkar några nymfer till, en våtfluga en annan kastbrygga och så några nymfer till. Jag kastar även en myra mot ett vak ganska nära land, men inget. Istället för att drilla fisk bestämmer jag mig för en längre paus. Jag går upp till vindskyddet och dukar upp kaffe, smörgåsar och kexchoklad. Det börjar att regna häftigare och jag kan höra åskan dundra långre bort, hoppas att inte åska och blixtrar bestämmer sig för att störa mig.

Efter lunchpausen drar jag på mig vadarjackan igen, fäller upp luvan på densamme och beger mig mot sjön igen. Bestämmer mig för att börja om från början - samma fluga och samma kastbrygga. Men det verkar omöjligt och jag förbannar mig själv för att jag inte behöll fisken jag fick direkt på morgonen. Jag provar ytterligare några streamers utan, för mig, positivt resultat. Nu regnar det väldigt mycket och åskan kommer allt närmare. Jag känner mig halvt besegrad och bestämmer mig för att packa ihop för dagen och köpa en bit varmrökt lax på vägen hem istället, inte helt fel det heller.

Trots att jag misslyckades att komma hem med en middagsfisk, att det regnade och åskade kraftigt är jag nöjd med dagen. Det var skönt att svinga spöet igen och timmarna i naturen stärkte mig. Positivt är också så här i efterhand att jag har en revanschlusta i kroppen när jag tänker på sjöarna. I'll be back.

En underbar vecka hos de gäckande harrarna i Övre Tännån

2009-07-26T13:23:00.016+02:00

Dag 13 - 19 (2009-06-22 - 2009-06-28)
___________________________________

Plats: Tännäs, Övre Tännån
Väder: Strålande
___________________________________

Efter ett halvårs planering, förhoppningar och längtande var det äntligen dags. En hel veckas fiske i en kvoterad och privat åsträcka i Härjedalen låter som en våt dröm, och det vi upplevde låg i närheten av det också.

Mitt i natten, 02:00, väckarklockan ringer och jag hoppar ur sängen som en spänd fjäder med ett leende på läpparna. Frukost, kaffe och en sista genomgång av packningen i huvudet. En spänd förväntan i kroppen och klarvaken i huvudet, nu jävlar äntligen är det dags!

Per kommer och hämtar mig, vi stuvar in packning, spön och övrig fiskeutrustning i bilen. Det verkar som att jag och min vän är någorlunda lika när det kommer till packning, vi tar i i överkant och bilen blir fylld till både bredden och höjden. Det är tur att vi inte skall vandra för då hade vi behövt både bärare och hästar för att få runt det överflöd av prylar vi har med oss. Vi har ett larvigt hånflin påklistrade båda två när vi kör genom en tyst stad vars invånare fortfarande tar igen sig efter midsommarhelgen. Resan genom Sverige är ljuvlig, det tar några timmar innan solen går upp, men när den väl bestämmer sig för ännu en dag är det slående vackert. Få saker överträffar en soluppgång i den svenska tidiga sommaren ...

Vi bestämmer oss för att göra ett första stopp utanför Örebro för att spotta snus och dricka en varsin energidryck. Stoppet blir kort, vi vill framåt, vi vill fram och vi vill fiska! Vi vakspanar på varje sjö och vattendrag som far förbi utanför bilen, en konstig sjukdom vi flugfiskare har. Tänk vilka tankar och vilken längtan några ringar på vattnet kan innebära.

Timmarna är många men inte långa. Vi dryftar flugval, spö- och linval i bilen. Vad kan vi förvänta oss egentligen? Kommer du bara kasta med flyttafs? Tror du vi få uppleva en massiv sjösandsländekläckning? Kommer vi få någon fisk över huvud taget? Klass 4 eller klass 6 spö och lina? Väder? Hur blir det med mygg och knott? Det finns mycket och prata och konspirera kring.

Vi har bestämt oss för att stanna i Mora för att handla och bunkra upp mat inför veckan, vi kliver in på ICA Maxi precis när dom öppnar på morgonen beväpnade med handlingslista och en kundvagn. Vi skrattar och skrockar om vi skall köpa korv om vi inte får någon fisk, vi bestämmer oss för att man inte kan äta fiska varje dag. En klump i magen finns nog hos oss båda angående de korvpaket som ligger i kundvagnen bland grönsaker, chips, lösgodis, mjukost etc. Vi har några timmar kvar i bilen och vi har planerat att checka in i stugan vid 13:00, ta en öl och sen fiska på eftermiddagen och kvällen - we better get a move on!

Ankomsten till Tännäs var helt enligt schemat vid 12:30 - bra väder och snö på fjälltopparna. Underbart! Vi svängde ned till Rogens Naturcentrum för att spana i fiskeshoppen och för att eventuellt få några sista-minuten-tips om flugval, om det varit eller väntar kläckning och för att insupa allsköns annan information vi kan få. Personalen kunde inte informera oss om något vi inte redan visste och utbudet i shopen lockade inte till köp vid det här tillfället. Vi bestämde oss istället för att ringa till vår stug- och åvärd Ingebrikt för att få tillgång till stugan. Stugan är perfekt och utsikten är bedårande. Toalett, handdusch, ett välutrustat lite kök, köksbord och ett väldigt trevligt sovloft. Klockrent!

Ingebrikt informerar oss om att han mer än gärna åker med oss ned till ån för att peka ut lite hot-spots och delge lite information om ån. Han berättar att det varit väldigt kallt så här långt i år och att det egentligen bara är de senaste dagarna som temperaturen stigit till det mer normala för den härjedalska försommaren, vattentemperaturen är likaså logiskt relativt låg, omkring 11 grader. Ingen kläckning ännu så länge alltså, men Ingebrikt eldar upp oss när han ger goda förhoppningar till sjösandsländekläckningen under vår veckolånga visit.

Vi skålar in stugan och det faktum att drömmen nu är verklighet med en varsin öl och en slurk whisky. Efter någon timme kan vi inte hålla oss längre, vi måste få se fiskesträckan och vi måste få börja fiska den. Visar oss sträckan och vi dregglar - snabbt strömmande vatten, lugnflyten, nackar. Vi ser några småvak vid varje ställe Ingebrikt visar oss och Per kan inte hålla sig och frågar mig hänfört "Herregud, när skall vi kunna sova egentligen?". Ett par gigantiska svarta nattsländor landar på oss, men inga dagsländor alls i sikte. Nattsländetid nu alltså? Supperpuppor? Nattsländelarv? Frilevande eller husbyggande? Hjärnan går för högvarv och flugaskarna pockar på vår uppmärksamhet. Vi tackar Ingebrikt för introduktionen och beger oss till det ställe som kommer bli vår basstation under vistelsen, där vi kommer laga de flesta delikata måltiderna och vila oss mellan fiskepassen. Vattnet flyter ganska lugnt här men det finns en nacke med kraftigare strömmande vatten precis ovan, skolboksexempel alltså. Det vakar sporadiskt i strömmen mellan de båda partierna. Jag knyter på en Red Tag och vadar ut, Per bestämmer sig att gå uppströms forsnacken och prova sin lycka. Det dröjer inte många kast innan jag ropar "Fisk!" till Per över nejden, "men ingen storlek!" replikerar jag kort därefter. Men fisk är fisk och den första Tännå-harren är besegrad. En puss och sen snabb återutsättning. Harren har ingen direkt storlek att skryta över, men det är av ringa betydelse, jag kokar av glädje inombords. Jag fiskar av partiet ytterligare någon halvtimme, jag har ett hugg men inte mer. Jag bestämmer mig för att fira livet, Tännån och den harr jag nyss sett i ögonen med en cigarr. Det visar sig att även Per fått fisk, i samma storlek som min. Men han har inte tid att röka just nu och fördrar en pipa istället för ge naturupplevelsen en yttligare dimension.

Framåt kvällen börjar de att regna, vi är trötta och lyckliga efter bokstavligen talat en hel dags resande och alla nya intryck. Vi bestämmer oss för att återgå till stugan för middag och välbehövlig sömn. Vi kan lägga den första fiskedagen bakom oss, inga jättefiskar men ändå fisk. Pulvermos, korv, Johnnys Senap och en stor whisky tillsammans med den friska luften gör att vi somnar som prinsar. Vi bestämmer oss för att ställa klockan på lite innan 07:00 och har som mål att vara vid ån en timme därefter dagen efter. "Vi börjar längst ner, där vår sträcka börjar och fiskar uppströms mot rastplatsen fram till lunch. Och förhoppningsvis spisar vi vår första harr då". Så gick planeringen inför den första "riktiga" fiskedagen innan vi somnade.

Det var längesedan jag sov så gott som den första natten i "Buret" (stugans namn). Drömmarna handlade antagligen om komplicerande drillningar av strömstark fisk, tydliga vak och dagsländekläckningar. Stärkta av den plan vi satte upp kvällen innan fiskade vi uppströms från sträckans nedre gräns. Inga större fiskar landades och vi började så smått klia oss i huvudet och rynka på pannan något. Allt vi kan se ser perfekt ut, men var är den större fisken. Vid en strömnacke mötte vi den första personen som bodde i någon utav Ingebrikts andra stugor och där med kvalificerat till sig ett fiskekort på den övre sträckan i Tännån. Hans erfarenheter av dagen var lik vår, det finns fisk, men någon större pjäs har han inte sett ännu. Han var klädd i mygghatt mitt på dagen trots att det inte fanns en mygga, eller någon annan insekt i luften. Denna sträcka av ån kom vi därför att skojfriskt kalla för "Myggnacken" framöver. Jag och Per bestämde oss för att gå ytterligare uppströms till det parti, vår bas, där vi börjat fisket under gårdagen. Där fanns en eldstad så där kunde vi ju laga mat. Vi hade tänkt oss harr med smörstekta rotfrukter till lunch, men som det såg ut nu fick det bli helvegetariskt, och det funkar ju det också. Men men ... Tännån levererar när man som mest önskar. Precis innan vi skall vada i land för att göra upp eld tar en fin fin harr på 38 cm Pers Red Tag och lunchmåltiden blev komplett. Äntligen fisk med storlek, och det var en utav de godaste måltiderna jag ätit. Harr stekt i folie, smörstekta rotfrukter tillsammans med en ganska kall öl och whisky till dessert. Vi mådde oförskämt bra. Under måltiden kom vi också att döpa den här delen av fiskesträckan för "Skafferiet".

Vi kom att skapa en rutin under vår vistelse - en rutin som passade oss bra. Sömn till ca 07:30, fiske mellan 08:30 till precis innan midnatt. Vi njöt varje minut trots att det tog några dagar innan vi hittade "nyckeln" på hur och var den större fisken fanns. De första dagarna var det någorlunda jämnt i vår interna match om antal landade fiskar. I en match där det däremot inte var jämnt så var det i "bad-matchen", alltså den som handlar om hur många gånger man ramlat eller halkat vid vadning och lyckats bli våt innanför vadarbyxorna. Den matchen kom jag att vinna med 5 - 0 och dessutom även vattenskada en kamera på kuppen. Jag fick i alla fall den första och största öringen under veckan. Det var absolut ingen bjässe, men den kämpade och var så stark att jag trodde det var antingen en gädda eller en rekordfisk som tagit min dagsländeimitation. Öringen var dock så pass i storlek att den var godkänd för stekpannan, den blev en fantastisk lunch. Den här öringenfångsten blev också oerhört viktig i och med att den fångades där vi båda kom fånga våra, så här långt, livs fiskar och där vi kom att spendera mest fisketid de sista 4 dagarna. Ett fantastiskt vacker som binder samman ett antal mindre och grunda forsar och nackar och bildar en pool med flertalet djuphålor, större stenar och små forsnackar och strömmar. Jag kom att hitta mitt favoritställe i poolens ena kant på en sten där jag kan fiska av kanske en tredjedel av poolen och ha flera väldigt attraktiva strömpartier och djuphålor till mitt förfogande. Inte blev det ju sämre av att när jag väl hittat mitt hot-spot så vakade det i stort sett konstant bara meter från mig. Bilden nedan visar mig drilla en fin harr på just denna sten som var mitt andra hem under veckan och som jag drömt mig tillbaka till under hela sommaren. Den sista fiskedagen stod jag även där och fiskade på en vakande stor harr som jag inte lyckades få, och tro mig när jag säger att jag provade allt. Jag har i terapeutiska tankegångar kommit överens med mig själv om att just den här gäckande stora harr inte bet det jag presenterade för den av den anledningen att den ville ha mig åter i Tännäs snart igen. Men nu går jag händelserna i förväg.

Vädret under veckan var bästa tänkbara. Det blev varmare och varmare i både luften och vattnet. När vi kom till Tännäs var temperaturen i ån strax över 10 grader som jag tidigare nämnt, och när vi var tvungna att bege oss hemåt hade vattentemperaturen stigit till nästan det dubbla. I luften var det runt 30 grader mitt på dagarna, detta tar givetvis på krafterna. Men det är synd och klaga när man kan sitta på en sten i strömmen med vatten upp till midjan och fiska på vakande fisk samtidigt. Vi fick blöta våra kepsar regelbundet i strömmen, detta var väldigt skönt och svalkande. Väl hemma kunde man också stolt posera med en fin tvättbjörnssolbränna i ansiktet efter dagar där solglasögon var lika obligatoriska som flugspöet. Värmen gjorde också att mina ofrivilliga dopp i strömmen blev en positiv bonus.

När vi väl hittat vårt hotspot och fått varsin större fisk började vi hitta logiken och de berömda "nycklarna" för sträckan. Hur vattnet ser ut där fisken står och vad och vilken storlek på flugan de biter på. Låter väldigt enkelt, men det tog många timmar och flertalet i vattnet vändande fiskar på våra flugor innan vi fann det. Att detta hot-spot var att satsa på märkte vi ju först när jag fick öringen jag tidigare nämnt, och att jag under den drillningen kunde se ett par fina vak i ögonvrån. Per hade också en rolig (?) incident här. Jag hörde honom ropa "Fisk! Den är stor!". Den gjorde flertalet rusningar under fighten, den bestämde sig också för att prova Pers nerver genom att gå ner under en stock i vattnet. Hur som helst lyckades han lura ut den från under stocken, håven var i handen och nu skulle han "bara" få den i håven. Precis innan han skulle landa den gjorde harren en sista rusning och i det motrycket lyckades Per sätta upp spöspetsen i en mindre tall. Resultat - tafsspetsen gick av, fisken återfick friheten och ett antal svordomar och andra laddade ord utropades. "Det var min livs fisk! Jag lovar, det var en harr på runt en halvmeter!". Inte ens en god lunch, öl och en pipa kunde stilla smärtan av denna tappade storharr. Men han skulle få revansch, för dagen efter på exakt samma ställe - då samma harr bet på hans fluga (flugan från dagen innan satt fast i munnen). Det kändes nog väldigt bra (för Per) när den fick känna på prästen, det kändes bra för mig också då den fick bli middag.

Jag hade själv en liknande upplevelse när jag drillade och precis skulle håva en harr som jag uppskattade var ännu större, men i ett sista hopp lyckades den slita sig fri. Per vägrar tro att den var större än hans, något jag är övertygad om. Men jag skulle få revansch jag också, och det med råge. Efter att ha provat alla trick som jag har i mina flugaskar binder jag på en TKK och landar en fin harr på 40 CM. Jag tror knappt det är sant, jag blir så lycklig att jag blir stum, jag återutsätter den ganska direkt och lyckas inte utropa någon glädje förän jag ser Per komma tillbaks efter en kort tur något nedströms. Kort därefter igen sitter en harr på 47 cm på min imitation av en gul forsslända i dunstadiet. När den är återutsatt vakar det 20 meter uppströms, jag greppar mitt spö och nästa stora harr är på. När den är slutfightad, fotograferad och återutsatt är kroken böjd på flugan. Vilken dag! Fem harrar mellan 38 och 48 cm. Världens bästa fredag!

En underbart härlig vecka börjar lida sig mot sitt slut och vi börjar så smått att summera veckan för varandra. Vi är 100% nöjda! Stugan var kanon och fisket blev suveränt till slut och vi vill båda tillbaka till Ingebrikts sträcka, den har mer att ge och vi har flertalet fiskar som inte lyckades landa färskt i minnet. Under de sista själva timmarna vid ån hittar vi dessutom ett par nya hot-spots som vi lovar att komma tillbaka till. Det som var väldigt jobbigt dock, var att när natten kom den sista fiskedagen började det kläcka stor sjösandslända. De som var på plats i ån veckan efter oss måste ha fått en upplevelse utöver det vanliga. Att fiska denna fantastiska sträcka under en massiv kläckningsperiod. Lite skadeglädjesplåster för oss var dock att de som kom veckan efter oss också kunde räkna med en skaplig kläckning av annan sort, nämligen knotten. Sista kvällens fiske skedde i mygghatt som inte hjälpte och med händerna svarta av knott.

Veckan har gjort mig till en bättre människa och en bättre flugfiskare. Det lönar sig att nöta och åter nöta och titta djupt i flugasken. We'll be back!

Myggstift, öl, whisky, kläder & sovsäck

2009-06-18T18:36:00.005+02:00

Här ovan ser du bild på var vi (jag och min käre kamrat Per) ska, vad vi ska fiska och var vi ska bo.

Så där ja... äntligen är det på G.

Hela köket hemma är fullt med packning. Jag dricker ett gott ekologiskt rosé samtidigt som jag packar och funderar över vad jag skall och bör ha med mig på kommande veckans bonanza uppe i härliga Härjedalen/Jämtland.

För att göra saken kort så är det myggstift, fiskeprylar (i mängder), whisky, öl, kläder och sovsäck. Givetvis är det mer saker och där bland en hel del I-lands måsten. Men men ....

Räkna med en ytterst fet uppdatering om en och en halv vecka.

Lets get ready to rumble ... Tännäs here we come!

http://www.nettanskog.nu/

Dag 12 - Magiska Säveån

2009-06-08T11:11:00.020+02:00

Dag 12 (2009-06-07)
___________________________________
Plats: Säveån, Floda
Väder: 14 grader, växlande molnighet, regn/hagel
___________________________________

Sist jag var på plats för fiske vid Säveån blev det ingen fisk och den dagen bjöd också på en mindre rolig sorti i ett spöbrott. Men nu var det dags igen ...

Jag lurade kroppen genom att ställa klockan på 06:30, vilket i vanliga fall innebär uppstigning när det vankas vardagslunk och arbete. Kaffekokning, packning av vadarutrustning och säkerställande att rätt flugaskar är medpackade gör att jag vaknade på rätt sida. Statoil i Floda där fiskekort skall inhandlas öppnar 08:00 och dit tar det cirka en halvtimme dörr till dörr, vilket gör att jag slipper stressa - skönt. Solen skiner ute, termometern visar 12 grader och trädtopparna är stilla - det kan bli en trevlig stund vid ån.

Väl ute visar det sig att även om solen skiner så är himlen inte helt ljusblå, ganska tunga moln av olika färg och karaktär gör sig synliga - det kan bli en trevlig stund vid ån. Bilfärden ut till Floda innebär genomgång av taktik. Var skall jag fiska? Vad skall jag ha på tafsspetsen? Jag funderar i banor om säkra kort eller nya upplevelser. Kommer det kläcka Åsländor, Forssländor och/eller Sjösandsländor? Det hade varit underbart att få fiska torrfluga på hårt och tydligt vakande fisk. Jag vet att jag helst skulle ha varit på plats vid ån vid soluppgång, men för mig som bor en bit bort är jag beroende av Statoils öppettider och inte vill åka en extra runda till Floda med bilen dagen innan för att köpa kort av miljö- och ekonomiska aspekter, är det i dagsläget omöjligt. SMS-biljett eller Internetbiljett någon? Kanske är svårt att koppla det kvoterade antalet biljetter med modern teknik, men det hade varit smidigt.

Jag är framme vid Statoil ganska exakt 08:00 och inhandlar mitt förhandsbokade fiskekort av alltid trevlig personal. Framme vid parkeringsplatsen vid Tullängens Idrottsplats bestämmer jag mig för att gå lite mer nedströms än vanligt och börja fiska i en utav åns mer lugnflytande passager. Jag glider i vadarutrustningen, spöet och rullen monteras ihop och samman och ryggsäcken sätts på. Let's get ready to rumble!

Jag är inte ensam, det stod en bil på parkeringsplatsen när jag kom och nu ser jag antagligen bilens ägare som målmedvetet står och fiskar av vid det hot-spot där jag vanligtvis huserar. Skitfiske på honom! Jag går vidare nedströms, det är en trevlig promenad. Det har hänt ganska mycket i naturen under de två veckor jag varit frånvarande. Allt är mycket grönare och lummigare och fågellivet tycker jag också känns tydligare. Och de som spelar golf brukar kalla golfbanan världens vackraste idrottsarena. Pyttsan!

När jag kommer fram till den del av ån (mellan Keseforsen och Mayfly Pool) jag tänkt spendera dagen på ser allt perfekt ut. Ån flyter långsamt och lockande fram och i motljuset ser jag allsköns aktivt insektsliv över vattnet. Små dagsländor och faktiskt några mindre nattsländor syns karaktäristiskt tydligt, något som inte direkt får mig mindre fiskesugen och ivrig - men jag ser och hör inga vak. Jag sätter mig vid sidan av vattnet för att fatta viktiga beslut - vilken tafsspets och fluga skall jag börja dagen med. Beslutet är inte långt borta och en tafsspets på 0.17 och en Åsandsländeflymf knyts på. Nymfen går ganska ytligt och det tror jag på, en känsla som man inte skall förringa i flugfiskesammanhang. Jag tar sikte på en sten mitt ute i ån, det är lättvadat fram mot den och jag stannar tio meter innan. Om öringen är huggvillig och hungrig och det jag skall servera den gillas kan jag nästan garantera att det står en öring bakom stenen - skolboksexempel. Löslina tas ut och det knarrar underbart i Bo Mohlin rullen, första kastet placeras tre, fyra meter uppströms stenen så att flugan hinner sjunka några decimeter innan den når fiskens fönster. Inget händer, och gör inte så på någon timme. Jag byter fluga till en större harörevariant med guldskalle för att säkerställa om fisken står något djupare - inte heller det fungerar. Kaffepaus!

Kaffet smakar som vanligast allra godast i naturen. Det är ljuvligt att sitta utmed ån och lyssna hur det brusar från två håll och hur det fågelkvittrar från alla håll. Jag tar fram min kikare och tittar efter något spännande jag såg i pereferin när jag stod utvadad tidigare, visst är det en familj Kungsfiskare som bygger bo i strandkanten längre bort. Vackert och mäktigt. Jag har inga sötsaker till kaffet, men några vak som hörs längre bort mot Mayfly Pool slår vilken chokladkaka som helst. Spännande ... det börjar alltså att vaka lite grann nu. Jag avslutar min kaffepaus och beger mig mot vaken.

Väl framme vid vakplatsen konstaterar jag snabbt att jag kommer att få riskera tafs och fluga för att kunna stå på rätt ställe, det finns överhängande träd några meter bakom där jag kan stå och det är överlag väldigt svårvadat. En flytande nymf knyts på och de första kasten går bra, även om det skulle vara önskvärt att flugan skulle landa ytterligare några meter till längre fram. Men så händer det! Min fluga slår ner på vattenytan och det plaskar till ordentligt i området kring flugan. Jag gör ett mothugg, men det sitter inget på kroken. Jösses, vad var det! Adrenalinet pumpar och mitt hånflin är stort. Siktade öringen, som måste haft en bra storlek med tanke på plasket, på min fluga? Jag övertygar mig själv om att så är fallet och övertygar mig själv om att jag hittat nyckeln för just den här öringen. Jag är så ivrig att jag i nästa kast glömmer bort att det står en djungel ivägen bakom mig och sätter flugan prydligt i en trädstam, jag skrattar och svär samtidigt.

Samtidigt som jag har fullt upp att hämta flugan i trädstammen och i några grenar vakar det kraftigt igen på andra sidan ån. Tafsen har fått sig en omgång av min och trädets omilda behandling, jag sträcker ut den och jag är på G igen. Flugan placeras väl något uppströms och den driver lugnt och fint mot vakplatsen, detta repeteras ett par gånger och ÄNTLIGEN rycker det i linan! Ett ganska försiktigt mothugg följer och det är full action i spötoppen, det är en stark och stridbar fisk som alltid i Säveån. Nästa fråga som pulserar innanför pannan är självisk - hur stor är den? Svaret kommer ganska omgående då öringen känner för att slå en volt för att komma loss, det är absolut ingen större storlek, men den är som sagt stridbar och stark vilket resulterar i en trevlig kamp oss emellan. Jag lyckas näta den och den är smäktande vacker och i fin kondition och kring 40 centimeters strecket. Öringen sprattlar livfullt i håven, skönt att den har krafter kvar efter drillningen. Jag återusätter den försiktigt och efter att chocken lagt sig sprätter den fint iväg ner på tryggare mark under vattenytan. Jag är lycklig och euforisk - det luktar äntligen fisk om håven igen efter två fisktomma turer. Jag märker den efterföljande halvtimmen att min koncentration inte är hundra procentig för flugan hamnar inte alls där jag önskar i vattnet och när jag sätt den i strandkanten bestämmer jag mig för att det är lunchdags.

Det finns kaffe kvar i termosen och smörgåsar med makrill i tomatsås på i ryggsäcken. När jag sitter vid strandkanten och filosoferar ser jag Kungsfiskarna igen, inte helt fel att se en praktfågel när man äter lunch - så skulle man kunna ha det varje dag. Efter att det varit tyst i en kvart börjar det åter vaka på ett par ställen nära där jag krokade öringen förut, jag ser också stora vita dagsländor som jag identifierar som Åsländor börjar surra utöver vattnet. Torrflugedags! Jag letar i torrflugeasken efter en passande imitation och hittar en ljus större dagslända eller "rocken".

Flugan flyter högt och fint, men passerar över vakplatserna utan resultat och efter nästan en timmes nötande ger jag upp hoppet på flugan och knyter på en betydligt mindre mörkare allmän dagslända - en imitation av det jag ser i luften och på vattenytan. Spännande! Efter några kast hoppar en mindre öring upp och slukar min imitation. Fisken är en decimeter mindre än den tidigare fisken, men kämpar väl och ger mig och mitt spö en match i några minuter. Efter återutsättningen märker jag att något är på väg att hända i naturen - det blir mörkt och börjar blåsa, snart börjar stora droppar falla från himlen och snart bryter det ut. En mäktig och hård regn- och hagelskur. Jag låter linan ligga ute i vattnet och drar upp luvan på vadarjackan. Jag tycker det är mysigt att stå där i vattnet med vadar utrustningen på, dock tror jag inte att de som är ute utan vadarbyxor och vadarjacka tycker det är speciellt mysigt. Efter tio minuter är det över och solen skiner igen. När jag drar upp spötoppen för att luftkasta min fluga torr igen märker jag att det inte finns någon fluga kvar på tafsspetsen. Konfunderad bestämmer jag mig för att kombinationen av min lilla fight tidigare med hårt haglande slagit av den tunna tafsen?

Jag ser flertalet vita sländor som flyter på vattenytan som inte överlevt den plötsliga skur jag nyss upplevde. Kanske öringen kommer kalasa på ett fingerat spinner fall nu? Jag knyter på en vit spent spinner för att prova, man kan ju bara misslyckas. Men jag lyckas! En stolt och vacker öring i samma proportion som den senaste fisken tycker min spent fluga ser mumsig ut och tar ett hastigt beslut. Öringen är i storlek som en skollinjal på 30 centimeter och även denna bjuder upp till dans i några minuter. Samtidigt som jag tar in fisken ringer mobiltelefonen i jackfickan, den får ringa tänker jag och fortsätter inrikta mig på att ta hem fisken på bästa sätt. Den håvas, granskas och återutsätts.

Jag returnerar samtalet jag nyss mottog - familjen börjar längta efter pappa och jag får lite dåligt samvete. Jag har haft en underbar dag vid ån och hoppas jag kan komma tillbaka snart igen. Kanske jag då får möjlighet att inrikta fisket mer på nattsländor? Vem vet, hoppas kan man ju.

Dag 10 & 11 - Hökensås

2009-06-02T19:44:00.010+02:00

Dag 10 & 11 (2009-05-30/31)

____________________________

Plats: Hökensås

Väder: Larvigt bra (om man vill ligga på stranden)

____________________________

För att ladda upp inför årets händelse, fiskeveckan i Tännäs, bestämde jag och Per oss för att förlägga de sista dagarna i maj i Hökensås. Jag gillar Hökensås, även om jag inte fått mängder med fisk där så är det alltid väldigt trevligt och omväxlande fiske och alltid trevligt sällskap. Stuga bokades och familjen förbereddes någon vecka tidigare.

Det är ju inte alltid som väckarklockan börjar ryta 02:00 och konstigt nog vaknade jag pigg som en lärka, jag gissar på att detta beror på att det är fiske som vankar. Några frukostmackor förbereddes, en dusch för att vakna till, en sista överblick på packningen innan bilen packades. 03:00 satt jag i bilen och körde ut genom ett tyst Göteborg. Den två och en halv timmes bilfärden gick smärtfritt, soluppgången var vacker och kaffet och snuset som inhandlades på Statoil i Bollebygd smakade ypperligt. Ganska exakt 05:30 körde jag in på parkeringen vid Hökensås Semesterby, där satt redan Per i sin Opel och väntade otåligt. "Jag har varit här sen klockan fem, nu åker vi ner till Enesjön".

Morgondimman låg vackert över sjön när vi kom ner, ett par flugfiskare kunde man skönja utvadade på varsin sida av viken närmast parkeringen, och en tredje stog och tittade ut över sjön vid oss på parkeringen. När jag passade på att inta frukostmackorna jag förberett hemma på morgonen passade Per på att pressa den tredje personen på stalltips inför vårt morgonfiske. Han hade tydligen redan fyllt sin kvot med fisk, han hade fått dem på dränkta kläckarimitationer av Sjösandsländan. Inte nog med det, det var ju "Stillborns" han hade fyllt kvoten med dessutom. Ja, det gäller att vara kreativ när man är flugfiskare. Samtidigt som frukostmackorna intogs och senare vadarna åkte på och spö och rulle monterades vakade det titt som tätt ute i sjön, och så hade det tydligen varit nu under den tidiga morgonen.

Väl på plats på vårt hot-spot började vaken avta, även om det plaskade till då och då fortfarande var skådeplatsen nu mitt i sjön och dit når vi inte. Vi blindkastade och blindkastade, bytte nymfer mot flymfer mot streamers. Men icke ... Hökensås-spöket skrattade åt oss. Vi bestämde oss för att ta en öl istället och titta i flugaskarna. Inte helt fel det heller.

Dagen flöt på i ett lagom trevligt tempo. Halva Enesjön fiskades av och fler ölpauser, flugor och tafstjocklek avverkades. Vi passerade flertalet flugfiskare under vår tur runt sjön, inte heller de hade haft någon lycka, tråkigt för dom men bra för vårt självförtroende.

Nästa anhalt i vår jakt efter stridbar regnbågsöring blev Nordvattnet. Samma scenario som tidigare blev tyvär resultatet. Så vid lunchtid blev det korvgrillning istället för färsk grillad fisk. När man inte får fisk kan man ju alltid köpa grejer tänkte vi och åkte upp till fiskeshoppen. Nyckel till stugan vi hyrt skulle hämtas och lokala flugor inhandlas. Förutom att shoppen bjöd på välbundna imitationer av vassländenymf och kläckande sjösandsländor bjöd besöket och de inhandlade flugorna på välbehövligt stärkt självförtroende. Vid Prinsasjöarna skulle spöket skrämmas bort och besegras. Men icke ...

Klockan blev efter 15:00 och vi bestämde oss för en välbehövlig paus. Vädret var nu för bra, blå himmel, gassande sol och + 25 grader. Vi åkte tillbaka till Enesjön och hittade en solig glänta. Vadarskorna åkte av, ölen öppnades och cigarren tändes - om några timmar skulle vakfesten börja. Väder, årstid och killarna i fiskeshoppen utlovade en kläckning framåt 18:00. Och visst började det vaka lite smått, men inte det bonanza vi väntat. Hur som helst, vi kunde inte vänta längre ... Men ingen fisk. Och ingen annan vi såg fick något heller. Vad är problemet?

Problemet visade sig vara att vi valt fel vik. När solen började gå ner gick vi bakom hörnet till den vik vi startade dagen vid, och där hade det dragits fisk, vi till och med såg en drillning. Klockan blev efter 21:00 och vaken avtog, så även vår ork och vårt tålamod. Besegrade bestämde vi oss för att åka mot stugan och grilla korv, snacka lite skit och dricka lite whisky. I säng kom vi efter 23:30, klockorna ställdes på väckning kl. 04:00 på söndagen.

När väl klockan ringde några timmar senare kändes det helt ologiskt och omöjligt att gå upp. Vi tog sovmorgon till 05:00 istället. Skönt! Stugan snabbstädades, grejerna packades in i bilen och sömndruckna stack vi åter mot vattnet. Morgonen och dagen flöt på som en kopia på dagen innan.

På väg hem i bilen dracks det Red Bull och åts lösgodis. Systemet behövde en riktig sockerkick för att hållas vaken - 8 timmars sömn på 2 dygn tillhör inte den vanliga rutinen. Jag funderade också ganska mycket på varför jag inte fiskat med Nattsländor när jag såg flertalet både på ytan och i luften, hur dum får man vara. Det misstaget gör jag inte om.

Summa summarum - väldigt trevligt, frustrerande och fisklöst. Men korv är ju också gott!

BOOM!

2009-06-02T19:03:00.004+02:00

Dag 9 (2009-05-22)

____________________________

Plats: Magnehult

____________________________

Min säsong hade börjat på allra bästa sätt; några fina havsöringar i april och bra utdelning vid klubbsjöarna i Lerum. Stärkt från säsongsupptakten begav jag mig iväg på bortaplan för att drilla fisk. Men ibland är det svårt, det skulle kunna vara lätt att säga att det "är det som är tjusningen" med favoritsysselsättningen. Men det vore en klyscha, och bitterheten och revanschlustan är betydligt större än "tjusningen" i skrivande stund. Missförstå mig inte, det var fantastiska dagar i mycket trevligt sällskap, men det är bittert när man går tom i P&T-vatten på så många fisketimmar.

Magnehult 2009-05-22

När jag är hemma i uppväxtstaden Norrköping har jag på senaste tiden försökt att planera in några timmars spösvingande och regnbågsdrillande i Magnehults fiskevårdsområde som ligger mellan nämnda stad och Katrineholm, så även denna gång.

Per hämtade upp mig utanför föräldrahemmet vid lunchtid och vi parkerade bilen vid fiskekortsautomaten en dryg halvtimme senare. Smått otåliga väntade vi in Matsa som var sen på grund av att han inte hittade flugfiskegrejerna bland all hans gäddutrustning. När vi efter en kort stund var i samlad trupp och fiskekorten var inköpta bestämde vi oss för att fiska i en av sjöarna som ingår i fiskekortet, brukligt och mest vanligt är att fisket i området bedrivs i Magnehultsån. Regnet var inte långt borta när vi tacklade spöna och senare promenerade genom skogen mot sjön. Väl framme konstaterade vi att vi inte var ensamma vid sjön. Per har tidigare besökt området och visste att det finns ytterligare en sjö nära angränsande, vi styrde kosan dit istället. Väl framme visade det sig vara en trevlig liten rund sjö, det vakade några gånger mitt i sjön och göken gjorde sig påmind samtidigt som jag knöt på en flicksländenymf på spetsen.

Fem, sex flugval senare började jag verkligen bli fundersam. Varför nappar det inte? Är det en "sån där dag"? Plötsligt ropar Per "FISK" och jag hjälper till att håva en regnbåge som var ganska målmedveten och envis. Det skulle visa sig att detta var det närmaste fisk jag kom denna dag. Om jag hade vetat detta vid den stunden hade jag nog packat ihop och satt mig ner och tittat på de andra som fiskade och lyssna på göken på heltid.

Efter ett par tre timmars fiskande vid sjön beslutade vi oss för att byta ställe, denna gång till Magnehultsån. Men, som sagt, inte ens där lyckades jag överlista någon av fiskarna som jag antar fanns i vattnet.

Hur som helst, "det var ju trevligt att komma ut", svinga spöet och snacka lite goja. Men någon fisk blev det ju inte, den här gången ...

Dag 8 - Säveån, bäver och spöbrott

2009-05-18T10:50:00.021+02:00

Dag 8 (2009-05-17)

____________________________

Plats: Säveån, Floda

Växlande molninghet/sol, +16 grader

____________________________

Som jag har väntat ...

Förra sommaren reste jag med tåg från Norrköping hem till Göteborg, precis när jag började tröttna på att resa och X2000 sätena började kännas som en spikmatta skådade jag ett paradis som jag inte kände till innan. Tåget b

örjade närma sig Göteborg och bekanta orter så som Alingsås hade passerats och Lerum väntade inom kort. Längtande ut i sommarvärmen från tågkupén blickade jag ut över det vackra landskap som passerade utanför - helt plötsligt uppenbarar sig en vy av ett fantastiskt smakfullt strömmande vatten. Inte bara vattnet i sig såg lockande ut, utan omgivningen likaså. Vad är detta och finns det fisk i ån?

Väl hemma började jag att "Googla" efter information om vad jag sett från tåget. Ganska snabbt kom jag fram till att det var Säveån jag sett och enligt http://www.savean.nu/ finns det både fisk och en fungerande fiskevårdsförening. Underbart!

Under sommaren var jag ute ett flertal tillfällen och fiskade i detta underbara vatten och njöt av dess underbara omgivning samt även det rika fågellivet. I vintras blev min abstinens efter Säveån så svår att jag var tvungen att åka ut dit och gå en längre promenad utmed vattnet. Jag känner mig oerhört bortskämd att ha ett så bra och vackert strömmande vatten en halvtimme hemifrån.

Fiskesäsongen för oss vanliga fiskekortsköpare är 15/5 - 31/8 vilket innebär att premiären 2009 var nu i fredags. Varken fredagen eller lördagen var möjlig för fiske i min kalender, däremot söndagen var vigd åt favoritsysselsättningen.

För att vara pigg och vid sinnenas fulla bruk blev det ingen rusdryck alls under lördagen detta trots att lördagskvällen innebar melodifestivalfest och det kan ju behövas en hel del alkohol för att se genom de trivialiteter som detta spektakel innebär.

Så när klockan ringde 06:00 på söndagsmorgonen hoppade jag upp ur sängen som en överspänd fjäder, tröck snabbt på kaffebryggaren och gick sedan ut till badrummet och tvättade bort natten ur ansiktet. Medans kaffet puttrade och spred sin ljuvliga doft i lägenheten gick jag genom packningen - säkerställde att rätt flugaskar (torrt, nymf och kläckare) var medpackade likaså flugrullen och spöet i klass 4, solglasögonen, tafsmaterial och tafsar. Yngwie Malmsteen höll mig sällskap i bilradion på vägen ut till Floda, knappt någon trafik alls. Väl framme vid Statoil i Floda där fiskekort inhandlas får jag beröm av försäljaren för att jag var f

örutseende nog att förhandsbeställa fiskekort dagen innan - de är alla slutsålda för dagens kvot.

Bilen parkerar jag vid Tullängens Idrottsplats, tacklandet av spö och mig själv med vadare och annan utrustning går smidigt och snabbt. Jag bestämmer mig under denna process att jag skall starta mitt fiske vid den plats jag drillade ett par väldigt trevliga öringar under förra året, platsen ligger i höjd med fotbollsplanen och är både vacker och lättvadad. På väg från bilen till mitt hot-spot går jag över träbron över ån, stannar och vakspanar. Jag konstaterar inga vak, ser ingen fisk och märker ganska snabbt att vattnet är ganska lågt, jag tror inte jag fiskat ån någon gång när vattnet har varit så här lågt - spännande.

Väl framme, innan jag försiktigt vadar ut, applicerar jag tafsspets på 0.18. Jag tittar ut över vattnet ytterligare ett par minuter, fortfarande inga vak. Jag bestämmer mig för att börja vått med en Peter Ross, en fluga som imiterar allt och ingenting. Förhoppningsvis kan denna klassiska våtfluga locka till aktivitet och funderingar under vattenytan. När jag kommer fram till strandkanten böjer jag mig ner och gör ett sista vakspan, ingen aktivitet. Jag bestämmer mig för att vada ut till mitten av vattnet - då har jag ett djupare och mer lugnflytande parti framför mig, ett grundare häftigare parti bakom mig och en kombination nedströms där dessa motpoler möts. Spännande ...

Det känns fantastiskt att hålla och svinga spöet och linan i klass 4 igen, det var ett tag sedan. Efter lite testande förra säsongen kom jag fram till en kombination av lina och spö som passar mig och min stil ypperligt (Guideline LPXe 4-delat spö och till det en RIO Gold lina). Jag kastar några kast uppströms, mendar och följer med. Det tar mig en tio kast att komma i form, stoppkast och att höja spötoppen för att slippa att strömmen tar linan allt för snabbt och för att flugan skall få tid och möjlighet att sjunka genom det turbulenta ytskiktet.

Som vanligt vid ån är det ett rikt fågelliv, en njutning att både höra och se när man står utvadad. Det enda jag saknar just nu är ett tydligt rikt insektsliv, hade inte skadat att se lite dagsländor i luften och flytande på ytan. När jag vadade ut skymtade jag en hel del, vad jag tolkade som, bäcksländor. Men de genererar inte i några vak som jag sett, det verkar som att öringen just nu äter där den brukar - under ytan.

Jag byter fluga ett par gånger - testar en March Brown och haröra både med och utan guldskalle. Jag kastar nedströms och uppströms - trots avsaknad av fiskkänning mår jag underbart. Bara att vara vid ån igen gör att jag andas lättare och rätar på ryggen. Jag känner att kroppen börjar fråga efter kaffe och jag besvarar denna lust genom att vada in till land. Jag bestämmer mig för att slå temporärt läger något längre nedströms, på en liten gräsudde vid en lugnare del av strömmen där det är djupt direkt in till land. Kanske fisken står här och lurar på en del av strömmen som är väldigt svårfiskad? Kaffet smakar hur som helst, som väntat, ljuvligt i denna omgivning och smörgås och Risifrutti till detta känns logiskt. En stor bonus till kaffepausen är den bäver som jag ser kommer simmande från andra sidan stranden rakt emot mig, den får syn på mig bara någon meter framför mig. Den bestämmer sig för att jag antagligen inte är att lita på och byter kurs nedströms. När jag följer dess väg med blicken ser jag ett kraftigt bäverätet träd och förstår vad den antagligen var på väg.

Jag går tillbaka en bit uppströms för att hitta ett nytt hot-spot att fiska på. Jag hittar ganska snabbt ett och binder på en nymf som imiterar Sjösandsländan. Jag börjar hitta rytmen i spöföringen och presentationerna blir allt bättre och hamnar där jag vill. Underbart! Det enda som fattas nu är att fisken hittar det jag presenterar för dem och fattar tycke. Det är ganska mycket folk vid ån idag, inte så konstigt då det är premiärhelg. Jag har nog inte fiskat vid ån när det varit så här pass mycket folk, trots detta är det inget som stör mig - det finns ju en gräns för hur många som får fiska samtidigt och den kvoteringen känns väl avvägd. Jag har inte heller sett någon som drillat någon fisk, vilket givetvis ger mig lite tröst. Efter en stunds nötande bestämmer jag mig för att fiska de sista timmarna vid det stället jag känner bäst och även startade dagen vid.

Jag låter nymfen sitta kvar och står åter där jag startade dagen. Äntligen ser jag ett vak, absolut inget plaskvak utan jag tolkar det som ett nymfvak där fisken tar i ytfilmen eller precis under. Detta passar mitt flugval bra. Jag avvaktar någon minut för att se om det skall vaka igen och därmed se vilken matrunda fisken tar så att jag kan fiska därefter. Men inget händer så jag bestämmer mig för att kasta en bit uppströms så att jag hinner få ordning på lina och fluga tills jag når det ställe det vakade. Jag upprepar detta i ett tiotal kast utan att det jag önskar händer. Men helt plötsligt känner jag hur det stramar till och stöter till i linan, jag gör ett kraftigt mothugg och spöet går av. Spöbrott! Jag lyckas få tag i delen som gick av innan den flyter iväg med strömmen, jag konstaterar att spöet gått av på tre ställen (!?!?). Jag tar tag i linan med händerna och drar in, den sitter inte fast. Vad var detta? Fiskhugg eller stenhugg? Oavsett var detta inte hur jag hade tänkt mig, att få sluta fiska på grund av spöbrott. Jag tar in linan, orkar inte stå i strömmen och reda ut lintrasslet som kom på köpet utan bestämmer mig för att reda ut detta uppe vid bilen.

På väg upp till parkeringen korsar jag träbron (Tullängsbron?), där möter jag en man som frågar mig om jag landat något. Jag nämner inte spöbrottet utan meddelar att det varit helt tyst. Han säger själv att de är fem stycken som fiskat och att en av dem dragit fyra stycken på en flicksländenymf, de andra fyra har haft samma resultat som jag.

Sätter mig i bakluckan på bilen och reder ut lin och tafstrasslet, byter om och beger mig hemåt. Trots dagens bom-tur och spöbrott är jag nu på väg hem en bättre människa än vad jag var när jag åkte i morse. Jag är full av revanschlusta, känner frid efter ytterligare en fiskedag vid Säveån. Väl hemma fotograferar jag spödelarna och sänder dem i ett mail till Guideline och inköpsstället.

Så här några dagar senare har jag redan haft kontakt med både Guideline och inköpsstället och fått den allra bästa service med ett helt nytt utbytt spö. Tack för detta!

Nästa fisketillfälle dröjer nog tyvär någon vecka. Dock kommer den nog bli både intensiv och bra. Jag och Per skall ner till Hökensås lördag och söndag de sista dagarna i maj. Vi hoppas att vi prickat in tiden för Sjösandsländekläckning bra. Förutom fiske skall även fiskeveckan i Tännäs planeras, förhoppningsvis tillsammans med en nygrillad regnbågsöring och några glas Single Malt.

Fredagsspontanitet - det "nya".

2009-05-10T19:19:00.004+02:00

Dag 7 (2009-05-08)
____________________________

Plats: Lilla Långetjärn, Lerum
Växlande molninghet/sol, svag bris
+12 grader
____________________________

En underbar vecka. Måndagen spenderades i Stockholm tillsammans med 16500 andra i Globen för några timmars Metallica-mässa. Tisdagen innebar semester för att ta igen sig efter metal, whisky och vad det innebär att inte sova hemma utan på en madrass på ett golv. Klyschan att man "inte är 20 år längre" far i huvudet i stort sett hela tisdagen .... men det är det värt alla gånger.

Onsdagen var en sådandär ordinär dag med arbete och i och med att man inte är 20 år längre satt fortfarande måndagen i huvudet och i kroppen. Torsdagen var ljuvlig på alla sätt, samkväm med min arbetsgrupp på arbetsplatsen - ett och ett halvt varv runt Stora Delsjön och korvgrillning där till. Helgen var vigd åt släktbesök i Småland, alltså fanns det en möjlighet för fiske på fredagseftermiddagen/kvällen. Arbetsdagen flöt ganska snabbt framåt, när jag inte hade tankarna på det yrkesmässiga fanns tankarna i flugasken och vad eftermiddagen och kvällen skulle bjuda på.

Klockan slog 15:45, jag cyklade väldigt fort hem och satt i bilen ca. 16:20. Ganska exakt 16:50 tacklade jag spöet på en helt tom parkeringsplats - tydligen bara jag som tänker fiske på en fredagseftermiddag? Rullen monterades och håven hängdes i magneten på ryggen - äntligen på G.

Väl framme vid sjön för dagen stannade jag kort upp för att insupa fredagseftermiddagens lugn och snabbt göra några taktiska konstateranden. Om och hur det vakar, hur ligger vinden och hur ser vattenytan ut. Några vak kunde jag inte se, inte heller på den något större sjö jag passerat på vägen till sjön för mitt fiske. Blåser gör det, och det ganska kraftigt - jag bestämmer mig för att börja fiska med blåsten i ansiktet och detta på den del av sjön där vattenytan inte var besvärad av blåsten. En guldskalle i form av ett haröra monterades på tafsspetsen med hjälp av en clinch knot - I'm ready to rumble! Första och andra kastet var bara uppvärmning för på det tredje kastet blev det napp. Regnbågen ville annat än att hamna i min håv så den gjorde allt den kunde med hjälpa av ett par mindre rusningar och ett hopp. Jag konstaterade ganska omgående att det inte direkt var någon större tafsryckare som jag överlistat, men trots allt bjöd min motståndare på motstånd och var i god kondition. Drillningen gick ganska snabbt och efter några minuter låg fisken lugn, stilla och chockad (?) i min håv med en peang i munnen och väntade på livets andra chans. Regnbågen blev bönhörd och sattes åter i sjön ...

En timme passerade ganska snabbt efter denna härliga inledning, blåsten avtog något och solen blev allt mer envis. Trots detta vakade det knappt någonting alls, något som förvånade mig ganska mycket. Är fisken slut eller den också fredagstrött? Fluga byttes en gång i halvtimmen, jag provade två olika buzzers och en förtyngd kläckarnymf - allt utan resultat. Jag bestämde mig för att röra mig bort till vindskyddet rakt över sjön för en fruktstund - varför är det så att allehanda mat och dryck smakar mycket bättre i naturen? Medtaget äpple, banan och vattenflaska smakade lika ljuvligt som en tre rätters på en stjärnkrog. Den naturliga sockerkicken gjorde mig åter igen ytterst fiskesugen. I luften och ovanför vattenytan märker jag flygande knottliknande insekter och fruktstunden förgylldes av ett par ganska tydliga och kraftiga vak nära strandkanten. En liten liten svart-vit klinkhammer knöts på ... vem vet? Men efter en halvtimmas resultatlöst fiske började mitt tålamod att svikta. Dessutom började tiden sticka iväg, ytterligare en halvtimma var vigd för fiske innan jag måste prioritera om. Jag bestämde mig för att byta fluga och taktik. En oförtyngd Montana med röda inslag skulle bli kvällens sista fluga, bytet innebar också byte av tafsspets på grund av en vindknut.

Det visade sig att mitt ibland sviktande tålamod ibland kan löna sig, detta då det inte krävdes många kast innan kvällens höjdpunkt kunde skrivas in i mitt livs historiebok. En betydligt större regnbåge hade nymf på menyn och bestämde sig att den jag presenterade vad var den önskade. Löslina togs in och efter det knarrade det ganska bra i rullen så bromsen fick justeras något. Ett hopp, två hopp och en tjuvrusning senare kunde jag se fisken i vitögat. Uppskattningsvis mellan ett och ett halvt till två kilo regnbåge låg nu i min håv - fet och fin med fenor i mycket god kondition. En ypperlig matfisk tänkte jag och matfisk kan du vara själv tänkte fisken när jag återutsatte den i sjön.

Fiskslem på händer och håv tvättades av i sjön. Det var dags att åka hem till familjen för fredagsmys med popcorn och en Erdinger Kristallklar för mig. Fredagar är allt som oftast väldigt trevliga, men sällan så här trevliga. På vägen från sjön till parkeringen tackade jag min lyckliga stjärna att jag är medlem i "klubben" som gör att jag har tillgång till spontanitetsfiske en fredagskväll.

Flytväst och pump - ett måste!

2009-05-04T10:11:00.003+02:00

Långhelgen i samband med att många firar Socialdemokraterna (?) var vigd åt kvalitetstid i skogen, eller närmare bestämt sommarstugan i de bohuslänska urskogarna. Väderrapporterna var med oss när vi packade bilen och satte av norrut på E6 från Göteborg.

I packningen fanns gäddflugfiskeutrustningen och jag kom till och med den här gången ihåg att ta med mig den något längre peangen för att undvika operera bort flugor ur en vass gäddkäft. Vadarna var med givetvis så även vadarskorna, västen och den smarta gäddportmonän (Sameo Pike-Wallet) innehållandes gäddflugor och wire. I stugan finns sedan tidigare flytringen, grodfötterna, flytväst och pump. Eller hur var det nu? Fredagen var vigd åt lugnt tempo med familjeaktiviteter så som skogspromenad, fiktiv skattjakt med min son, god mat och gott vin (rosé premiär - Jacobs Creek Shiraz). Detta i ett skogslandskap dit inga bilar når eller hörs. Underbart!

Lördagen kom, ett strålande väder om än något mer blåsigt, tittade på träden och såg dock att det innebär pålandsvind vid sjön, och det är ju helt OK. Gjorde mig fysiskt och mentalt redo för gäddfiske och gick ut till den mindre "gäststugan" för att hämta den stora blå IKEA-säcken som flytringen förvaras i. När jag stack nyckeln i dörren fick jag snabbt ett magsår - hur var det nu med pumpen? Minnesbilder från 2008 flashade förbi och jag såg mig själv pumpa upp en luftmadrass i höstas. Jag tog alltså hem pumpen till Göteborg vid sista stugbesöket i höstas, och den låg inte i packningen nu. Svordomar och trolleri! Jag gick ändå in i stugan och vittjade påsen, mycket riktigt. Pumpen låg inte där. I samma veva insåg jag att flytvästen också ligger i svärföräldrarnas segelbåt. Flytringsfiske efter gädda? Tror inte det ... Inte ens Miles Davis skulle lyckas med att fylla en ponton med sina trumpetlungor.

OK. Jag måste samla mig.

Inget fiske alltså. Istället gick vi i samlad familjetrupp ner till sjön och hade pannkakspicknick. Det blåste ännu mer nere vid sjön, så pass mycket att det faktiskt knappt var fiskbart. Klart att det var det, men det kändes bra att tänka så och göra den slutsatsen. Den enda fiskkänning den här helgen var en gäddbiten mört som guppade stendöd inne vid land.

Men livet är bra för man blir nästan alltid kompenserad. Even Steven, som man brukar säga. I min mailbox när jag kom hem fanns ett mail från Per som föreslog en helg i Hökensås 30-31/5. Perfekt helg för dagsländekläckning där nere enligt statistiken. Sen är det ju snart Säveåpremiär om några veckor. Sen i veckan har vi samkväm i naturen med min avdelning på jobbet, det innebär att jag kommer ifrån vid 14:00, och när jag ändå har "bilen ute" kan jag ju passa på att ta en eftermiddag och kväll vid klubbsjöarna.

Fiskedag 6 - årets första "torris"

2009-04-25T18:30:00.017+02:00

Dag 6 (2009-04-21)
____________________________

Plats: Lilla Långetjärn, Lerum
Växlande molninghet/sol, svag bris
+12 grader
____________________________

Friskvårdstimme igen ... vad kan vara mer friskvård än att vara ett med naturen och fiska?

Cyklar som en dåre genom stan kl. 16:00, personbästa på cykeln gör att jag är hemma innanför dörren vid 16:20. Sätter mig i bilen 16:30, sitter i bilkö 16:35. Suck och stön! Jag är tydligen inte ensam om att vilja åka genom centrala Göteborg vid den här tiden en vardag. Jag undrar hur alla de människor som dag efter dag, vecka efter vecka har samvete och tålamod att sitta ensamma i sina bilar i bilkö?
Hur som helst ... det lättar efter 10 minuter, jag är på väg.

Jag parkerar bilen och monterar ihop spöet. Jag är väldigt målmedveten, proceduren går snabbt. Även idag är jag helt ensam vid sjöarna. Under den tio minuter långa vandringen från parkeringen till Lilla Långetjärn funderar jag över flugval för kvällen. Montananymf var ju gångbart sist, det är i och för sig en klockren vårfluga efter regnbågsöring. Under min målmedvetna promenad går jag utmed ett annat och något större medlemsvatten. Jag stannar till och ser ut över sjön. Några vak syns tydligt ute på mitten av sjön. Om solen skulle spricka upp framåt kvällen är jag övertygad om att det kommer börja plaska och vaka betydligt mer och tydligare.

När jag kommer fram till sjön har den lätta vinden avtagit, det är helt vindstilla och sjön ligger som en spegel framför mig. Underbart!

Samtidigt som jag njuter av solsken, tystnad och omgivning klipper jag till en ny tafsspets och knyter på en montananymf med maraboustjärt. Det är en fröjd att svinga linan - jag börjar med att fiska av till vänster om mig. Inget där. Jag fiskar rakt fram och till höger, inget där heller. Går jag inte djupt nog? Fiskar jag in nymfen på fel sätt för dagen? Att det finns fisk i sjön vet jag av all säkerhet. Lite frustrerad börjar jag slarva med tekniken och som lök på laxen sätter jag flugan i en liten gran bakom mig. Slarv! Jag ser detta som ett omen och bestämmer mig för att byta fluga. Även om om solen tittat fram allt tydligare vakar det inte så kraftfullt som det borde (enligt min teori). Jag övertygar mig själv om att jag måste gå lite djupare, väljer en liknande fluga, denna gång förtyngd med en guldskalle och utan maraboustjärt. Nu då?

De första kasten med den förtyngda flugan går sådär, ovan med den extra tyngden fram på spetsen. Men efter några kast har jag förändrat tempot i svingen efter förändringen. Roligast är ju att på det första kastet som känns som det skall och där tafsen rullar ut som önskat rycker det till i spöet. Äntligen! Den känns underbar, och storleken känns bra och jag suktar efter en lång hård kamp med en segrare, vilken jag hoppas blir jag själv. Mindre roligt är dock att den väljer att simma rakt mot ett nedfallet träd som ligger tio meter ut från land ut i sjön. Ping! Tafsen går av och fisken slipper undan den här gången. Jag hoppas för mig själv att den sitter, för fisken, "bra" krokad och inte får allt för stora men av dess val att styra kosan in mellan grenarna på det nedfallna trädet.

Hur som helst är jag glad för "känning" och är väldigt taggad för vad fortsättningen på den här kvällen har att bjuda på. Jag bestämmer mig för att byta ställe och vandrar bort till ena kortsidan av sjön, där har jag inte fiskat förut. Det finns en mycket inbjudande vasskant vid bryggan när jag kommer fram, där måste det finnas fisk. Jag knyter på ett haröra med guldskalle och kastar mot vasskanten, jag tar in flugan långsamt i ganska korta och bestämda ryckdrag. Inget händer. Ett kast till ännu närmare vasskanten, det ser ganska djupt ut. Jag låter nymfen sjunka tills ångesten för bottennapp kommer krypande. Jag tar hem i samma tempo och stil igen. Nu smäller det! Jag hinner knappt tänka "Jippie!" innan det börjar knarra i rullen. Fighten blir småtrevlig, men inget att skryta om direkt. Fisken gör dock motstånd och rusar mot djupare vatten ett par gånger innan den landas i den för dagen nyinköpta håven. Kroken sitter bra och plockas med enkelhet bort med hjälp av peangen. Fotografering och återutsättning - skolboksexempel.

Jag ser att det vakar allt mer, kvällssolen har nu blivit allt tydligare och kvällslugnet har lagt sig över den lilla sjön. Jag kastar mot samma vasskant, men inget händer. Jag bestämmer för mig själv att stället är "förbrukat" för den här gången och vandrar ut med sjön och hittar ytterligare en för mig ofiskad glänta. Det vakar i ytfilmen ganska nära land. Det är inga plaskvak, utan det som äts plockas lugnt och försiktigt precis under ytan. Jag bestämmer att det är någonslags mindre mygginsekter som håller på att kläckas. Jag knyter på liten myggpuppa i kläckningsstadiet i CDC. Jag vill att den lilla kroppen och kroken skall hänga ner under ytfilmen och att CDC-tofsen skall hålla den flytande. Det känns som en perfekt matchning, och den känslan är viktig för mig vid flugval. Jag måste tro på det!

Det är en oerhörd känsla att knyta på årets första "torris" på spetsen. Jag är väldigt ivrig, jag vill ha ut flugan direkt till de försiktiga och tydliga vaken där ute. Att vara ivrig och ha bråttom är något som inte går ihop med flugfiske vilket också gör sig tydligt i den mycket slarviga betesknut jag lyckas få till, jag får knyta om. Jag säger "skärpning" till mig själv och lyckas bättre med knuten nästa gång, avslutar proceduren med att fetta in CDC-tofsen. Flugan och tafsen rullar ut på ett fin och försiktigt sätt, nu är det bara att vänta och ha tålamod. Inget händer. Jag tar tar mycket försiktigt hem lite lina. Inget händer. Jag rör lite på spöet. Inget händer. Det har slutat att vaka. Skrämde jag fisken? Det börjar dock vaka en 15 meter till höger och fortsätter ytterligare 15 meter åt sidan i intervaller. Jag tar upp flugan och placerar den nära den ena vakringen. Det här känns bra och det är det också för efter cirka en minuts väntan som känns som en halvtimme plaskar det till och årets första torris är krokad. Förlösande! En mycket trevlig fight väntar med ett par signifikativa "öringhopp" och tillhörande plask, ett par rusningar bjussar regnbågen på också innan den försiktigt landas i håven. Flugan sitter ganska långt inne i munnen, men är så pass liten och bra krokad att den inte gjort någon betydande skada. Det är en väldigt fet och kompakt fisk och har fina fenor - fotografering och återutsättning. Vilken kväll!

Jag är oerhört lycklig över de här stunderna, det betyder väldigt mycket för sinnet och lugnet. Klockan börjar närma sig 20:00 och jag känner mig riktigt nöjd. Jag bestämmer mig för att avsluta friskvården med en kopp termoskaffe med vakspaning i vindskyddet. Inte en helt fel avslutning på en fantastisk kväll vid vattnet.

Jag funderar på hur min kalender ser ut framöver och konstaterar att nästa fisketillfälle blir vid sommarstugan i Bohuslän där spännande flytringsfiske i insjö efter gädda väntar.

Fiskedag 5 - årets första regnbågar

2009-04-20T10:36:00.008+02:00

Dag 5 (2009-04-19)

____________________________

Plats: Lilla Långetjärn & Kattjärn, Lerum

Växlande molninghet, svag bris

+5 grader

____________________________

05:00 på söndagsmorgonen låg jag och drömde om att en drillning av en 5 kilos öring gjorde att jag "visade backing". Precis när denna leopardprickade jätte började tröttna ding-dongade min Iphone, dags att gå upp och göra om bedriften på riktigt.

Efter några sömndruckna första steg från säng till kök tog jag kaffebryggaren som första anhalt, den var sedan lördagskvällen laddad så det var bara att hitta rätt med pekfingret på "On-knappen". Den började spraka, puttra och lukta gott nästan omedelbart. Ett glas vatten och en skaplig pris Grov Snus fick mig att vakna till på rätt sida.

En titt ut genom köksfönstret - förvånansvärt mörkt. Termotern säger +3,5 grader, inte direkt den försommar jag hade tänkt mig eller som lördagen bjöd på. Men men ... det är ju flugfiska jag ska göra, inte ligga på stranden. Vädret är ju helt enkelt något naturligt man anpassar sig till ...

Kaffet har runnit ner, jag är påklädd och linserna är insatta i ögonen. För utom för ändamålet passande flugaskar (buzzers, nymfer och streamers) och tafsmaterial är fiskeryggsäcken packad med termos, äggsmörgåsar, Risifrutti och ett äpple. Jag är redo och äntligen är sjöarna det också, isen var envis i år. Jag greppar det senaste skivinköpet, Depeche Modes senaste mästerverk Sounds of the Universe, som jag strecklyssnat på hela helgen - den får ljuda i bilstereon på väg ut till medlemssjöarna i Lerum. Äntligen!

Luften känns ren och frisk ute, de som inte fiskar och även många som gör det ligger fortfarande och sover.

05:45 parkerar jag bilen. Jag sätter ihop mitt spö och och monterar på rullen. Det ska bli väldigt intressant att prova den för året nya linan, Rio Gold, även till mitt #6 spö. Linan och jag blev kära i varandra under förra säsongen, men då tillhörande mitt #4 spö. Kommer #6 vara lika bra och klockren?

Det är en mycket trevlig promenad genom skogen, det är ny mark för mig. Ny mark och nya fiskevatten - hur bra kan en söndag egentligen bli? Jag är helt ensam i skogen och vid sjöarna, premiären i medlemsvattnen var under lördagen, jag antar att det var fler här då? Jag kommer fram till den sjö jag bestämt mig för att börja vid, jag går fram ser direkt den kastbrygga som passar bäst utefter vindriktning. Jag vill börja fiska direkt, men jag har ingen panik. Sätter mig istället ned på en mossbeklädd sten, tar av mig ryggsäcken och plockar fram termosen. En kopp kaffe och vak-spaning innan fisket drar igång är guld. Det är skönt med den naturliga tystnaden - när man bara hör naturliga ljud i dess naturliga omgivning - morgonpigga fåglar och vinden som leker i trädkronorna. Underbart!

Så till en av livets, eller i alla fall dagens, viktigaste fråga - vad ska jag ha för fluga? Det tokvakar ju inte direkt och det syns inte direkt några insekter på land, i luften eller på vattenytan. Dessa konstateranden för mig till askarna med nymfer och streamers. Jag bestämmer mig för en svart-gul Montananymf, jag gillar flugan och jag älskar färgkombinationen.

Går ut på kastbryggan som ligger perfekt några centimeter ovanför vattenytan, jag ser inte fiskfjäll eller fiskblod på den. Är det ett bra eller dåligt tecken? Bra för att det kan innebära att sjön/bryggan inte är utfiskad efter gårdagens premiär eller dåligt för just detta konstaterande. Vi fiskare gillar ju att konspirera och hitta orsaker till olika saker som rör vår favoritsysselsättning.

Att Rio Gold är en oerhört kompetent lina och passar mig och min kaststil perfekt råder det ju ingen tveksam om. De första kasten rullar ut fint över den lugna vattenytan, det enda problemet är att ingen fisk vill hugga. Men efter en fem, sex kast är det dags. En klar stöt och några ryck i linan gör att jag vaknar till 100% - jag är dock för sen med mothugget. Jag kastar ut min nymf till samma area igen, låter den sjunka och tar hem den kort och ryckvis - detta blir för mycket för regnbågen. Denna gång är mitt mothugg perfekt ... fisken gör ett par flyktförsök ut på djupare vatten men det är ingen större fisk, det känner jag igen. Jag tar hem den lugnt och försiktigt, men ändå så bestämt och så fort jag har möjlighet då jag inte skall behålla den. Tar den i håven, fotograferar, tar bort kroken ur dess mungipa och sätter den åter i sjön. Fisken gör mig på ännu bättre humör, och inte blir det sämre av att ett något större vak syns och hörs ca. 15 meter längre ut i sjön samtidigt som jag återutsätter fisken.

Min Montana flyger i luften igen ... inget händer på en halvtimme och jag börjar bli hungrig ... Jag bestämmer mig för en halvtimmes ytterliggare fiske innan frukost skall intagas på sittandes på samma mossbeklädda som tidigare. Jag byter sida och fiskar utmed högerkanten av stranden från bryggan sett, där ligger några fallna träd ut i vattnet och det är en del överhängande vegetation ut en från land - det kan vara hett och det är det. Det hugger igen, jag gör mothugg och denna gång är det en betydligt större fisk. Ett tyst "Yes!" hörs från min stämma, fisken står stilla i vattnet, jag höjer spöet och vevar in löslina. Då brakar det loss, fisken rusar en gång, två gånger. Jag tar in lina och då rusar den igen. Jätteroligt! Var det detta jag drömde om innan jag vaknade? Är detta min 5 kilos drömöring som gör att rullen får visa backing? Nej, så är det ju inte riktigt. Jag har ju varit bortskämd med några hyfsade fighter med, om än dock inte gigantiska, stridslystna vår havsöringar utmed kusten, men ingen har bjudit på ett sådant här lockande motstånd. Jag har ingen klocka på mig, och jag tänker inte direkt på hur mycket klockan är, kroppsklockan har ju redan signalerat "Frukost". Men jag uppskattar att drillningen av den här regnbågen tar 15 minuter. Till slut hamnar den i håven. Nymfen har hamnat långt nere i svaljet, det är en fet fisk och en fisk hade jag tänkt ta hem till middag - den här blir perfekt. Fisken får känna på "Prästen" därefter lägger jag den i medhavd plastpåse. Hmmm... Ugnsbakad med lite grönsaker och örter, kokt potatis och romsås och kanske en god Riesling till det. Sätter sig som bomull i magen.

Morgonkiss bakom en gran, handtvätt och ett djupt andetag - nu är det dags för frukost. Jag älskar de här stunderna! Dom gör mig så mycket gott, i livet, för stunden ... Jag kan släppa jobbet. Kristider. Varseltider. Frukost i naturen, i kombination med fiske eller inte. Sitta och titta ut över en sjö, ett vackert landskap och ha en kopp kaffe, några mackor eller annat tillhands. Nyttigt för själen ...

Jag tar det inte bråttom, en sådan här dag har jag inte bråttom. Jag äter mina äggmackor och dricker mitt kaffe i lugn och ro. Jag har ju redan haft två på, varav en kan jag titta på i påsen vid mina fötter. En fin fin matfisk.

Jag ser lite vak ute i sjön. Vad är det fiskarna går och plockar i ytskiktet, det måste vara myggpuppor. Jag bestämmer mig mitt i en tugga att byta taktik - fiska myggpuppa i ytskiktet, vad roligt. Plockar upp mobiltelefonen för att titta på klockan, jag uppskattar tiden till 09:00, i verkligheten är den 08:30. En bonushalvtimma, klockrent! Jag tittar på tafsen, det finns en knut på den - jag tolkar det som att svingen fortfarande är ringrostig.

Jag fiskar min myggpuppa utan lyckat resultat - inget händer. Jag funderar och konspirerar ...

Jag bestämmer mig för att byta plats och sjö. Jag tar in linan på rullen, plockar upp håv och plastpåse med fisk och beger mig iväg på den mindre stigen till den minsta sjön (Kattjärn) av medlemsvattnen. Här är det mycket begränsad isättning av fisk, catch & release med andra ord. Känner efter i fickan på ryggsäcken bredvid peangen, tången är med. Hullingslöst. När jag går förbi vindskyddet vid sjön hör jag en katt jama. Är detta ett skämt? Bor det en katt här vid Kattjärn. Nästan kusligt ...

Här uppe blåser det ingenting och vattenytan ser ut som en spegel. Att identifiera vak här är enkelt, även för den som inte skulle veta vad det är man skall leta efter eller vad ett vak är. Men inget vakar. Jag byter fluga till ett Haröra med guldskalle. Det är lite knixigare att kasta här, man är inte bortskämd med överdrivna kastgator vilket givetvis tillför sporten ett extra segment. Det går bra ändå ... de första kasten i alla fall. Men efter sex, sju kast får jag napp i bakkastet, jag gör mothugg och jag har fångat en ung gran. Jag småler åt situationen ...

Jag får bort flugan utan större problem ... kastar ut. Känner en stöt, gör mothugg ... men inget. Jag kastar ut igen. En stöt till, nytt mothugg och tafsen kommer upp ur vattnet men flugan är borta. Spännande. Jag fiskar ytterligare en timme, med ett nytt haröra men inget händer. Jag konspirerar ... jag går ner till föregående sjö igen.

Jag bestämmer mig för att fiska ytterligare en halvtimme med Montana nymfen igen innan det är dags att åka hem för dagen. Jag går tillbaka till samma brygga som förut, det funkade ju bra där. Ett kast, två kast, tre kast PANG! Där satt den. Jag blundar och kan se bokstaven "R" blinka i vänsterkanten av mina tankar. Det känns som en exakt repris från min tidigare drillning. Det är det nästan också, förutom att det givetvis inte är samma fisk, den ligger ju i en påse några meter bort. En kvart senare ligger den i håven, det är en fin fet regnbåge på en bit över 2 kg, en riktigt fin fight bjöd den på. Tack för kaffet! Jag återutsätter den med glädje. Jag känner att jag har haft en fantastisk dag som smakar mera.

Med ett hånflin packar jag ihop, vandrar bort mot bilen. Jag diarieför mina fångster i fångsboken vid klubbstugan, packar in i bilen och kör hemåt.

Det har varit en underbar dag, en lysande söndag ...

Sortera flugor - ett nördgöra?

2009-04-16T19:07:00.010+02:00

OK, till helgen är det regnbågs- och öringpremiär för mig. Havsöringssäsongen är ju i full gång och ett par fina och landade fiskar ligger färskt i minnet. Ja, jösses ...

Men som sagt, det var annan öring och dess bestyr jag nu skulle beröra. Härom kvällen var jag ute vid P&T vattnen jag till helgen skall besegra. Det vakade fin fint över hela sjön, det var inte mycket flugfän i luften och ingen direkt insektsaction synligt på vattenytan. Jag antar att det som regnbågarna lugnt och säkert mumsade på var diverse myggpuppor och kläckande sådana.

När jag svingade de sista kasten för säsongen under senhösten 2008 lade jag upp en plan (tyst för mig själv för att inte hamna på hispan):

Se alla de flugfiskefilmer jag samlat på mig under en tid. Bland guldkornen fanns Lars-Åke Olssons trilogi om fiske med nymf, våt- och torrfluga i strömmande vatten. Mycket inspirerande filmer i skönt tempo, i härlig natur och lagom pedagogiska. Rekommenderas! Trout Bum/Fish Bum fenomenet var ju också tvunget att ses igenom under de mörkare månaderna. Favoriten av de, hittills, utkomna är helt klart "Trout Bum Diaries Volume 2 - New Zealand". Jag ser verkligen fram emot den kommande filmen om Steelhead fisket i USA - jag antar att den kommer utspela sig i nord västra delen av landet
Under senhösten och vintern hade jag också stora planer på att verkligen ta mig an den ädla konsten flugbindning på riktigt allvar. Såg framför mig ett skrivbord fullt med flugbindningsmaterial, en mörk single malt och ett antal färdigbundna Double Legs. Av detta uppnådde jag nog endast att ta mig an single malten, inte helt fel det heller. Jag tar mig an bindningen på allvar den kommande hösten istället. Promise ...
Jag lovade mig själv att också verkligen sortera flugorna i mina flugaskar. Jag föredrar askar med foam i ena locket och fjäderlock i det andra - oavsett flugsort. Ett gäng av de ytterst prisvärda askarna i borstad aluminium från flugor.se inhandlades och sortering har pågått så smått under hela året. Mer om detta projekt nedan ...
Årets bästa inköp så här långt i år är när världens bästa magasin Flugfiske i Norden "reade" ut sina årgångar. I ett paket kunde man köpa 1982 - 2008 för 300 kr. Givetvis slog jag till på detta och leverans kom med bussgods - nu har jag högkvalitativ läsning för lång tid framöver.

Detta har jag alltså också sysslat med under senhöst och vinter.

Sortera flugor och flugaskar var det ja. Varför gör jag det och hur? Till att börja med måste jag erkänna att jag är fruktansvärt ordningssam och petnoga när det kommer till vissa saker. För att nämna det som utmärker sig mest så är det min digra skiv- och filmsamling. Alla skivor, och då menar jag en hel del är förpassade i lådor (i bokstavsordning) i en och en halv "Billy-hylla". Jag gillar att samla och jag gillar musik. Filmsamlingen är någorlunda lika utsorterad ...

När det kommer till min samling fiskeflugor har jag länge försökt hitta ett bra sätt att katalogisera dem. Bokstavsordning hade ju i och för sig kunnat fungera, men ganska opraktiskt. För jag anser det bättre att sortera flugorna efter användningsområde och hur de skall fiskas. Nymf, torrt och vått/streamer.

Dock innebär det här systemet, som allting annat, att undantag givetvis finns.

nattsländor - E-12, diverse olika Caddis, rackelhanar och attractorflugor
smått och midgets - buzzers, mindre kläckare och superpuppor
streamers och våtflugor
nymfer och flymer - förtyngda och inte
boobies
torrt - dagsländor i olika stadier

Det här känns nu oerhört bra. Let's get ready to rumble!

Introduktion LSFF

2009-04-14T11:55:00.007+02:00

Tidigare i år fick jag ett något tjockare kuvert innehållandes ett glädjande besked, jag har blivit invald som medlem i "Lerums Sportfiske och Fiskevårdsförening" LSFF. Självklart är detta jättekul, dels ser jag fram emot att få bidraga till något jag stöder till 100% samt att mina egna förutsättningar till mer och bra fiske ökar. Som medlem får jag ju tillgång till flera medlemsvatten samtidigt som min medlemsavgift stärker föreningen. Bra!

Så idag var det alltså introduktionsmöte för oss nykläckta medlemmar. Mötet hölls i vad som kallas "klubbstugan" - ett trevligt kryp in fullspäckad med fiskelitteratur och möjlighet till att värma upp sig/torka vid annorlunda väder. Trevligt!

Information om tillgängliga sjöar och tjärnar som är medlemsvatten - där bara vi, den utnämnda skaran stolta medlemmar får tillgång till. Det som lockar mig är givetvis de vatten som i första hand är tillägnade oss flugfiskare. Jag får också känslan av att de flesta av oss nya medlemmar har flugfiske som självklart (och som för mig enda) val av fiske.

Innan mötet står vi och "tjötar" lite vid den största medlemssjön - försiktiga vak syns tydligt över hela sjön. Jag vill inte ha möte, jag vill fiska när jag ser sånt! Fina bryggor ligger runt hela sjön och det vakar bara fem, tio meter från dem. Wunderbar!

Förutom att, som jag tidigare nämnt, ser fram emot att vara en av en skara i en fiskeklubb och bidra med pengar genom medlemsavgift etc., så hoppas och tror jag att medlem i klubben kommer innebära att spontanfisket blir mer vanligt för mig. Om jag har två, tre timmar över kan jag enkelt packa ner spö och några flugaskar i bilen och dra iväg upp till medlemsvattnen och fiska. Detta ser jag verkligen fram emot.

I medlemsavgiften ingår också ett par sjöar i ett annat fiskevårdsområde - dessa sjöar skall innehålla både harr, öring och också röding. Spännande värre ....

Efter mötet gick jag ett par hundra meter utmed sjön, några försiktiga vak som jag tolkar som fjädermyggsvak utspelar sig utmed hela sjön. Men också ett par riktiga plaskvak hörs och syns. Jag kommer sova gott i natt ...

Kvällen avslutas med en kall pint Guinness framför Champions League. Jag är en lycklig man ...

Cheers!

Fiskedag 4 - påsköring

2009-04-13T21:49:00.004+02:00

Dag 4 (2009-04-12)
____________________________

Plats: Möttviken, Smithska Udden
Sol, svag bris
+5 - +10 grader
____________________________

Ut och kasta av dig sillen, snapsarna och all påsk-ale tyckte jag och gick upp innan solen gått upp. Kaffekokning, väckning och packning tog en halvtimme, 05:30 satt jag i bilen. Perfekt!

Inte en själ ute på vägarna och helt ensam vid havet, helt tyst och stilla och bara naturliga ljud hördes. Så skulle det alltid vara ...

Ställde mig på stranden och tog ett djupt andetag och njöt innan jag vadade ut. Jag kände att det fanns risk för stordåd idag ...

Viken bjöd på extremt grumligt vatten vilket innebar färglada imitationer i rosa och skrikigt orange. Efter fem "uppvärmningskast" satt den! En mycket trevlig, godkänd och silvrig öring ville ge mig en morgonkamp. Årets tuffaste drillning (hittills hoppas jag) gjorde att jag vaknade på rätt sida. Jag landade den perfekt i handen (håv is for suckers!) efter cirka fem minuter, krokade av den och bjöd den på en öm puss innan den fick dra ut tillbaka till sina kompisar (som jag också hoppades mycket på).

Jag fortsatte kasta mot samma lyckosamma area, och några hugg och stötar gjorde att jag stod och hånflinade i knädjupt vatten.

Sen var det dags för morgonbestyr i ett buskage, och när jag ändå var uppe ur vattnet passade jag på att äta årets hittills bästa frukost. Stekta ägg på knäckebröd, smoothie och rostade solrosfrön vid havet! Breakfast for champions!

Stärkt av ovan fiskade jag av en lite djupare vik precis vid matbordet, en 30 centimeters och en tappad dito. Men det var det sista som denna dag hade i fiskkänningsväg ...

In i bilen, hem till familjen och socialisera. Inte helt fel det heller.

Fiskedag 3 - Friskvårdstimme is the shit!

2009-04-13T18:17:00.005+02:00

Dag 3 (2009-04-08)
____________________________

Plats: Möttviken, Smithska Udden
Växlande molninghet, på-lands-vind
+12 grader
____________________________

Jag är bortskämd på många sätt. Förutom det mest elemäntara med god hälsa hos mig själv och min familj och vänner så är jag även bortskämd med att ha tillgång till friskvårdstimme en gång i veckan. För er som inte har det lika bra innebär det att jag kan t ex. gå en timme tidigare en gång i veckan för att utöva friskvård. Under vintern har jag använt denna timma genom att ta en promenad hem från jobbet, vilket tar ganska exakt en timma. Men nu är det ju fiskesäsong och det innebär ju helt klart att prioriteringen för friskvårds ändras från promenad till att vara utvadad i ett näraliggande vatten.

En fantastisk kväll, fiske bedrevs mellan 1700-2000. Jag hade sällskap av ett par haspelkastande ungdomar lite längre bort som tittade avundssjukt på mig där jag stod utvadad och fiskade ett med naturen.

De första 5 kasten innebar 2 landade 30 centimeters, varav en faktiskt gav mitt #8 spö en skaplig fight. Jag blev väldigt överraskad över hur liten den var när jag hade den i handen och tog bort min tobisimitation. Men, de fick båda givetvis sprätta tillbaka ner i vattnet, jag tar dom till hösten eller nästa vår istället.
Sen hände det inte mycket på någon timme, mer än att jag passade på att njuta av natur, skärgård och friheten.

Vid 19 tiden hörde jag ett par vak och såg ett. Jag kastade mot det synliga vaket och krokade omgående på en något större öring. Den gjorde ett par rejäla rusningar innan den tröttnade och kunde ganska enkelt vevas in. Men i ett sista desperationsryck bara någon meter från håven hoppade den upp och slet sig från kroken. Tråkigt kanske, men helt OK, även om ett tyst "- fan!" hördes. Flera kast mot samma ställe resulterade i ett par riktiga stötar, men inte mer än det.

Hur som helst - friskvårdstimme is the shit!

Fiskedag 1 & 2

2009-04-13T17:12:00.005+02:00

2009-04-04 och 2009-04-05

Jag hade ångest över att inte haft möjlighet att fiska på första dagen (1/4) på årets havsöringspremiär. Jag som längtat så mycket ...

Min egna premiär dröjde dock inte länge, bara några dagar. Lördag och söndag den 4:e och 5:e april närmare bestämt.

Dag 1 (2009-04-04)
____________________

Plats: Stenudden, Åsa
Sol, blå himmel, +15 grader
____________________

Premiärnerver ... hur mycket har "svingen" rostat under vintern? Ja, det tog några kast, sen satt det ganska bra. Jag var väldigt ivrig ut i vattnet vilket resulterade i att jag halkade på en sten ganska direkt. Lite pinsamt, men säkert kul för de som hade turen att se det. Jag slog mig inte, men det blev lite blött då jag inte dragit upp vadarna så bra där bak. Vatten kom in mellan vadarna och jackan, blöt rygg alltså, men det kunde varit värre ...

Förutom att svingen och balansen (och omdömet?) var något rostig märktes det också att det var ett tag sedan som man knöt på flugor på tafsspetsen. Jag kastade alltså bort ett par heta flugor ganska omgående i och med slarvigt och ivrigt knutna betesknutar. Slarv!

Efter en timmes helt resultatlöst fiske vadade jag åter i land, satte mig på en sten och åt ett äpple. Sneglade till vänster, där borta vid mitt hot-spot inne i viken var det upptaget med andra fiskare. Gräset är alltid grönare ...

Jag avslutade mitt äpple, bytte fluga och vadade ut igen. Ny strategi - sakta fiska av bort mot vänster, så att de som står vid mitt hot-spot förstår att jag menar allvar.

Lycka! De andra entusiasterna packar ihop för dagen - jag har fritt spelrum! Ny fluga, en olivgrön och vit räka av större modell. De första kasten vid mitt hot-spot hamnar inte exakt över den tångruska jag tänkt. Men efter en fem, sex kast smäller det äntligen till! Premiärsilvret sitter på min räka! Det blir en trevlig fight, med ett par rusningar ut i tången men jag kan ganska smärtfritt landa en godkänd havsöring.

Rensning och tillagning i ugn, potatis, sparris och en god Riesling till. En underbar premiär!

Dag 2 (2009-04-05)
____________________________

Plats: Möttviken, Smithska Udden
Växlande molninghet, från-lands-vind
+12 grader
____________________________

Jag kunde inte hålla mig ... jag måste ju upprepa succén från lördagen, denna gång på ett nytt ställe. En kraftig från-lands-vind ville något annat.

Oavsett om fiskelyckan inte var lika god som dagen innan, eller rättare sagt jag landade ingen fisk på söndagen, så var det annat som var betydligt bättre. Kastsvingen satt mycket bättre, likaså knutarna och som bonus halkade jag inte en enda gång.

Närmast fisk jag kom var ett par hugg varav ett var en riktigt kraftig stöt. Kul var också att det plaskvakade två gånger bara ett par meter framför mig.

Summa sumarum - en härlig premiärhelg. Mycket bra väder (för bra), en godkänd landad samt att känslan av att "nu är man äntligen igång igen" infann sig.

2008 var också ett år ...

2009-04-13T15:46:00.012+02:00

Ja, 2009 är ju året nu, men 2008 var ju också ett år.

Fiskemässigt var det ett mycket bra år. Några fina havsöringar landade (och släppta) på vårkanten, mest lycka gav Amundön och Särö Västerskog. 2008 innehöll också att Kullsjön levererade ett par fina regnbågar och två fantastiska helger i Hökensås (juni och oktober) tillsammans med Pewe. Nämnas bör också att jag upptäckte och blev kär i Säveån - mitt absoluta favoritvatten (hittills).

Jag investerade även i en flytring för fisket (gädda och abborre) i insjöarna uppe vid "Stugan" i Bohuslän.

Året började även med en ny favoritlina, SA Sharkskin som senare ersattes av RIO Gold som ny favoritlina. Nytt spö i #4 investerades det också i - Guideline LPXe (4-delat) - en investering som jag verkligen inte ångrar. Ett spö som dessutom passar mig perfekt och detta tillsammans med ovan nämnda favoritlina (RIO Gold).

När hösten blev vinter började också planeringen inför årets (2009 alltså...) fiskeresa/vecka. Veckan efter midsommar åker jag och Pewe till Tännäs och Tännån ... stugan är bokad sen länge och nedräkningen till vecka 26 har också pågått länge.

Syfte

2009-04-13T15:31:00.000+02:00

Ja, syftet med det här (bloggen du nu läser) är inte speciellt komplicerat.

Jag har alltid tänkt att skapa en fiskedagbok, men det har aldrig blivit av. Jag är ganska duktig på att systematisera alla mina flugor i ett ganska nördigt Excel-dokument, men en fiskedagbok har aldrig blivit av.

Efter att ha googlat lite förstod jag att det nya är att ha en publik fiskedagbok, och jag skall inte vara sämre. Så en blogg blev det alltså ...

Sen bör ju tilläggas att jag är en man som alltid gillat att skriva och har mycket åsikter, så kanske detta med blogg kan vara terapi både för mig och min omgivning.

Så, syftet är alltså att samla alla intryck och händelser i mitt liv som innehåller flugfiske som tema. Förutom själva fisket kommer jag antagligen också att beröra det runt om kring. Spön, rullar, böcker, filmer, flugor och sånt alltså. Jag kan redan nu i denna tidiga fas ana att andra händelser som inte är direkt förknippade med flugfiske även kommer att beröras ...

Hur som helst, välkommen!